Damned if you do damned if you don’t? Om att skydda våra mest utsatta

I går var det en artikel i VK om en kammarrättsdom gällande en förälders rätt till umgänge till sina barn som genererade stora rubriker. Jag tänker inte på något sätt gå in i det enskilda ärendet utan lyfta det här ur ett större perspektiv och om hur socialtjänsten debatteras i media.

Lokaltidningarna i Umeå bevakar socialtjänsten och dess nämnd i Umeå kommun mycket och det blir många svarta rubriker. Det har vuxit fram ett scenario ”Damned if you do, damned if you don’t”. Har socialtjänsten agerat framställer media det som att de gjort fel, har socialtjänsten inte agerat framställs det som att de också gjort fel. Den bild som då kan tänkas konstrueras är att oavsett vad, agerar socialtjänsten fel utifrån sitt uppdrag.

Socialtjänstens uppdrag är så oerhört komplext och svårt. Det är människor som jobbar med människor och i konfliktfyllda vårdnadstvister och uppslitande LVU-beslut kommer alla inte att vara nöjda. Men barnets bästa måste alltid beaktas och vara i prioritet. Uppger exempelvis ett eller flera barn i en familj att de är rädda för sin ena eller båda föräldrar, att de blir slagen och är rädda för att vara i hemmet så kan inte socialtjänsten utgå i första hand att de hittar på eller ljuger.

Som socialpolitiker är jag angelägen att i mediabruset om socialtjänsten göra media, medborgare och andra politiker uppmärksam på socialtjänstens uppdrag. Beroende på hur det passar sig kommer artiklar i media att vara vinklad utefter den stora kritikerkören. Det viktigaste bör ändock trots svarta rubriker som genererar klick och gilla-markeringar att media samt medborgare funderar på vad som är barnets bästa utefter uppgifterna som finns. Och socialtjänstens uppdrag.

Jag vill betona att det får stora konsekvenser på både kort och lång sikt att för socialtjänsten kunna utföra sitt uppdrag samt bygga tillit till sina kommunmedborgare när damned if you do, damned if you don’t scenariot konstrueras. Min oro är att konsekvensen av detta kan bli att medborgare inte vågar ta kontakt med socialtjänsten om de har oro för sig själv eller någon annan.

Något annat som jag vill säga som rör umgängen utifrån artikeln i gårdagens VK:

I januari i år dog Tintin, 8 år, från Luleå på ett umgänge hos den ena föräldern. Efteråt fick socialnämnden i Luleå kritik liksom rättsväsendet. Rättsväsendet för att de är bristfälliga i att väga in riskanalyser av barnet kring sina avgöranden och där föräldrarna ges större rätt till sitt barn än tvärtom. Socialtjänsten fick kritik för att de inte gjort mer. För uppenbarligen kan socialtjänsten trotsa domar om umgängesrätt – om barnet är i fara. Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar ser till barnets/barnens bästa och kan trotsa domar om umgängesrätt om det är det bästa för barnets skydd och säkerhet. Trots den kritik det kan medfölja att se till barnets bästa och inte föräldern/föräldrarnas bästa bör det vara det mest angelägna att se till barnets bästa. Och vem har mest rätt, föräldrarna till barnet eller barnet till sina föräldrar? 

EDIT 3 september: Det jag skriver i sista stycket ovan om det som jag säger ”domstolstrots” är en hänvisning till experten Mikael Thörn vid Jämställdhetsmyndigheten. Länk här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/experten-socialtjansten-kan-trotsa-domar-om-umgangesratt-om-barnet-ar-i-fara

Det var en miss från min sida att inte bifoga denna i inlägget. Det jag också skulle ha skrivit närmare var att ett verktyg som socialtjänsten kan använda för att komma runt umgängesbeslut om de gör bedömningen att det är en uppenbar fara för ett barn är lagen om LVU. Detta är ett exempel på kryphål socialtjänsten uppenbarligen kan ta som i sig kan tolkas som domstolstrots.

Sedan vill jag poängtera att Socialtjänsten alltid måste följa lagen till punkt och pricka med hänvisning till de möjligheter Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen.

Min förhoppning är att detta stycke inte ska misstolkas. Syftet är att skydda barn och att INGET barn ska dö eller bli allvarligt skadad under umgänge.  Ytterligare hänvisning till blogginlägg 3 september som är en replik på Jan Hägglunds blogg inlägg.