Och jag och mina små monster skall göra julgodiset nu!

Ja, jag vet, vi är sent ute men det har faktiskt inte funnits tid förrns nu. Vad skall vi göra för gott då? Jo, knäck naturligtvis kanske lite fudge (om jag hittar ngt bra recept) Å lite annat smått o gott!

Ooh vilken julkänsla!

hur en del människor är funtade?

Jag vill inte, vill inte tala illa om någon direkt så därför så får det bara bli en allmän ilska över alla personer som:

1) Skiter i sina barn…

2) Skiter ännu mer i sina barnbarn

3) Låtsas som om de är guds gåva till mänskligheten men som egentligen bara är falska och genomruttna!!!

Ja, förstår ni?

OM någon vänlig själ vill förklara det för mig, snälla gör det. För jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan vilja kasta bort en sån stor gåva som barn och barnbarn är?

Ja, jag vet. Förlusten är endast deras. Det spelar ingen roll! Jag blir arg ändå!

till mina kollegor som sitter på jobbet nu…

Själv så dricker jag Thé, surfar VK.se och bara njuter av stillheten!

riktigt ordentligt av mormor och farmor, moster, morbror och farbror.

Tyvärr så bor ju farfar så långt bort, men Alfred vet att han tänker på honom ändå!

Jag kan lova er att det är en supernöjd liten Alfred som leker med sina nya 5-års presenter.

Nu gör vi kväll i det Olsénska hemmet. Ty även vi Obbolianer behöver vår skönhetssömn!

Kram & Godnatt!

Sonen fyller 5 år (Hipp, hipp hurra för världens bästa Alfred) och jag går på en välbehövlig 6 dagars ledighet.

Nu gräddar jag tunnpannkaka till födelsedagsbarnet och sen kommer mormor, farmor och moster på besök!! Mysigt!

och jag bara måste få berätta om min oerhört duktiga, förståndiga snälla, fina och hjälpsamma son J.

Ni som känner mig och som följt min blogg vet mycket väl att jag lider av vattenskadeskräck! Jag ligger och lyssnar efter droppar på nätterna och börjar hyperventilera bara jag tänker på vad som kan hända vid en eventuell vattenskada.

Nå, i går var min äldste son ensam hemma när vattenkranen i köket råkade gå sönder (ja, köper man billig skit från IKEA så får man skylla sig själv) och vattnet sprutar ut över hela köket.

Min UNDERBARA son reagerar helt annorlunda än vad jag hade gjort i en sådan situation. Han stänger av huvudkranen, drar ut alla elkontakter som kan ha kommit i kontakt med vattnet, torkar upp vattnet och lagar kranen! Han ringer INTE till mig då han vet att jag med all säkerhet hade flippat ur totalt. Utan han bara löser situationen!!

Min underbara son!  Jag älskar dig till vansinne!

Det stundar en festival i Obbola snart…

Min underbart ljuvliga fyraåring (som faktiskt fyller hela fem år i morgon) har bestämt att han inte skall ha ett vanligt kalas.

Nej då, ni förstår. Alfred skall ha en festival och han har stora planer inför denna stundande festival.

Han är naturligtvis festivalarrangör och han har komponerat ihop en ganska så spännande dag för sina vänner. Han och alla hans vänner skall sjunga tre olika låtar, Harts on Fire, Baby goodbye och melodin till Starwars. En av hans vänner skall vara domare, en annan skall dela ut biljetterna och själva tårtan (för det är klart att det serveras tårtor på festivaler? Det vet väl alla som någonsin varit på exempelvis Roskilde?? 🙂) skall barnen tåga iväg för att baka och hämta hos en annan kompis.

Ja, det är en spännande tid som stundar för oss Obbolianer. Festivaler, kalas,  jul!  Vem har någonsin sagt att livet i en by är tråkigt? Inte i Obbola i alla fall! Här händer det stora saker.

Nu så här i decembertider så är väl var och varannan människa trött. Någon som verkligen är trött, det är Alfred.

I går när vi satt i bilen på väg hem från dagis sa han:

-Mamma, när jag kommer hem vill jag sova.

-Ja, sa jag. Vet du att snart är det lördag och då får du ju sova hur länge du vill.

Alfred tittade på mig med sina vackra blå ögon, suckade och sa:

-Ja, jag skall sova tills jag fyller år, kliva upp och få mina paket, sen skall jag sova tills julafton. Mamma, du får inte väcka mig!

Stackars barn. Att vara så trött.

Nå, snart är det jullov även för honom. Då får han sova så mycket han bara vill.

På tal om sömn. Det är lustigt det där med sömn. För bara några månader sen så behövde jag minst 8 timmars sömn för att överhuvudtaget kunna fungera dagen efter. Nu (och jag hoppas vid min gud att det inte är för att jag börjar bli gammal. Den som säger något sånt är bara tarvlig) så behöver jag bara 6 timmars sömn, sen är jag pigg. Missförstå mig rätt, jag KAN somna om och gör det gärna. Men det är inte nödvändigt för min pigghet.

I dag har jag bestämt mig för att när jag blir arbetslös, så skall jag ICKET sitta hemma och bara rulla tummarna. Jag gick tillbaka i mina gamla blogginlägg från förra gången jag var arbetslös och det var en skrämmande läsning.

Denna gång så skall jag se om jag ändå inte kan göra någon nytta emellan arbetssökningarna.

Göra något jag verkligen brinner för. För er oinvigda så är det: Barn, ungdomar och böcker!    

Ack, att kunna kombinera dessa tre! Men, vad är väl en bal på slottet?

By the way…det tidigare inlägget, jag fick godkänt av två av mina kollegor att publicera det.

Det kändes som det mest etiskt och moraliskt rätta. Att rådfråga dem innan jag fläker ut dem, förvisso på ett humoristiskt och vänligt sätt. Men ändock!!

Jag fick nu inte bara en Stor bild på en vacker Älg utav dem, utan även ett presentkort på en utmärkt inredningsbutik och en vacker bukett med tulpaner. Tack snälla fina ni!

Nu är det ju några dagar kvar innan jag slutar för gott men då det är julledigheter å sånt så är detta sista dagen när alla är samlade. Sorgligt måste jag säga. Tack för denna tid, den har varit underbart trevlig.

Har ni tid över så får ni gärna kika in på en av mina bröders sida.

www.jonasofia.se

Min bror och hans flickvän gör en liten rundresa i några månader.

Helt otroligt vackra bilder och underbara människor!

Nu, tänker jag ta min trötta, sjuka, gamla kropp och slappa i soffan!

De tio konstruktörerna & Bibliotekarien!

Det var en gång en bibliotekarie som inte hade något jobb.

Hon sökte och sökte men ingenstans fick hon jobb. Då tog Bibliotekarien saken i egna händer, ringde på ett jobb som krävde lite mer teknisk kompetens än vad hon hade och döm om hennes förvåning när hon fick jobbet.

På hennes jobb så arbetade det 10  konstruktörer. Alla var lika duktiga på att konstruera och rita fina små maskiner, rör och andra viktiga små söta saker som behövdes för att deras lilla fabrik skulle fungera.

Bibliotekarien, hon scannade in deras fina små ritningar och lade upp dem i deras eget lilla dataarkiv. Oj vad hon var duktig. varje dag när hon gick hem efter en dags arbete så kände hon att " Ja, detta har jag gjort bra"

De 10 konstruktörerna var (nästan) alla lika duktiga jägare. Det bästa de visste var när de fick prata om gevär, älgar och jaktpass mitt inne i skogen. Bibliotekarien, hon delade väl inte riktigt deras fascination men, eftersom hon var en väldigt tålmodig och snäll bibliotekarie så lät hon dem hållas. Hon visste ju att det var det roligaste de visste. Själv så satt hon där och lyssnade på dem när de väl började sina historier, den ena värre än den andra och smålog lite för sig själv.

Dagarna gick och Bibliotekarien scannade och scannade. Nöjd med livet och med hennes snälla små konstruktörer. Allt var frid och fröjd!

Men så en dag så kom den stora fula finansvargen och sa;

-Hörru du Bibliotekarien!!

-Ja?, svarade Bibliotekarien nervöst, vad vill du?

-Hörru du, Nu tänker jag inte låta dig sitta där med dina konstruktörer i ditt arkiv längre.

Nu skall jag äta upp dig!!

-Neeeeeeej, skrek Bibliotekarien när vargen jagade henne.

Bibliotekarien sprang och sprang och sprang. Så långt bort hon kunde komma och hon visste att det skulle dröja länge innan hon skulle tordas ge sig tillbaka till hennes konstruktörer.

De tio små konstruktörerna var väldigt ledsna, vem skulle nu sitta och småsurra med dem. Vem skulle nu ge dem små uppmuntrande ord när pennorna inte fungerade som de skulle? Vem skulle välkomna dem med ett glatt "Åh vad trevligt att se dig idag!"

Tillsammans så sörjde konstruktörerna sin stackars Bibliotekarie.

De tog ett gemensamt beslut att som en påminnelse av sin Bibliotekarie förära Bibliotekarien en bild av den finaste älgen de kunde finna.

Bilden, den finns att beskåda inramad på en hedersplats hemma hos Bibliotekarien!

Vargen, han finns kvar. Men man vet aldrig. En dag så kanske vargen beger sig av och Bibliotekarien åter kan bege sig till sina konstruktörer!

SNIPP SNAPP SNUT, SÅ VAR SAGAN SLUT!!

"Gubbarna" på avdelningen.

Om jag får säga det själv *ler* så tycker jag att jag är en rätt så snäll kollega! Bjussa på "Gofika" så där en fredag!! Ja, jag borde få ett pris. Eller hur? Haha!!

Tror ni att dom blir glada?