Bilden av Sverige, svenskarna och landet präglades av hårt arbete. Stad som land och inte minst vår svenska glesbygd i Norrland. Det fanns inte särskilt mycket leva av och vad jag kommer ihåg var att om man inte kunde skaffa sig inkomster själva fanns inte det bidragssystem som på senare tid vuxit fram. Inte heller kunde man vara sjukskriven, jo man kunde och vid ett allvarligare sjukdomstillstånd fanns det väl inga andra val. Men inkomsten, sjukersättning var minst sagt blygsam Så visst har vi fått det bättre om vi ser till det.

Men det har också blivit en förväntan och inte minst den hörsägen som spritts över gränsen och nått andra länder, att i Sverige behöver man inte arbeta, i alla fall om vi menar med det gamla begreppet när oftast fysiskt arbete tillämpades. Men hur byggdes vårt välstånd upp, var det inte en direkt följd av att människor arbetade och därmed också betalade av sin lön för framtida pension, liksom sjukersättning och även ersättning vid arbetslöshet. Allt detta är ju försäkringar som den arbetande fått avdrag på genom sin lön, stämmer inte det?

Myten att vi oavsett arbete eller inte ska kunna leva gott, tror jag misstolkats av många, inte minst de som äntrar landet. Visserligen i ett tidigt skede, 60-talet kanske, var de flesta som kom över vår gräns till mycket stor hjälp vad det gäller bygga upp samhället. Stora fabriker som skrek efter människor, inte minst från Finland men även vårt eget folk, norrlänningarna var en eftertraktad arbetskraft.

Att det mesta nu rasat samman – kanske ett strakt uttryck – inte minst skolan där många redan tidigt hamnar utanför. Ordningen kanske också det varit si och så med. Den ändå stora mängden av invandring har gjort skolsystemet ännu skörare än vad det borde varit. Det vilar ett hårt tryck på skolan att samhällsmedborgarna redan i unga år blir en del av samhället. Jag tror det största misslyckandet och hur det nu ser ut i många större städer och i de s k ”utanförskapsområden” kan ha sin orsak häri. Samtidigt finns knappt pengar driva skolor i glesbygden. Något har här gått galet. Eller…

Det kan man verkligen sätta frågetecken efter till vilken nytta den kan vara. Det är ju egentligen ingen musik i egentlig mening och torde komma ur en typ av getto eller människor med låg utbildning som hittat en stil, en berättarstil med gester och artikulationer. Den rappare som nu blev dödad, mördad rörde sig också i kretsar där de nu kriminella gängen vi sett under närmare 10 år som härjat främst i vår större städer. Det är egentligen ingen nyhet att sånt händer, det har blivit alltför vanligt och att det nu fick sånt intresse var att just honom som nu blev mördad gjort sig populär och inte minst fått utmärkelser och inte minst här också av ett av våra program som Sveriges Radio står bakom, nämligen P3. Det är ju horribelt hur utvecklingen gått inom musikbranschen. Själv på ”den tiden” kunde man lyssna till oskyldiga Sven Ingvars, Tova Carsson och alla andra artister som man ändå får säga var fria från det vi nu ser inom rappen. Och oftast som sagt ligger de flesta av dessa rappare långt under vad som krävs för att uppnå en utbildning som ger ett insteg på den traditionella arbetsmarknaden. Oftast också är knark, vapen, hot och annat för det vi normalt betecknar inte hör i samhället mycket vanligt.

Ser vi till konsekvenserna vad som händer med ungdomarna som växer upp i såna miljöer, tar det givetvis efter. I deras ögon blir det en livsstil som sedan är svår att stoppa. Inte sällan kan det vara av utländsk härkomst som dessa ungdomar finner en gemenskap med i just rappen och rapparna och vad där hör till, det tidigare uppräknade. På det hela taget är det en förfärlig utveckling vi ser som skett med de svenska ungdomar som växer upp. Det är ju härifrån alla problemen kommer som vi nu ser utvecklingen av. Jag tror inte det hjälper att bara titta på högre straff, sänkt ålder för straffgränsen. Vi måste på något sätt få det här ur samhällssystemet. Samlingen av människor i städerna som ägnar sig åt detta, eller föds upp i den här kulturen. Som det nu blivit har vi fått 2 samhällen. Det ena står utanför det gängse, eller det som vi betraktar normalt, de flesta av oss i alla fal. Den andra delen lever i ett samhälle utanför vad vi betraktar som de gängs normerna. Det hände inte igår, inta för ett år sedan, utan började byggas upp för sisådär 30 år sedan. Sedan har Sveriges politiker, Sveriges Radio-TV, musikbranschen, kulturen och stora delar av Sveriges samhälle som ska svara för att vi måste försöka upprätthålla en viss ansenlig typ av moral och etik misslyckats och vi får säga medvetet gjort det till vad det nu blivit. Det har förfallit och det kommer ta lång tid att rens upp här, om det någonsin går. Det är i paritet med vad många anser om klimatkrisen, att vi får anse det lika allvarligt. Ett mänskligt och humanitärt förfall.

Rappen borde tillhöra en förbjuden musikstil. Den vilseleder unga in i drog- och kriminalitetssamhället.

Det får inte heller anses vidare smart, att först öppna gränserna och sedan ska hälften av dessa fängslas plus de som redan finns i landet. Det leder till ofantliga kostnader som vi kunde gjort något annat med de pengarna. Vad hör vi, fler poliser, mer pengar rättsväsendet, nya fängelser osv. Jag kan aldrig erinra mig vi tidigare haft en sån utveckling i Sverige. Den har blivit den sämsta tänkbara i det fallet.

Sedan vad ska alla de som nu sitter ”bakom lås och bom” göra när de kommer ut? För det är väl i alla fall inte alla som fått livstid. Det är en jättedålig planering av hela det problem vi dragit på oss. Jag anser det är en ren kollaps vi ser.

Ingen föds ond, det är senare vad man utformas till och av hur man blir. Kanske inte hela sanningen, men en relativt stor del av den.

Vilka olika starter får vi olika människor som senare kan avgöra var vi hamnar i livet?

Jag kunde aldrig tänka mig vi skulle ha så dåliga politiker som inte har insikt i de problem vi fått. Det är närmast skandal.