När blir det för sent för att minnas? I morse slängde jag alla kvitton från helgens flygresa. I samma ögonblick slog det mig: står jag verkligen och slänger resekvitton? Vad har det blivit av den forne kvittospararen som alltid sparat i stort sett alla papper från allt, och resekvitton dessutom, de har ju genom åren intagit en särställning. Kvittona från min första tripp till utlandet ligger kvar i samma kuvert som det legat i sedan tidigt 1970-tal.
Jag kan se åtminstone två förklaringar till kvittoslängandet; för det första är det utrymmesbesparande att slänga papper och för det andra är jag nu för gammal för att minnas den resa som är förknippad med kvittot och då blir det enbart förvirrande att hitta de gulnade klenoderna.
Gomorron!