En snyftare

har fått rensa mina ögon denna morgon. Har nämligen tittat på filmen Cimarron med Glenn Ford på TCM. En extra prima propagandafilm made in USA som hyllar den ensamme pionjären som trots motstånd sin sociala situation följer det egna samvetet. Hans sockersöta hustru däremot tar tillvara de möjligheter som erbjuds och skapar i makens kölvatten en förmögenhet. Filmen slutar med att maken dör i kriget och i slutscenen står hans tårfyllda hustru i balkongdörren och tittar mot stjärnhimlen.
Sanningen att säga zappade jag till Minnenas Television under tiden filmen pågick och är nu till brädden fylld av sentimentalitet. Moltas Eriksson och Lennart Hylands liv hade förmodligen vissa likheter med filmens Yancey, de lämnade säkert också en del offer vid sidan om den väg de valde.
Sedan finns alla vi andra, som inte förmådde göra något helhjärtat utan enbart är offer för omständigheterna. Det kanske är den egentliga omständigheten som gör att tårarna rinner utför kinderna denna soliga söndagsmorgon.
Gomorron!