Ja, han ä’ int’ sä mychegeren

Igår hörde jag ett uttryck (ord) som jag aldrig hört min hustru säga tidigare trots att jag pratat med henne i princip varje dag sedan vi träffades i mitten av 1960-talet. Samtalet handlade om en gemensam bekant som verkar har väldigt svårt att komma till skott med sina vardagliga sysslor. Hon sa liksom i förbifarten "Ja, han är ju inte speciellt mychegeren". Ordet betyder arbetssugen och är ett av dessa gamla uttryck som måste vara lokalt förankrade. Jag tror till och med att en del uttryck enbart används i vissa släkter och/eller bydelar och ordet  "mychegeren" har förmodligen aldrig uttalats i vårt hus sedan 1950-talet.
Och jag hoppas ordet fortsätter vara sällsynt även i fortsättningen trots att jag snart arbetsbefrias i och med pensioneringen…
Gomorron!