Jag hoppade inte högt av glädje när plogbilen passerade exakt i rätt tid för att jag skulle få skotta mig igenom en tung och hög plogkant för att få ut bilen till Antons träning igår. Å andra sidan är jag glad att man plogar i Nordmaling. Jag noterade två saker när jag var ute och skottade som bäst. När jag var liten var det mest papporna på gatan som skottade snö, ja om de var hemma någon gång under veckan i alla fall. Igår när jag var ute och skottade var snöskotterskorna mest kvinnor. Den som kommer först från jobbet skottar helt enkelt.

Redan för ett par veckor sedan skickade Julia ett sms till mig som löd ”Vet du var jag har min jullåda med julpyntet?” Jag tyckte vi kunde klara av allhelgonahelgen innan vi började riva i lådorna.

 

Jag har en dotter som är hörselskadad. Hon klarar sig förhållandevis bra med sina hörapparater så man funderar inte så mycket över det numera. Inte förrän man själv får trassel med sina öron. Då tänker jag på hur jobbigt hon måste ha det.

Vilken enormt tung och trött måndagmorgon! Alla är supertrötta och det känns som att det bara blir värre och värre. Maken har åkt till jobbetför länge sen och jag skämmer bort Isa med grötkokning (om man nu kan räkna det till att skämma bort) innan hon ska iväg tio i sju. Skollovet och det tillfälliga andningshålet är slut och tilltäppt . Man försöker se framåt, mot jul. Jag ogillar när jag bara vill få veckor att gå. För vad har jag då lärt mig av devisen: Alla dagarna som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

Idag är det premiär av det riktigt viktiga slaget. Anton spelar sin första seriematch för året. Det är länge sedan jag såg honom så glad och förväntansfull som i morse. Nu hoppas jag att han är lika glad efter matchen och att det blir så kul som de här ungarna i laget hoppas på. För övrigt harjag lyssnat på ett radioprogram som fått mig så upprörd att jag funderar på att skriva till Sveriges Radio. Vad är det för skit mina pengar går till?

Vi har dammat av Carl Bertil. Han har varit lagd i malpåse sen Antons sista pianolektion. Isa fick för sig att hon ville lära sig läsa piano-noter nu på lovet. Hon spelar mycket gitarr men nu tänkte hon utveckla sin musikaliska ådra. Sist Första pianoboken av Carl Bertil Agnestig var framme varnär Petter just börjat gymnasiet och plötsligt ville lära sig läsa noter. Vad är det som sätter igång det suget vid denna tidpunkt? Det är ganska fantastiskt att den pianobok jag fick lära mig spela efter håller än. Rent ekonomiskt borde Agnestig få ett pris för sin insats. Visst är det fantastiskt att boken gått i arv i generationer? Nu har Isa passerat Lilla snigel och lagom till Ett barn är fött på denna dag började snön singla ner. En härlig julstämning spred sig i det sommardoftande köket där jag hackar fetaost och rullar grekisk filodeg för fullt. Ur led är tiden.

Räcker det inte med att jag har ont i hela underredet? Måste Oskarshamn spela ut Leksand dessutom? 0-5. På hemmaplan. Efter knappt två perioder.
Kan Christer Olsson hålla ett nytt brandtal inför tredjeperioden och få samma vändning som mot Mora, så borde han få bragdguldet. Jag är ju optimist..men just nu är till och med jag lite tvivlande.

Jag har varit hos barnmorskan idag. Känsliga läsare kan sluta läsa här.

Idag har jag och maken flutit runt i den mörka saltvattensgrottans 32-gradiga vatten, lyssnande till svagt porlande vatten längs de stenbelagda väggarna. Under tiden har barnen sprungit som utsläppta minkar runt, runt i vattenrutschbanorna, trängandes med ungefär alla andra skollovlediga ungar i norra Sverige.

Reklamen för graviditetstestet Clerarblue snurrar runt på reklamen. Utvecklingen har hunnit långt, sedan man själv använde de där testen för några decennier sedan. Ja, eller det är åtminstone vad reklamen försöker få en att tro.