Jag såg den anfallande getingen på ca en halvmeters håll och hann precis placera mustaschen mitt i hårkorset på den ilskna insektens kikarsikte. Det planerade sticket på näsan förvandlades till en studs från min buskförsedda överläpp. Och apropå buskar och mustascher – det finns fler sätt att hamna där…
I morse stod jag där igen, framför kylskåpet Anno Dazumal för att ta fram mjölkpaketet. Vi bytte plats för alla mejeriprodukter och det är över en månad sedan. Plötsligt slog det mig vad denna dagligen upprepade situation påminner om: jag var den geting som ideligen återvänder till platsen där hans lilla kula satt även sedan den är bortriven.
Ingen bra start på en krävande arbetsdag…
Gomorron!
Senaste kommentarerna