Projektstyrning in absurdum

Omfattningen av mina projekt som pensionär är på väg att bli påtagligt liten. Det blev tydligt igår när det vid lunchen (i all välmening) påpekades att nu när mitt vedhusprojekt är på väg att fullbordas borde jag ta itu med nästa projekt, julgranen. Men aldrig har väl huggningen av årets gran varit föremål för en särskild punkt på våra lunchmöten vid köksbordet. Den detaljen brukar jag klara på en grisblink under en vardaglig skogspromenad.
Gomorron!