Ser just att Wikileaks-grundaren Julian Assange försvunnit från Sverige "med hull och hår". Kontoret i Solna är tomt och det finns inga spår efter hyresgästerna. Det var naturligtvis ett ödesdigert misstag organisationen gjorde när de trädde fram med en frontperson. I samma sekund Assange dök upp i spalterna förvandlades han till "a sitting duck" och därmed hopplöst förlorad. Wikileaks trodde nog i sin enfald att de var oantastliga eftersom siten hade så bra på fötterna. Men ack så fel de hade.
Tjänstvilliga jurister – såväl målsägarbiträden som åklagare – finns i hela den "fria" världen och Sverige är i det avseendet inget undantag (om nu någon lever i den villfarelsen). Problemet är bara att i de länder där de avskyvärda handlingarna begås finns ännu inte den relativa tryckfrihet som krävs för att sprida sån här information. Och när den till äventyrs finns även där, ja då är behovet av dylika tjänster inte lika akuta.
Gomorron!
(En parallell historia i det mindre formatet hände just i detta ögonblick. När vi dukade av matbordet igår ställde jag av misstag kanelburken på "fel" plats. Så när Britta nu sticker in handen efter kanelen där den alltid brukar stå finns ingen "sitting duck" i skåpet. Den hade jag anonymiserat genom att placera den "out of reach" bland mjöl och nötter i skåpet intill. 😉