En helvit tripp

Skulle inte det här gå att sälja? Ja, så krasst tänkte jag när vi gled genom den snöglaserade skogen på väg till Bjurholm. Vissa sträckor erbjuder så fantastiska vyer att till och med en garvad nordskandinav som undertecknad blir tårögd av hänförelse. Vad skulle då inte en turist från låt oss säga Sydtyskland, Holland, Belgien, Danmark eller varför inte Saudiarabien som aldrig sett annat än grönska och sönderbränd växtlighet tycka om denna vidunderliga natur? Varför bygga ispalats när allt redan finns på plats?
Det handlar ju till slut enbart om förpackning. En mycket välplanerad resa med stor portion lyx i boende och mat kombinerat med ett dagligt program där åkturer i minibuss eller på skoter ingår. Resorna skulle naturligtvis marknadsföras som extraextra exklusiva. Merförsäljning kan dessutom ske om man kombinerade åkturerna med visningar av fullt beboeliga men tomma hus i halv- och heltomma byar som passeras.
Jag menar, istället för att pytsa ut EU-miljarder till alla de tusentals vindskydd, vandringsleder, spångningar och kurser i glesbygdsöverlevnad som inte gör annat än konserverar människor här ute kunde man väl för f-n med dessa pengar ta vara på det som redan finns och med bibehållet självförtroende försörja sig på det. För tro mig, det finns inte mycket på denna planet som slår en snövinter i Norrland! Den behöver bara logistiseras på ett professionellt sätt.
På tal om färger – är jag blåögd…