…gått på det nya året kan jag bara kallt konstatera att – detta BLIR ett bra år.

Jag känner det ända ut i fingerspetsarna. Det pirrar sådär bra i dom ni vet. Sådär att om något ändå inte går som jag vill så gör det det av en anledning.

Kidzen är friska, de är vackra, fina och fantastiska. Vilket bara det i sig gör mina dagar värda att kliva upp varje morgon och ta hand om dagen. Ja, jag vet. jag låter ta mig tusan nyreligiös. Det, mina kära vänner, det är jag inte.

Jag bara är.

Jag har fått fortsatt nattvikariat som superhjälte vilket är fantastiskt. Jag traskar runt hela nätterna med att klappa kinder, viska tröstande ord och flyga genom korridorer. Bara det att få betalt för att få ta hand om andra människor är ju en gåva.

Hjälp vad supersliskig och fakkingpeachypeach jag låter nu. Sorry. Det är övergående, jag lovar.

Denan vecka är min barnfria vecka, det är trist, tomt och tråkigt men…? Jag lovar, med fantastiska vänner runt omkring sig så går det bra ändå. Jag är välsignad med de bästa runtomkring mig.

Imorgon, fredag kommer mina bäjbs hem till mig, vi skall äta middag ihop. Denna gång blir det soppa.

På lördag gifter sig min lillebror. Harreminskapare?  Min lillalillebror skall knyta hymnens band med sin Rebecca. Är inte han bara en bebis? Knappt myndig? I mina ögon iallafall. Nu skall han gifta sig, i maj föds deras första barn och jag, jag skall bli faster.

Jag kan inte nog berätta hur mycket jag längtar efter lillbebisen. Oj vad jag skall pussa och mysa och gosa. Och sen när bebisen skriker eller bajsar skall jag genast lämna tillbaka hen. Ni vet – det är en fasters priviligium.

På söndag skall jag hedra vilodagen och slappa i soffan med massvis med godis och en riktigt bra sliskigt romantisk film.

Så ni ser, det händer bara bra grejer detta år.

Vi lyssnar på denna och hedrar Etta lite va?

Nu blev det nästan lite nyreligiöst igen…men det är en bra låt och man blir glad av den.