Jag har en gigantisk brist på något. Jag har ingen aning om vad det är. Om jag får en kvalificerad gissning så är det salt. Jag har nämligen snart satt i mig en hel burk Felix Hela Saltgurkor.

(Freudianskt säger en vän, jag vet inte.)

Jag, som aldrig äter sånt smaskar som en galning.

Nu har jag bara en kvar i min fina burk. Hur skall jag göra nu då? Jag har förvisso smörgåsgurka kvar. Men, det är faktiskt inte lika gott. Då måste man nästan ha en limpsmörgås med ost som tillbehör. Det, kära vänner är jag INTE sugen på.

Att jag inte upptäckt Saltgurka tidigare? Konstigt.

Exakt VAD är det som är freudianskt med denna bild? I dont see it 😉

Bara smaskigt gott, salt, knaprigt och…gott.

 Nå, annars har dagen inte bjudit på några som helst roliga överraskningar. Jag har INTE fått en inbjudan till en söderhavsö med en läcker ung snygg man (vart är alla när jag behöver dem?). Jag har heller inte vunnit miljoner på lotto. Jag har heller inte fått lägenheten storstädad. Jag får inga kärleksbrev som landar på min hallmatta (det är ju en omöjlighet dessutom då jag har brevlådan nere i trapphuset). Jag fick inte heller erbjudande om ett välbetalt jobb med lite timmar. Trist.

Däremot har minafinalilla A fått skolans gunga på munnen så att hans två lösa framtänder blev just så pass lösa att de numera hänger och dinglar i munnen. Röra dem eller slita ut dem får vi inte. Nå, jag och X tog bilen i raketfart upp på folktandvården för att säkerställa hans blivande fina tänders säkerhet. Ni kan alla pusta ut. Det såg bra ut.

Nu är det bara jag och 16 hemma. Han, som den tonåring han är gömmer sig inne på rummet så jag, hans gamla mor får gott sitta själv i vardagsrummet. Vilket passar mig ypperligt en kväll som denna. Jag kan smaska mina saltgurkor, lyssna på min deppiga musik (samma som igår btw) och vältra mig i självömkan.