Det klagas och skrivs av så många idag om hur dålig svensk sjukvård är. Men vi ligger på första plats som den bästa av 18 I-länders. Är den verkligen så dålig som den framställs.
Jag har provat på grekisk sjukvård under ett par dygn när jag misstänktes fått lunginflammation. Först besök hos en privatläkare och sen remitterad vidare.
När jag kom till sjukhuset fick jag först vänta ett par timmar, sen på ett rum där läkarna hade sina skrivbord på ena sidan och undersökningbritsar på den andra.
Tre undersökningsplatser, inga skynken eller väggar som skärmade av utan undersökningarna skedde helt öppet och det kändes väldigt märkligt att se när patienter på den andra britsarna undersöktes. Därefter väntan igen och röntgen.
Sen blev jag inlagd och fick en säng, rostig och inte helt ren. Vi låg sex patienter av båda könen i samma rum. På toaletten stod en tvättkorg av plast med en sopsäck i. Där slängdes allt, skitpapper, blöjor, bandage osv. Stanken var olidlig.
Det fanns ingen personal utom ett gäng läkare som gick rond 2 gånger per dag och en städerska som svabbade golvet en gång per dag och en tjej som serverade matbrickorna. I övrigt så var det anhöriga som kom på morgonen och satt hela dagen hos sina sjuka, tvättade dem, bytte kläder, matade dem och bytte blöjor på de som behövde.
En sjuksköterska la om bandage på de som behövde.
Frukosten bestod av en plastmugg ljummet vatten och en tepåse, till detta ett vitt tjockt bröd och en smörask. Lunchen var oftast en djuptallrik med ljummet kött och potatis där fettet stelnat lite, och tallriken var inplastad. Till detta en mugg vatten som togs från toalettens kran, middagen gick i samma stuk.
Det var över 30 grader varm men ingen kall dryck ställdes in utan det fick anhöriga komma med. Jag kunde inte dricka vattnet eftersom vi inte är van deras bakterier. En anhörig till patienten bredvid gav mig en flaska vatten från toaletten och ville att jag skulle dricka men jag förklarade varför jag inte kunde. Jag hade inga pengar med mig eftersom jag hamnade akut. Men då gick kvinnan ner till en kiosk och köpte en vattenflaska till mig som jag kunde dricka ur.
Eftersom jag var utlänning och det blev ett försäkringsärende så blev jag utsatt för en massa provtagningar och konstiga diagnoser. Jag hade inte ens lunginflammation men de pumpade i mig penicillindropp och en massa annat, sen fick jag diagnoser på diagnoser. Efter tre dagar fick jag ta hjälp av SOS International för att få reda på vad de höll på med och förstod att jag var en mjölkko.
Då kom en läkare in och var sur för att jag hade kontaktat en grekisk läkare som ringt dem, läkaren på SOS kunde både svenska och grekiska. Jag fick hjälp av SOS att bli utskriven för de ville inte släppa ut mig, men till slut så kom jag ut därifrån.
Varje gång jag besöker vår egen sjukvård i Sverige så tackar jag för att vi har det så bra i förhållande till andra europeiska länder.
Senaste kommentarerna