Den definitiva punkten

När jag på 1980-talet under en kort period deltog i det kommunala spelet i Nordmalings kommun drog rundvikarna på munnen när man presenterade sig som boende i Brattsbacka. Byn ligger i kommunens relativt glest befolkade västra hörn och det verkade redan på den tiden vara fritt fram att skämta om oss som bor utanför centrum. De beslut som fattades i arbetarekommun och i kommunens styrelse handlade nästan undantagslöst om Nordmalings centralare delar. Beslutet om att slutgiltigt kväva den landsbygd som ligger väster om Olofsfors genom stängningen av skolorna är en logisk slutpunkt för ett långsiktigt arbete bland sossar och vänsterpartister i kommunen. Följdaktligen känns det som om detta ironiserande fortsätter när Ulla-Majs i sin senaste blogg ironiserar över Nordmalings byar när hon anser att ”besparingar på sin verksamhet och detta drabbar samtliga föreningar, som inte har barn- och ungdomsverksamhet”. Beslutet undantar således samtliga föreningar som ligger utanför kommunens centrum eftersom det är endast där det framledes kommer att finnas barn- och ungdomsverksamhet sedan skolverksamheten ska raderas ut. Byarna ska bort!

Ut UMAs blogg: ”De borgerliga partierna ville inte ha förändringar i bidrag till byautveckling och renoveringsbidrag till bygdegårdsföreningar. Kommunstyrelsen måste också ta besparingar på sin verksamhet och detta drabbar samtliga föreningar, som inte har barn- och ungdomsverksamhet.”

Gomorron!