Bra länge sen jag skrev nu…

Allt har sin förklaring.

Jag har varit med om en resa i vårdsverige.

Den här gången inte i någon lågstatusåkomma utan i en sorts absolut högstatus dito.

Hör här:

Ambulans i ilfart genom Stockholms rusningstrafik.

Mottagen av gräddan av superkirurger – ni vet dom där som har högst status- dvs neurokirurger.

Opererad i medvetet tillstånd!!! Aj aj aj! Tur att hjärnan är utan känsel !

Flygtur i ambulansplan till rätt landsting, kära Västerbottens läns.

Kärleksfull vård och omsorg!

Gud vare tack och lov att allt ännu inte hunnit raseras inom vården.

Tjingeling!

Tjena!

Vid förmddagsfikat meddelade Rutan mig att hon hade fått en "elevtid" hos en frissa i närheten.

– I morgon eftermiddag ska jag gå… och det bästa är att det är halva priset!

Herregud, halva priset det skulle sitta bra så här före jul. Ja, jag har ju det där med min namnlösa  router. För mig ett stort bekymmer. Jag tog routern med mig ner till företaget i huset.

Där fick jag klart för mig att det var inget att ha en gammal router, bara att köpa nytt.

Suck!

– Sexsjutti, sa den hjälpsamme expediten.

– Nää, sa jag, det får bli efter Jul det.

Undrade sedan för mig själv vad han menade. Sexhundrasjuttio eller sextusensjuttio. Jag har inte den blekaste aning…

Väl ute ur butiken travade jag in till frissan. Eleven kom emot mig:

– När vill du klippa dig?

– NU!

Jaha, det gick bra, bara så där direkt.

Eleven var en snitsare. Kolla bara!

Undrar vad Rutan kommer att säga?

PS. Linn heter den snitsiga eleven. DS 

Jag slår upp Internetsidan av VK och blir upplyst om ett ett rån har ägt rum utanför mitt fönster…

Verkligen en märklig värld man lever i.

Härom morgonen blev det ett strömavbrott i huset där jag bor. Tja, det var väl ingen större katastrof egentligen. Jag famlade runt i mörkret och hittade en liten ficklampa. En blek strimma ljus gav den men det räckte för att hitta tändstickor och tända ljus. Blev ju rätt så mysigt därhemma.

Men ve och fasa! Datorn ville ingenting. Den var nästan stendöd.

 – Åh, min "lilla Silver," är detta slutet för dig?

Så småningom ringde jag supporten. "Agan" hette han och det var en prima kille. Han väntade i luren medan jag tog fram en stege, balanserade upp på den för att nå min router, dra ut kablarna och sätta in dem igen. Klättra ner och gå tillbaka till telefonen och rapportera.  Jag meddelade "Agan" genast att han inte kunde ställa några svåra frågor till mig. Jag är ju en s k dummie.

Snabbt kunde konstateras att min namnlösa router hade lagt av, kanske pga chocken av att plötligt bli strömlös, (min teori.)

Nu blev det ett himla ommöblerande i min lilla miljonlya. "Lilla Silver" måste placeras intill bredbandsuttaget som är beläget högt under taket i min lilla kupé.

– Sablar, sladden räcker inte ned. Opraktiskt blir det att sitta och skriva på sängkanten också.

Se själva hur det ser ut! Hjälp mig någon!

Tänkte bara bidra med ett, i mitt tycke, fantastiskt träd. Jag tycker att det passar en sån här dag…

Dags för det årliga Senior-vimlet på Stadshuset. Rutan fick lov att ta "Farmor Anka" och köra i snögloppet en bit västerut. Sägas bör att vi hade rätt tung packning med oss. Fjorton kilo papper, en Roll-up och skivor från Generationskören. Allt utom skivorna skulle ordnas kring vårt SPRF-bord.

Sen började vimlet. Generationskören dånade på, i högtalarna, man kunde äta hur mycket godis som helst från skålar som fanns vid varje bord, kockan från Hagaskolan bjöd på läckra röror och Hemgårdens vattengympaledare hälsade oss välkommen till förnyad omgång bad. Tja, det var ett tag sen nu.

En liten flirt hann jag också med.

Jag hoppar på en karl med de grå tinningarnas..: – Hej du, skulle inte du platsa i Generationskören?

Karl´n: – Nej, nej! Jag kan inte sjunga, men jag har många andra strängar på min lyra!

Jag: – Som vad då t ex?

Karl´n: Eh, hm, hm…

Jag: – Till exempel innerdörrar?

Karl´ n: . Jo, jo innerdörrar kan jag ett och annat om.

Därefter delgav jag mannen mina bekymmer med innerdörrar som ska bytas och bla bla bla bla…

Ganska trevligt samtal mitt i vimlet. Tja, det är väl så det ska gå till – man vimlar runt och knyter kontakter. 

Rutan och jag tog en paus och rände iväg till Frälsis för lite Nostalgisång.  Kalasorkestern var där liksom Göta med vänner.

Det var ett evigt rännande fram och tillbaka och så här dags vill jag faktiskt bara in i kupén och lägga igen mina ljusblå. Nattinatt!

PS Jag ser att det var två år sen senast!DS