Och jag har tre veckors semester kvar. På något konstigt sätt så känns det som om jag skolkar, att jag egentligen inte skall ha semester utan när som helst så kan min chef ringa upp mig och säga:

– Linnéa, eftersom du inte är på jobbet så är du uppsagd!

Detta mina kära vänner, är min FÖRSTA betalda semester ever!! Klart att jag har varit hemma tidigare, men då har det alltid varit en massa pysslanden fram och tillbaka för att får ekonomin att fungera ordentligt. Föräldrapengar hit och strövik dit. Allt för att barnen skall slippa barnomsorgen på sommaren.

I vilket fall som helst så njuter jag "BIG" time!

Maken (den lille stackaren) han börjar jobba i morgon, så jag och pojkarna skall försöka så gott det går att njuta av sommarens badande, glassätande, besök hos vänner osv. Vi skall göra så gott vi kan! (OBS, detta skall då läsas med viss ironi då den som det är mest synd om är Pär).

Vad skall vi stackars make & faderslösa Obbolianer roa oss med nu denna vecka då? Ja, förhoppningsvis så regnar det i morgon så att huset kan få sig lite kärleksfull omvårdnad. Det har varit lite med det denna sommar. Förhoppningsvis så kikar det förbi några trevliga vänner någon gång under veckans gång så att jag får en paus från städandet.

Herregud vilket oerhört trist inlägg detta blev…nej, nu stundar bot & bättring. Jag lovar, på heder och samvete att mina inlägg skall bli roligare, fyndigare och mer intellektuellt stimulerande.

Finns det något som ni läsare skulle vilja veta? Ge mig lite skrivtips nu då sommarens värme har gett min lilla hjärna totalstillestånd.

Kram, Vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända