Hoppa!

Av , , Bli först att kommentera 4

 och nätet ska vara där.

När det gäller choklad så finns det inga hinder eller rädslor. Då är det raka vägen.
Ungefär så sa fantastiska Jenny Berg från Umeå i en intervju jag gjorde med henne till en tidning jag skrev för för några år sen. Hon hade tagit sina besparingar och gett sig långt in i Perus djungler för att prata odling av chokladbönor och samarbete med lokala odlare. Ett projekt som de flesta inte ens skulle tänkt tanken på att genomföra.
Men med en tillräckligt stark dröm finns inga hinder.
Så är det med projektet med manuset jag skrivit. Jag ger mig in i saker där jag kan få nej som gör rejält ont. Som i vanliga fall skulle fått mig att tveka länge.
Men det spelar ingen roll.
För med en tillräckligt stark dröm finns inga hinder. 
 

Luktälskare

Av , , Bli först att kommentera 2

 

        Aaaahhh underbart, sa Lina i morse och drog in luft djupt i lungorna på väg till bilen.
        Vad är det som är underbart? frågade jag när vi satt oss.
Jag var djupt konfunderad. Inte minst för att jag själv formligen höll på att frysa ihjäl, att sätet var iskallt och rutorna på bilen igenfrusna. Inte mycket underbart i det.  
Konfunderandet övergick i oro när hon svarade.
        Doften av bilrök. Jag älskar starka lukter.
Det kommer säkert nåt bra ur det här också. Min dotter älskar lukten av avgaser. Det är som det är, liksom.

Hängande i luften

Av , , 2 kommentarer 2

Skadan är anmäld, bilen står på verkstad och nu hänger allt i luften.

Jag väntar på skadenummer innan verkstan kan titta på bilen. Och vad händer sen? 

Påmminer mig om att det är bara en bil. Vi är hela. Det är allt som räknas.

Back in the saddle

Av , , Bli först att kommentera 0

Körde till Umeå i eftermiddag och tillbaka i kväll. Kändes lite osäkert på vägen in, som om de naturliga tryggheten med att köra bil var försvunnen.

Efter halva vägen hem kändes det bättre. Men det är långt ifrån som förut.

 

Bita huvet av skammen

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Det här är ett inlägg jag dragit mig för att skriva. I går smaschade vi in i mitträcket efter att ha fått sladd i modden på E4. Jag har kört bil i mer än 30 år men aldrig kört av vägen. Jag har krockat, (första veckan efter jag fick körkortet då jag gjorde en inbromsning och bilen bakom inte hann stanna). Jag har mejat ner en trafikskylt då en bil körde ut i en korsning och jag skulle ha kört rätt in i honom annars. Jag har klantat mig och gjort parkeringsskador.
Men aldrig förlorat kontrollen över bilen som i går.
Jag har svurit över folk som kör skitsakta när jag har bråttom. Jag har funderat över hur folk kör när de verkar köra in i mitträcket titt som tätt.
Och i går gjorde jag det själv.
Det var rejält moddigt. Jag hade förmodligen vinterdäck som borde bytas. Men det var helt och hållet mitt eget fel. Väglaget är som det är. Däcken är som de är. Sen är det upp till mig att anpassa hur jag kör.
Jag kan inte lova att jag aldrig mer kommer att svära över dem som kör sakta när jag har bråttom. Men jag är definitivt mer ödmjuk inför det här med att köra bil och hur andra beter sig på vägen. För nu vet jag hur lätt det kan hända.
I går var jag mest förbannad. Förmodligen för att jag kände mig klantig och skämdes.
Idag är jag tacksam över att det gick så bra. Bilen bärgades på E4 utan missöden. Vi blev hämtade av snälla vänner.
Det enda mänskliga som blev skadat var nog min självkänsla. Men kanske jag kan hitta styrka i det här på något sätt också.

Dagen efter

Av , , 1 kommentar 4

Ska köra bil idag. Känns lite kymigt efter gårdagens besök i vajerräcket på E4. Men det är väl bäst att göra på en gång.

Det vart en singelolycka

Av , , 4 kommentarer 2

 

Skulle till Strömsund idag men kom inte längre än till Sävar. Körde om en långtradare och fick moddplaning. Tappade helt kontrollen så bilen bara styrde in i mitträcket. Pang och krasch sa det och fy fan vad liten man känner sig när man inte har kontroll på bilen.
Det blev stopp, bilen var så pass skadad att den inte gick att köra vidare. Förardörren gick knappt få upp då skärmen var så intryckt. Ut med en varningstriangel fort som fan.
Och där stod vi, jag och Sofia, i blötan på E4, med en bil som inte gick köra och trafiken svischandes förbi i 90 blås i andra filen. Två bilar av kanske 30 stannade till. Resten blåste förbi och stänkte ner mig så jag var plaskblöt upp till knäna.
Vi ringde bärgare, ringde fantastiska vännerna Tomas och Anna-Lena Norgren som kom och hämtade och allt gick ju egentligen väldigt väldigt bra.
Men dagen blev inte som vi tänkt oss.
På vägen hem stod ytterligare en bil på sidan av vägen strax norr om Bygdeå. Den verkade ha dunkat in i mitträcket även den.
Man rannsakar sig själv ganska rejält efteråt. Naturligtvis var jag för oförsiktig, annars skulle det inte ha hänt. Men Sofia tyckte inte heller att jag gjorde nåt vårdslöst egentligen. Vi hade legat bakom långtradaren i två mil för där hade det definitivt inte gått att köra om. Men här var vägen så pass plogad att det såg lugnt ut och långtradaren körde inte fort. Men det gick åt fanders i alla fall.

Underdog

Av , , 2 kommentarer 3

 

Så kom den då. Snön. Detta djävulens pulver som flugfiskaren och Pitebon Åke Bodén uttryckte det. I mängder och på tvären kom den dessutom. En del tycker det är mysigt. Som hustrun. Är det vinter så ska det vara vinter, tycker hon. Medan jag tycker att det kunde väl vara sommar jämt. Eller sommar och sen bara höst och sen sommar igen. Eller åtminstone inte snö.
Fast jag har väl insett förklaringen. Jag som alltid ansett att det är JAG som är den RIKTIGA norrlänningen och hon bara en uppflyttad Stockholmare. Jag har faktiskt bott här i hela mitt liv! Så det så!
Men då brukar min högt älskade äkta hälft påminna mig om att hennes pappa minsann är från norrbotten. Och mamma från Norsjö. Och redan här hukar jag mig då jag vet hur det sista förödande slaget redan är på väg då hon påminner mig om att min mamma minsann är från – Södertälje.
Så var det med den norrlänningen. Kanske förklara en viss avog inställning till snön.
 
 

Negativt positiv?

Av , , Bli först att kommentera 4

Eller positivt negativ?

Vad i hela världen menar han nu? Har det slutligen brunnit för Halvdansson? Inte alls.
Vad jag menar handlar om här frågan: Hur många gånger gar du upplevt att du haft svårt att säga nej till någonting? Och inte sagt nej utan ja. Och varit negativt positiv. För upplevelsen i en själv är klart negativ då man gett upp något man innerst inne vill för att man vill vara positiv mot den som frågar.
Vänd på steken och var positivt negativ menar ledarskapsutvecklaren R.D. Saunders. Säg nej till de små sakerna så att du kan säga ja till de stora.
Det träffade kraftfullt det här. Så många gånger som man sagt ja fast man egentligen inte velat och så har man gjort saker motvilligt för att man egentligen sagt nej till sig själv.
Men samtidigt träffade det så bra då jag på senaste tiden vågat säga ja till mig själv genom att säga nej där jag förut inte skulle ha vågat.
En del tycker säkert jag är fullständigt galen då jag nekat en del jobberbjudanden. Men jag har gjort det för jag vet vad jag vill med mitt liv. Och det passade helt enkelt inte in. Skulle jag sagt ja skulle jag varit fruktansvärt negativt positiv. Jag skulle ha sagt nej till min dröm.
Men hur säger man då nej på ett positivt sätt? Jo genom att säga nej till idén, inte till personen. Du bryr dig om den här människan och avvisar inte dem personligen utan idén.
Gör klart att det här nejet är det bästa för den här personen för att du helt enkelt inte har tid att göra ett bra jobb.
Och nummer tre, hitta ett bra alternativ som hjälper dem att slutföra uppgiften. Antingen att ge dem självförtroende så att de förstår att de själva klarar uppgiften eller hjälp de hitta nån annan som kan.
Allt enligt  R.D. Saunders.
 
Jag har lärt mig det här alldeles nyligen. Så kanske jag sagt nej på ett inte helt positivt sätt, jag vet inte. Men man lär ju så länge man lever.