Avslöjandet att USA via sitt (tidigare) hemliga spaningsnätverk NSA har totalkoll på allt som rör all Jordens internetkommunikation slog ned som en bomb härom veckan. Vetskapen om att allt jag gör på nätet kan kontrolleras, även de telefonsamtal jag varje vecka har med personer i utlandet, gör att jag känner mig kringskuren och infasad i en global ”järnridå”. Överallt osynliga murar som är lika luktfria som Assads beryktade gaser men som till skillnad från dessa helt omöjliga att vidta sanktioner emot.
Sedan jag som yngling blivit medvetandegjord om den svinaktiga ridå Sovjetunionen kringgärdat sitt kommunistiska rike med har jag någonstans i mitt inre haft ett obestämt klaustrofobiskt obehag. Att miljoner människor tvingas leva instängda och kontrollerade med mycket små möjligheter till undkomst. Denna klaustrofobi har tydligen legat latent sedan murens fall 1989 för sedan det avslöjats att internet (kanske hela tiden) varit en del i en djävulsk plan att ta kontroll över hela planeten har jag blivit mycket medveten om hur det känns att vara totalkontrollerad av Makten. Och det mest raffinerade med planen är att ett eventuellt avhopp sker till en sämre tillvaro och inte till en bättre som i fallet med Järnridån. Vill man hoppa av från NSAs rike hoppar man rätt ut i en ickeexistens eftersom allt man behöver för att leva är registrerbart och därmed kontrollerbart av USA.
Fy f-n!