Sedan jag för något år sedan såg videon med katten som jagade en laserpunkt har jag tänkt skaffa en egen laserpekare. Men det har aldrig blivit av – förrän kanske idag. När jag bar in veden på förmiddagen upptäckte jag nämligen en naturlig kusin till handelns artificiella ljusstrålar. En av vårsolens starkaste strålar hade hittat ett kvisthål i brädfodringen och pressat sig in i vedförrådets svala mörker. Ljuset trängde faktiskt ända in i mitt dunkla minnes innersta skrymslen och tack vare det blev det både detta inlägg på bloggen och möjligen även en laserpekare (förutsatt att jag genast skriver upp det på dagens inköpslista).