När jag väntade min tredje lille son så levde jag i någon slags drömvärld om hur mitt liv skulle bli framöver.

Där skulle jag sitta i vit, fladdrande klänning, omgiven av mina små änglar och fåglarna skulle kvittra och fjärilarna skulle sakta flyga från blomma till blomma.
Mina småttingar sitter naturligtvis vid mina fötter, lekandes med tysta leksaker och skrattar med varandra, inte ÅT varandra.

När så den lille sonen tittade fram så var det som om mina små troll, verkligen blev troll i ordets rätta mening.
Att vara i någon annans möblerade rum vara bara inte att tänka på än mindre satt jag lugnt och stilla. När fjärde pojken kikade fram så var jag luttrad, men ändå inte tillräckligt mycket för att inte fortsätta drömma.
Nu kan man ju tro att jag borde ha lärt mig, att jag om någon skulle veta hur det blir varje gång jag tar med mig pojkarna någonstans.
Men ICKET, jag drömmer vidare om fåglar som kvittrar, fjärilar som flyger och lugn och ro.

Det är därför jag tar med mig mina små varje gång jag skall handla mat, varje gång jag skall resa utanför det Obbolianska hemmet.
Jag hyser fortfarande hopp, tro och har förtröstan om att en dag, en dag så kommer detta lugn att infinna sig även hemma hos oss.

Missförstå mig inte, jag skulle nog bli väldigt orolig om pojkarna en dag vaknade och det var precis så där lugnt som jag drömt om.

Nå, det jag ville säga med detta inlägg var att jag har varit på Maxi & handlat idag. Naturligtvis så tog jag med mig de minsta pojkarna och…ja, förlåt alla kära medshoppare.
Nästa gång kanske jag far ensam??

Kram alla vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!