God söndagskväll på er alla vänner.

I helgen har jag faktiskt fått lite grann gjort.
Jag har mot alla odds planterat busken och min snygga kaprifol(visst var det en kaprifol?).
Så nu ser resten av rabatten ödslig och ensam ut. Inte snyggt men det kommer att bli.

I går tog jag en lite tur in till Byn för att socialicera med Herr & fru K (i dubbel bemärkelse).
Jag som faktiskt ännu inte använt cykeln fick för mig att trampa iväg och ’hej’ vad det gick.

När jag dagen efter vaknade så förstod jag först inte varför jag var så vansinnigt öm i baken. Jag undrade ett tag om jag trots att jag inte kom ihåg det, ramlat med cykeln och slagit min lilla(!!) stjärt. Herregud, hur mycket drack jag igår?? Men sen kom jag på…
Jag har ju träningsvärk i rumpan.
Att inte använda cykeln på ett helt år resulterar ju alltid i träningsvärk.
Så nu sätter jag mig ned…väldigt försiktigt.

I morgon skall jag faktiskt cykla till jobbet. Förmodligen så står jag!

Jag är lite sugen på att i morgonkväll, ta en tur in till stan, springa lite på mina gamla invanda rutter och njuta av att sommaren är på väg.
Vi får se hur det blir.

Kram på er,
alla mina vänner, kollegor, släktingar, kända & o(ö)kända.

I dag blev det inte heller någon plantering.
Tur ändå att buskarna kan stå ett tag i skydd för väder och vind.
I morgon har Ebbe match så vi får se om vi planterar dem i morgon. Konstigt, men när helgen kommer så finns det nästan ingen ork alls till hushålleliga sysslor.
Under veckan däremot, då händer det grejjer.

Jag går fortfarande omkring som i ett glädjerus, jag kan knappt tro att det är sant, jag får stanna kvar! Det kanske låter banalt för er, att jag är så glad över ett jobb, men jag trivs så himla bra där. Jag har ju dessutom inte rätt till A-kassa så att jag får stanna kvar i 6 månader räddar inte bara mitt liv, utan även mina barns!

Jag tycker livet går så himla bra just nu.
Jag trivs med mitt jobb, husets renovering går framåt (iofs vansinnigt sakta, men det går framåt) och barnen är lyckliga. Pär har börjat repa igen (www.myspace.com/hellbillyjokers)och förmodligen så kommer väl spelningarna att trilla in snart.
Ja, life is Goooood! *sagt med betoning på Good!

Lite negativt är att min stukade fot inte riktigt vill svullna av. Jag har inte ont i den men den känns så där stum.

Nu skall jag har fredagsmys med min familj!

Kram på er alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!

Ebbe & Affe

har fått nya tröjor i dag.

Stolt mamma som jag är så vill jag ju visa upp dem;-)

Här kommer dom, Affe i sin supersnygga spidermanskjorta och Ebbe i sin snygga piké!!

I dag hade jag tankt att ta min yngste son på ett lite oplanerat stadsbesök.
Ja, det är bäst att ni stadsbor passar er, Vi obbolianer rör oss från kusten mot inlandet.

Har jag då något speciellt ärende i den stora staden?
Neeej, jag hade ju tänkt att idag skulle bli den stora planterar, klippa gräsmattan, stenplockardagen. Men då regnet strilar ned så slår jag bort den tanken och klurar lite på om vi skall hälsa på någon inne i stan.

Eller om jag rent av skall ta mig ännu längre in i inlandet, till Tavelsjö och hälsa på lilla Signe-Linnéa?
Ljuvligt namn va?
Hon heter nu inte Signe-Linnéa utan faktiskt bara Signe. Även om hennes andra namn är Linnéa:-)
Självisk som jag är, så har jag bestämt att dom döpte henne efter mig, the one and only Linnéa och har därmed bestämt att hon heter Signe-Linnéa.

Åh, en hel dag av förutsättningar…vad skall man göra?

I dag tryter min bloggfantasi och jag har faktiskt ingen aning om vad jag skall skriva.
Så jag säger:

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända.

Det är egentligen ingen lyckad kombination.
Jag ville verkligen se Emelias match, men mina underbara gullungar tyckte att dom hellre ville hem & sova?

Nå, jag hann se i alla fall 75% av matchen innan stora gråtkalaset bröt ut.
Emelia, du var i alla fall superduperbra.

När jag väl kom hem så var jag så trött att jag inte ens orkade plantera min tjusiga buske så den och kaprifolen får glatt vänta tills i morgon.
Ja just det, jag är ledig i morgon så jag och Affe skall bara lata oss hela långa dagen.
Dricka kaffe & se på barntv. Plantera lite buskar, klippa gräsmattan, bära lite mer sten kanske?
Hmm, det blir nog inte så mycket latande ändå?!

Största kramen till er alla!

I dag har jag bara roliga nyheter!
Jag får fortsätta arbeta på mitt jobb i 6 månader till.
Jag tror inte ni förstår hur underbart det känns. Jag får stanna kvar!
oron över de närmaste 6 månaderna är totalt borta.

Sedan har jag varit på smultronstället och fick världens bästa hjälp, antagligen av en av ägarna. Så nu stoltserar jag med en Kaprifol och en röd buske av något slag…kan det vara Spirea kanske?
Nå, snygga var de i alla fall.

I dag blir det superdupersnabbstädning då Älskade ’lill’systerdottern har match i Holmsund.
www.dansemelia.se

Jag är så glad så att jag nästan gråter!
Kan ni fatta? Jag får verkligen stanna kvar!!!

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!!

I dag har vi roat oss med att plocka mer sten, ännu mer sten och börjat med att anlägga någon slags rabatt.
Vaaaa??
Rabatt??

Ja, jag skall plantera buskar och klätterväxter i den.
Jag har en stackars rosbuske som försöker att få plats i rabatten närmast huset, den funderar jag på att ställa i min nya rabatt. Jag vill även plantera Bokharabinda men är lite osäker på om den klarar vårt klimat här uppe. har ni några tips på andra klätterväxter som är:
1) snabbväxande
2) snabbväxande
3) Inte humle
4) Snabbväxande.

Frågan är vad jag skall plantera mer?
Buskar som växer fort, blommar men samtidigt är fina när dom inte blommar.
Inte syrener då vi har massor av syrener och jag gärna vill ha lite variation.

Doftschersminerna planteras om framför vårt gigantiska fönster för lite insynsskydd.
Jag måste erkänna, det är så himla mysigt att få pyssla på i trädgården. Jag trodde inte att jag skulle vara så förtjust i det, men det är jag.
AJ LÖÖV IT!!

Nej, jag är helt slut efter stenplockandet och rabattskapandet.
Nu kastar jag mig snart i sängen.

Kram alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

När jag väntade min tredje lille son så levde jag i någon slags drömvärld om hur mitt liv skulle bli framöver.

Där skulle jag sitta i vit, fladdrande klänning, omgiven av mina små änglar och fåglarna skulle kvittra och fjärilarna skulle sakta flyga från blomma till blomma.
Mina småttingar sitter naturligtvis vid mina fötter, lekandes med tysta leksaker och skrattar med varandra, inte ÅT varandra.

När så den lille sonen tittade fram så var det som om mina små troll, verkligen blev troll i ordets rätta mening.
Att vara i någon annans möblerade rum vara bara inte att tänka på än mindre satt jag lugnt och stilla. När fjärde pojken kikade fram så var jag luttrad, men ändå inte tillräckligt mycket för att inte fortsätta drömma.
Nu kan man ju tro att jag borde ha lärt mig, att jag om någon skulle veta hur det blir varje gång jag tar med mig pojkarna någonstans.
Men ICKET, jag drömmer vidare om fåglar som kvittrar, fjärilar som flyger och lugn och ro.

Det är därför jag tar med mig mina små varje gång jag skall handla mat, varje gång jag skall resa utanför det Obbolianska hemmet.
Jag hyser fortfarande hopp, tro och har förtröstan om att en dag, en dag så kommer detta lugn att infinna sig även hemma hos oss.

Missförstå mig inte, jag skulle nog bli väldigt orolig om pojkarna en dag vaknade och det var precis så där lugnt som jag drömt om.

Nå, det jag ville säga med detta inlägg var att jag har varit på Maxi & handlat idag. Naturligtvis så tog jag med mig de minsta pojkarna och…ja, förlåt alla kära medshoppare.
Nästa gång kanske jag far ensam??

Kram alla vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!

Alltid!

Måndagar har nämligen de små älsklingarna fotbollsträning.
När man bor så här långt bort från civilisationen som vi gör så måste vi skjussa, eller, egentligen inte Noah (som faktiskt går i 4:an och kan cykla själv) Men Ebbe vill vi gärna skjussa och Noah brukar aldrig hinna om han skall cykla.

Dagen brukar gå till på detta vis:
Jag slutar jobba 16:15, stressar på dagis för att hämta minsta prinsen och kastar i honom lite blodsockerhöjande.
Stressar vidare för att hämta Ebbe från skolan.
Hem, snabblaga middag, kasta i Noah lite mat.
Har vi tur så kommer Pär hem vilket innebär att jag kan lämna barnen hemma med honom.

Oftast så slutar han inte jobba förrns seeent så det innebär att jag kastar in alla barnen i bilen, droppar av Noah lagom tills klockan 17:00 då hans träning börjar.
Hem igen för att ge resterande ungskock middag och iväg igen för Ebbes träning som börjar 18:00.
*pust*

I dag var det dock en bra dag, Pär kom hem lagom till middagen så han fick äran att kasta in Noahs cykel i bilen och skjussa honom till träningen.

I dag funderar jag hur vi skall göra med trädgården, skall jag plocka lite mer sten, eller skall jag gräva en rabatt för mina schersminbuskar så att de (förhoppningsvis) tar sig?
Ja, I-landsproblem!

Kram på er alla mina vänner, kollegor, släktingar kända & o(ö)kända.

I lördags så var vi på makens kusins Promovering.

Vi applåderade 103 gånger för alla doktorerna och ytterligare några gånger för alla som fick pris för beundransvärda insatser.

Var Hälsad, Mottag ringen, mottag kransen, mottag diplomet, farväl…
Och applåder….
Intressant och förmodligen inte något man gör flera gånger i sitt liv. Nu har jag sett en promovering så nu är jag nöjd.

Efter Promoveringen så blev det en liten överaskning, makens kusin bestämde sig för att ställa till med en vigsel när det ändå var fest så att säga.

Detta var i särklass den vackraste vigseln jag varit med om. De gifte sig ute på vitskärsudden med havet i bakgrund, fåglar som svävade förbi och en doft av salt och tjära.

Tack för att jag fick vara med om denna underbara upplevelse.

Middagen efteråt på Äpplet var trevlig, god mat och goda viner i gott sällskap.
Ännu trevligare blev det när vi gemensamt tog oss hem till det Olsénska hemmet, vi pratade, skrattade och dansade långt in på småtimmarna.

Kram alla mina vänner, kollegor, släktingar, kända & o(ö)kända!!