och min familj börjar bli less på mitt eviga påhoppade av att jag tycker att dom skall anställa mig. Men, har man eget företag så anser jag (alltså, jag är ju naturligtvis ironisk nu) att man skall definitivt anställa sina vänner och sin släkt!

So what att de kanske inte har ett jobb som passar mig?

Jag kan ju göra vad som helst, jag kan sitta vid ett bord och skriva, knappa på en sån där gammal skrivmaskin. Svara lite i telefon. Flytta papper från en hög till en annan. Ja, sånt kan jag göra jättebra. Man kan till och med säga att ett sånt jobb skulle jag sköta med bravur.

Sedan så kan jag hantera telefonförsäljare jättebra. Jag köper allt! Jag menar, man måste ju hjälpas åt i dessa tider och om vi köper av telefonförsäljare så kanske de köper våra tjänster? Eller hur?

Eller så kan jag stå för det kulturella på deras arbetsplats. Jag skulle kunna ha högläsning på lunchen för alla anställda. Snacka om att jag skulle tillföra mycket glädje!

Inte begär jag för mycket? Jag tycker inte det.

Inte skulle jag begära så hög lön heller, men som privat anställd kulturarbetare så borde jag ju ha i alla fall minst 25 000 i ingångslön med en årlig ökning på 2 000 med start samma år. Jag anser att det är en skälig lön.

Varför anställer de mig inte?