I morse när jag såg att den vackert oranga vägmaskinen fortfarande stod kvar högst upp i den första riktiga backen längs min färdväg till jobbet fick jag för mig att det enbart var en atrapp. Vi som krånglar oss fram på denna väg till och från jobbet vare dag blir lätt tårögda vid minsta tecken på att Svevia ägnat sin uppmärksamhet åt väg 538. Och när jag åkt ytterligare någon kilometer kunde jag också konstatera att ett infrastrukturprojekt påbörjats, om även i blygsam omfattning.

Där hade nämligen ett lass grus nödtorftigt dolt en vägskada. Det svarta gruset associerade i detta ögonblick till den stolt poserande vägmaskinen jag nyss sett och hade jag inte fotograferat denna hade jag kunnat tro att väghyveln bara varit en hägring. Det framstod nu som ett genidrag av Svevia att placera en nästan självlysande vägmaskin vid vägkanten i akt och mening att gjuta olja på de känslovågar som sköljer omkring i trafikanterna under deras färd längs vägen.
Det ska bli spännande att följa utvecklingen av denna förmodade katt- och råttalek…
Gomorron!