Nu då då det är så noga med allting, jag menar det införs straffavgifter på kort sagt allting som inte anses bra för miljön, varför är elbilsbatterier då undantagna? Mycket giftiga vid exempelvis brand och hur blir det när alla dessa kommer i omlopp när nästan hela bilflottan beräknas ha eldrift. Vågar man ha elbilen nära huset eller byggnader speciellt vid laddning utan risk den tar eld?

Det är ändå lite märkliga förfaringssätt som sker när vi tvingas följa lagar och paragrafer som ibland inte verkar helt genomtänkta.

Det är många problem vi måste lösa i Sverige som varier var någonstans du bor. I städerna och i tätbebyggda områden måste lagarna skärpas för att där försöka få till lugnare miljöer. Här långt utanför kan vi ha helt andra problem vi måste lösa. Det blir vi överkörda av med de regler som anses viktigare och som gynnar stadskärnorna och deras problem. Visst kan vi ibland undra hur våra politikers synsätt på på Sverige ser ut, hela Sverige.

Elbilen = miljöbil nr1. Är det riktigt sant det?

Det enda vi får veta om elbilen är att den inte släpper ut några avgaser. Tidigare under årens lopp har krocktester och säkerhet varit satta fokus på. Bilar som ansett säkra vid krockar kan ha vunnit den s k ”Årets bilpris”. Jag är ingen olyckskorp som försöker nedgöra elbilen på så vis men tittar man på den här bilden kan man fundera vad den är gjord av och hur den kan brinna upp i princip helt. Det går även läsa texten till.

Jag har tidigare ifrågasätt hur olycksrisken kommer bli med elbilar, eller varför de skulle vara undantagna. Det är klart desto mer elbilar som kommer i omlopp desto större är risken de blir inblandade i olika olyckor. Vi vet inte heller (jag vet inte) hur vätgasbilar klarar olika krockar och olyckor. Blir det lika dåligt som bilden visar av elbilen kan de ju direkt vara farliga färdas i. Det skiljer naturligtvis i driften, en har ett närmast högexplosivt och brandfarligt batteri som även sprider gifter vid brand. Vätgasbilen har ju inte detta så den borde vara säkrare ur den synpunkten.

Vi ser hur man försöker sänka hastigheterna efter vägarna, eller de som man anser inte håller ”måttet”. Stora riksvägar kan höra dit och inte minst norrlandsvägar. Här har underhållit varit dåligt i många år och jag vill nästan säga det blev radikalt sämre när man lade ner det gamla Vägverket till Transportstyrelse. Speciellt i början fungerade det inte alls. Nu snart minst ett decennium sedan fungerar det så där, men inte fullständigt. Vilket vi kan avläsa på många av våra vägar hur de kan se ut. Det gamla uttrycket ”kostigar” är inte alls drastiskt ta till.

Hur går det nu då Norrland ska expandera, alla jobb som ska bli. Ska människor färdas på dessa ”kostigar” då? Men naturligtvis, man räknar förstås att människor ska bara färdas mellan Norrland största städer efter kusten. Och här har vi ju också den nya tågbanan som väntas revolutionera åkandet.

De gamla grusvägarna kunde vara krokiga och smala, men det skedde regelbundet underhåll och det var faktiskt inte mycket sämre än vad dagens asfalterade kan vara som den norrländska tjälen direkt bryter sönder och gör dem närmast oframkomliga.

Vi vet hur de gav sig på husbilarna och påstod de var farliga och kunde lätt skrynklas ihop. Följden blev de var på väg förbjudas (i korkade Sverige) och istället infördes en högre beskattning på dessa. Allt i syfte att få in pengar? Visst kan man också ifrågasätta den miljöpolitik som sker och ibland kan vi undra om den inte gått överstyr.

Man löser ett problem, men får ett nytt annat.