Jag har varit på ett konstigt humör idag, glad, ledsen & sur om vartannat.
Jag är ju fattig som en kyrkråtta och borde därmed inte ha gjort det hemmansköp jag gjorde idag. Men, då jag är en god mor så föll jag för deras bedjande blickar och tårögda små ögon och tog min lilla blå räjserbil till ÖB för att inhandla en brödrost.

Speciellt dyr var den inte, även om den grävde ett gigantiskt hål i min redan håliga ficka. 99 riksdaler fick jag punga ut med men det var det värt kände jag.
Äntligen skulle barnen få äta rostat bröd igen.
Nå, hemma tog min grönögde fram brödrosten, pluggade in den efter konstens alla regler och… INGENTING!

Den blev inte varm, den bara stod där och skämdes.
Nå, jag då, som mor var helt övertygad om att jag minsann skulle fixa det bättre än den grönögde så jag stod och fipplade ett tag. Ingenting hände.
Absolut ingenting.

Det var då jag fick en snilleblixt, jag STOPPAR ned handen i brödrosten för att se om den blir varm ändå. Nä, det blev den ju inte. Jag funderade lite till och kom fram till att jag nog skall hålla ned strömbrytaren SAMTIDIGT som jag tar i värmeelementen…

Å vikken jäkla stöt!

Nä, den är trasig. Strömförande? Absolut. Men några bröd blir det INTE rostade där iallafall.
Ja, 99 kronors brödrosten från Ö o B var inte så bra, man får visst valuta för pengarna där.

Mm, det suger att jag måste lämna tillbaka den, men. Jag har lovat minafina en brödrost så en fungerande brödrost skall vi minsann ha.

Puss.