Uppochnedvända vär(l)den?

Är det ett uttryck för en kvasivetenskaplig upphöjdhet att värdera en gammal skruttig torraka högre än en domesticerad tallföryngring? Eller är det ett faktum? Men är det ändå inte så att den döda stammen (trots sin olönsamhet i det korta perspektivet) har ett betydligt högre värde på lång sikt än den easy come/easy go-skog vi nu odlar? Tanken svindlar när jag ser dessa döda "överlevare" som är så fulla av liv. Utan dem har skogsmarken som vi känner den inte en chans…