Fyra år

Av , , Bli först att kommentera 25

Ibland händer det att alla politiker är överens. Det inträffar ungefär vart fjärde år numera. Då är alla rörande överens om en sak och en sak allena. Gå och rösta!

Fyra år kan vara en lång tid att stå ut med saker man otrivs med och det kan vara på tok för kort tid i andra fall. Det mesta är ju som bekant relativt. Det är nu hur som helst det tidsspann som våra folkvalda politiker har som mandatperiod. Den tid de har på sig att arbeta för oss och göra sitt bästa för att vi ska ha det så bra som möjligt.

Om de vill.

Politik är att vilja. (Ja, det är ett citat av Palme. Det betyder icke att jag förordar en röst på S i kommunvalet. Det betyder endast att jag anser att Palme sade kloka saker.) Om viljan saknas, om modet saknas, om drivkraften för att arbeta mot en bättre värld, en bättre kommun, ej finns där. Då spelar det liten roll hur många vackra ord som sägs.

Fyra år kan vara en lång tid. I april nästa år, då är det fyra år sedan vi fick veta att de ville göra småbarnsskola i Fredrika. Vi gissar att de trodde att saken skulle hinna vara utagerad och bortglömd innan valet. De räknade fel. På flera sätt.

Fyra år kan också vara den tid som behövs för att räta upp en skuta som hamnat fel. Den tid som behövs för att laga hålen i skrovet och ro båten iland. Om man har viljan. Om man har modet att kliva i en gisten båt. Om man har styrkan att klara av det arbete som krävs. Om man är lyhörd och med öppet sinne är villig att ta hjälp av varandra, oavsett vilken politisk färg man annars tycker passar kostymen bäst.

Man måste vara villig att föra en dialog och komma till samförståndslösningar, om man är politiker. Både i sammanträdesrummet och ute bland privatpersoner och företagare. Man måste stå för sina ord och därmed väga dem på guldvåg innan man uttalar dem. För det är bättre med få ord som betyder något, än många utan substans.

Alla kan göra misstag. Men, misstag går att rätta till. Om man vill.

Politik är att vilja. Politik är att våga satsa där man ser att det går att bryta väg, även om belackarna flockas och envisas med att det kräver för mycket och anser att det är bättre att nöja sig med den lilla stig som finns.

Det påstås att man aldrig blir profet i sin hemby och jag har heller ingen önskan att uppnå den titeln. Jag vet att många av er ej anser att mina ord och åsikter är värda något – enbart av den anledningen att det är mina. Eftersom ni tror att ni vet vem och vad jag är. Det är ni som läser endast för att sedan kunna diskutera vid kaffebordet och säga saker som ”Vem tror hon att hon är?!”

Men, det är liksom ej relevant vad jag tror, eller vad ni tror om mina ord.

Det som är viktigt är ju vad ni tror, tycker och vill. Det är ju ni som ska välja de politiker som ni anser har modet, viljan, styrkan och ödmjukheten som krävs, för att tillsammans med er leda kommunen in i bättre tider.

Hur vill ni att Åsele kommuns rykte ska vara runt om i landet? Hur vill ni att det ska vara att bo i kommunen som barn? Hur vill ni att man ska ha det som gammal? Hur vill ni att ungdomar och vuxna ska ha det? Vad vill ni med företagsamheten? Hur vill ni att turister som kommer ska uppleva besöket? Vill ni att hela kommunen ska leva?

Jag önskar det bästa för min hemkommun. Jag förmodar att ni gör detsamma.

Gå och rösta. Rösta på mod. Rösta på vilja. Rösta på ödmjukhet, på dialog, på samförstånd.

 

Med önskan om allt gott, till er alla.

 

 

Bli först att kommentera

Allmänpolitisk debatt i Åsele

Av , , 5 kommentarer 31

Onsdagskväll den 10 september på Kulturhuset i Åsele var det allmänpolitisk debatt. Deltagare i panelen var alla partier som går till val i Åsele, utom Kd. Representanterna var, utan inbördes ordning, Stefan Åhlin för Folkpartiet, Jonas Ternestål för OPiNiON, Anders Westman för Åselepartiet, Sylvia Samuelsson för Centern, Thord Dahlberg för Vänsterpartiet och Peter Lindström för Socialdemokraterna. Kvällens moderator var Anne Pettersson från tidningen Folkbladet.

Carl-Johan Rådström filmade debatten och den finns att beskåda i sin helhet här. Jag har tyvärr hört att en del tycker att volymen är dålig. Dock är volymen helt okej på min dator. Men ni kan ju ha volymkontrollen i åtanke.

Debatten varade i två och en halv timme. Jag har inga planer på att i text återge hela, utan ämnar endast skriva ner några saker som jag fann särskilt intressanta och/eller anmärkningsvärda. Där texten är kursiverad citerar jag.

Ordet Närambulans användes flitigt av Peter Lindström när akutsjukvården diskuterades. (Jag har sett att han använt det ordet på sin blogg nu också.) Uppenbarligen har IVPA-bilen (IVPA = I Väntan På Ambulans) i Åsele, som i folkmun går under benämningen akutbil fast det ej är en sådan, som genom ett trollslag, förvandlats till en närambulans. Vad det nu är. Jag hade aldrig hört ordet förut, så när jag kom hem igår kväll var jag tvungen att kolla om det fanns, vilket det ej gjorde. Ikväll har Egon Persson lämnat en förklaring till vad ordet kom ifrån. Den löd, med Egons egna ord som jag kopierar in från Facebook, så här:

Måndagen den 8 september träffade Peter och jag Wolfgang Bay på Åsele Värdshus. Wolfgang talade om att han förlorade en miljon om året i omsättning på att landstinget drog in ambulansen i Åsele. Bussbolagen vågar inte ligga över i Åsele, när det är äldre människor som reser med bussarna. Resebyråerna frågar om det finns ambulans i Åsele och då blir det ett nej. Wolfgang sa då: ”tänk om lanstinget varit så smarta att man utrustat fordonet med blåljus och mellanvägg i bilen och kallat den närambulans. Ambulans vet alla människor i hela Europa vad det är och då skulle problemet vara ur värden för min verksamhet”.

Detta har Peter tagit, som att det är bara att börja kalla akutbilen för närambulans, så är saken ur värden. Då har vi en ambulans och inte en akutbil tror han.

På debatten igår sa i varje fall Lindström att denna bil har samma utrustning och samma kompetens som en vanlig ambulans. Vidare sa han att S har arbetat för att återfå en ambulans till Åsele kommun och att när det finns pengar, när landstinget säger det, då ska ambulansen tillbaka. Han pratade om att ambulansen har ett symbolvärde och jämförde med polisen i Åsele, som är närvarande fyra timmar i veckan. Att skylten (Polis) finns där och att man ser en polisbil ibland, ger en trygghet. Därför är detta ett viktigt symbolvärde och en ambulans skulle, om jag förstod honom rätt, ha liknande symbolvärde och därmed skapa mer trygghet.

Stefan Åhlin påpekade att det var en mycket stor del av kommunens befolkning som förra hösten hade röstat Ja, i omröstningen om likvärdig vård i hela länet. Lindström menade på att den omröstningen ej hade något med ambulans i Åsele att göra, utan endast var en folkomröstning rörande jämställd vård i hela länet. Åhlin svarade då att han trodde nog att de i Åsele som röstade Ja, gjorde det till största delen för att få igen en ambulans.

I slutänden var alla partier i alla fall överens om att det var en landstingsfråga. Men, Stefan Åhlin menade på att om oppositionen får majoritet efter valet, skulle han vara den förste som satte iväg till Umeå för att prata med Peter Olofsson – om han var kvar.

Det pratades om hur man skulle kunna vända trenden med befolkningsminskning. Anders Westman sa bland annat att Kommunen och kommunförvaltningen ska vara en servicefunktion för företagsamheten. Han poängterade att man måste se till helheten och att man må vara stötta de företag som finns. För en företagare, precis som för alla andra människor, är det viktigt att man trivs på det ställe där man ska leva och verka. Det är viktigt med föreningslivet, med skola, vård och omsorg och att den kommunala servicen fungerar.

Alla partier var för övrigt överens om att kommunen har ett levande föreningsliv som man ska ta vara på och vara rädd om.

När det var dags för åhörarna att ställa sina frågor, bad Kerstin Hamberg-Bergholm (en av ägarna till Frekab) om ordet och ställde frågan som vi försökt få svar på rätt länge nu, till Peter Lindström: Vad blev den totala besparingen för kommunen, av förändringen av Fredrika skola?

Ja, jisses…

Peter Lindström började med att påtala vad i skolans budget som sparats, 2.6 miljoner enligt honom, och pratade även om vilka faktorer som kan göra att företag flyttar från en kommun till en annan. (Han pratade rätt länge.) Frågan gällde dock hela kommunens budget, ej enbart skolans. I fråga om helheten menade Lindström att det var en retorisk fråga som bland annat berodde på vilka som hade sin försörjning utifrån skolan och hur man då i så fall har varit tvungen att flytta.

Där hojtade en människa i publiken åt honom att svara på frågan, varpå Lindström säger: Frågan är ställd så att den är väldigt svår att besvara. Då måste vi sätta oss ner (riktat till Kerstin) och så måste du ge mig exakt vad som är vad i den här statistiken.

Anders Westman replikerade att han hade inte de exakta siffrorna. Men han ansåg att det var på sin plats att ta fram dem. Han menade att: Så här behandlar man inte folk.. Det är ovärdigt.

Stefan Åhlin sa att han ej hade papperen med sig, men att oppositionen räknat på saken och effekten av den här förändringen medförde ett rejält underskott, i storleksordningen sex miljoner. Han avslutade med att säga: Peter Lindström visade ett gott exempel på det han är bra på. Nämligen att prata om något annat än det frågeställaren… Det sista ordet dränktes i applåder från åhörarna.

Näste frågeställare, P O Näslund, upprepade dels det Kerstin frågat efter och tog dels upp frågan att kommunen låtit ett riskkapitalbolag ta över en verksamhet som tidigare ett lokalt företag haft och menade att man kan styra upphandlingar så att det passar för mindre, lokala företag. Näslund konstaterade att om man tar ett beslut måste man göra en konsekvensbeskrivning.

Lindström sa bland annat följande angående att Frekab lämnat kommunen: Sen att det är en kommungräns som man har klivit över när man har flyttat, det ser jag inte som den största grejen, utan man är fortfarande verksam inom region Västerbotten.

Kerstin bad efter en stund moderatorn om att få replikera, varpå hon förtydligade för Lindström att flytten de gjorde berodde på beslutet om skolförändringen och inget annat.

När Anders Westman fick mikrofonen igen sa han följande:

Det här är ju rätt sorgligt. Alltså, man kan fatta dåliga beslut. Det händer ju ibland. Det gör jag också. Men jag står för dem. (Applåder) Våga stå för beslutet Peter! Alltså, det är hur lätt som helst att räkna ut att det här är en förlustaffär. Gå hem och räkna på kammaren Peter. Det här är ju bara ett spel för gallerier. Alltså, tro på företaget och tro på människan Kerstin, som sitter där och säger att vi flyttade på grund av det beslutet som togs. Det tror inte du på. Nej, du tror på något annat för du har hört nånting om att de skulle ha en bättre miljö i Bjurholm och skapa ett bättre företag. Då tror man ju inte på Fredrika heller. Då säger du så här; dom är ju ändå verksamma i region Västerbotten. Är det här en ledare vi ska ha i Åsele? (Delar av publiken ropar Nej) Tänk efter.

Här kommer Sylvia Samuelsson in och påpekar att det som styrker Kerstins utsago är det faktum att de medan de var verksamma i Fredrika sökte, och fick beviljat, stöd för att utveckla etableringen – i Fredrika. Detta stöd var av den arten att de kunde ta det med sig över kommungränsen. Men, när de sökte det var det för att utveckla verksamheten i Fredrika.

Anders Westman får ordet igen och säger:

Jag tycker att den här människosynen som Peter gör sig till tals för här, den är hemsk. Man måste tro på vad människor säger. Man måste lita på vad människor säger. Jag tror inte att Kerstin sitter här och är oärlig. Hon säger precis som det är och då kan Peter göra detsamma tycker jag.

Avslutningsvis uppmanade moderatorn Peter Lindström att lova att det skulle komma en sådan uträkning som efterfrågats (vilket han ej gjorde) och sedan avslutades debatten med att varje parti fick lämna ett vallöfte.

Vallöftena skriver jag ej här. För jag är av den åsikten att det är vad politikerna gör mellan valen som räknas.

Det där om vad som är vad i statistiken, är ganska lätt att räkna ut eftersom vi ej var ett oräkneligt antal som flyttade på grund utav att de beslöt att ta bort högstadiet från Fredrika. Vi var fem familjer som flyttade förra sommaren, sammanlagt 23 personer och en familj på fem personer har flyttat nyligen, efter att barnen pendlat ett år och gått nionde klass här i Bjurholm. Det är 28 personer. Om man enbart räknar uteblivet skatteutjämningsbidrag, som kommunen får för varje person oavsett ålder, så blir det en förlust på cirka 1 680 000 kronor, per år. Lågt räknat.

Då har jag ej räknat med övriga privatpersoner som har lämnat Fredrika i år på grund utav efterverkningarna av beslutet. Jag har heller ej räknat med förlusten av skatteintäkter som kommunen skulle ha fått från både privatpersoner och företag. Betänk att det är ej endast ett företag kommunen har förlorat på det där beslutet, utan fyra. Till det kommer kostnaden för interkommunala avgifter för eleverna som valde att gå sitt nionde år här i grannkommunen, samt minskad köpkraft i kommunens alla butiker.

För ungefär ett och ett halvt år sedan, bloggade jag i min privata blogg om dominoeffekten som skulle komma av att högstadiet försvann. (Vill ni läsa inlägget så finns det här.) Det är den ni börjar se effekten av nu.

Jag är glad att människor kom och lyssnade till debatten och jag hoppas att många kommer att se inspelningen av den.

Lycka till på söndag.

5 kommentarer

Jag var på valdebatt

Av , , 3 kommentarer 37

Igår kväll, torsdag 4/9, var jag i Fredrika och lyssnade på valdebatt. Deltagande var alla partier i Åsele som är valbara i kommunvalet i höst, förutom Kristdemokraterna. Debatten hölls på Fredrika Folkets Hus och inbjudare var Åseles samlade opposition (Åselepartiet, Folkpartiet & Centern). Moderator var Emma Strömberg (Fp), riksdagskandidat boende i Umeå som är född och uppvuxen i Fredrika. Emma poängterade i sin inledning att hon var moderator, inte moderat.

I panelen satt således följande: Margareta Johansson från Centerpartiet, Stefan Åhlin från Folkpartiet, Anders Westman från Åselepartiet, Jerry Sellin från nystartade partiet OPiNiON (ja, de stavar det så), Thord Dahlberg från Vänsterpartiet samt Peter Lindström från Socialdemokraterna.

Alla i panelen fick fem minuter var på sig att presentera sitt parti och berätta vad de hade för planer för Åsele kommun. Sedan var det fritt fram för frågor från åhörarna.

Saker som lyftes under kvällen var bland annat befolkningsutvecklingen, ambulansfrågan, Fredrika skola, företagande, föreningslivet, turism, marknadsföring och äldreomsorgen. Kvällen avslutades med att en av åhörarna frågade samtliga partier vem man som Fredrikabo skulle rösta på, om man ville ha ambulansen tillbaka samt skola och särskilt boende (för äldre) på byn. De flesta manade till att rösta på sitt parti, naturligtvis. Utom en, som sa att man ska rösta som man själv känner är rätt. Den som sa det var Åseles nuvarande kommunalråd.

Jag avstår från att skriva hur jag tolkar det. Förmodligen skulle jag bara missförstå hur det var menat.

Lindström nämnde även under kvällen att Fredrika F-6 skola skulle vara kvar, samt att de var villiga att satsa på kommunal service, skola, vård, omsorg etc. där behov fanns. Detta föranledde en fråga från Egon Persson, som satt bland åhörarna. Han frågade dels varför de då ej hade satsat på F-9 skolan i Fredrika tidigare, när behovet fanns och starkt efterfrågades och dels ifall Lindström menade att om behovet av ett högstadium skulle finnas i Fredrika, menade Lindström då att detta skulle öppnas igen? Peter Lindström besvarade enbart den senare delen, detta med att upprepa att de skulle satsa där behov fanns.

Frågan jag automatiskt ställer mig blir då: Vad räknas som behov? Hur många barn i aktuell ålder måste det finnas för att det ska räknas som att det finns ett behov?

I sommar har man kunnat höra och läsa att det jublas över att elevantalet i Fredrika ju faktiskt ökat med hela hundra procent – från två till fyra elever. I skrivande stund tror jag till och med att det är fem. Detta räknas nu uppenbarligen som att det finns behov för en F-6 skola.

Men, när vi hade många gånger fler elever i Fredrika, då ville de göra småbarnsskola och endast ha kvar F-2.

Under den tiden som vi kämpade för att få ha kvar skolan i F-9 form, ökade vi endast elevantalet med sextio procent, från sexton till tjugosex elever. Det räknades icke som att vi hade behov av att ha kvar skolan i oförändrad form, uppenbarligen. Men, betänk att den ökningen lyckades vi uppnå i motvind. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma i medvind. Om vi hade haft stöd ifrån kommunen, istället för att de motarbetade oss.

Thord Dahlberg sade under debattkvällen att personer från föreningen Fredrikas Framtid varit på möten med de styrande i Åsele två gånger och att dessa Fredrikabor lovat de styrande att det var okej att ta bort högstadiet. Det är flera fel i det påståendet. Men, det blir ofta fel när man går på hörsägen och Dahlberg själv var ej närvarande på mötet, i Fredrika den 10/10 2012, där Peter Lindström och Tommy Danielsson diskuterade högstadiets vara eller icke vara. Jag har skrivit om det i den där boken (som ni faktiskt bör läsa innan ni uttalar er i ämnet!) och jag tänker citera mig själv här.

”I Fredrika tidigare den dagen, fick ordförande i Fredrikas Framtid ett oväntat telefonsamtal. Det hade fallit sig så att kommunalrådet Peter Lindström tillsammans med Tommy Danielsson skulle ha haft ett möte med ordförande i Fredrika S-förening, som hade blivit inställt på grund utav ordförandes sjukdom. Nu undrade Lindström och Danielsson om styrelsen i Fredrikas Framtid skulle kunna träffa dem, när de nu ändå hade en resa till Fredrika inplanerad under dagen. Således lade vi om våra planeringar för dagen, vilket för en del betydde frånvaro från arbetet och träffade besökarna från Åsele på Fredrika Folkets Hus denna eftermiddag. Vi som närvarade från styrelsen var förutom ordförande Richard Salmonsson och undertecknad, Lisbeth Wenås, Annika Glavhammar och Kerstin Hamberg-Bergholm. Det samlade intrycket hos styrelsen efteråt, var att herrarna från Åsele var rätt påtryckande i sin iver om att vi på något sätt skulle godkänna att högstadiet skulle flyttas från Fredrika till Åsele. De var alls inte otrevliga. Men, de gjorde sitt bästa för att plantera in detta som ett gott förslag och önskade att vi skulle hålla med dem i detta och på något sätt dessutom föra hela Fredrikas talan i frågan. Vilket vi undanbad oss. Både det ena och det andra. För det första kan en föreningsstyrelse inte ta på sig ansvaret att tala för alla människor i en bygd. För det andra tar man upp sådana frågor i rätt forum och ej på informella, hastigt påkomna möten. För det tredje ville vi ha skolan kvar orörd. Jag och flera med mig minns att vi konstaterade att om ett sådant förslag finns uppe, bör en utredning göras om detta, liknande den omvärldsanalys som ERUP gjorde angående förslaget om småbarnsskola.”

Det enda möte som föreningen Fredrikas Framtid var på med Socialdemokraterna i Åsele, var ett möte den 19/3 2012, i ABF:s lokaler, som kom till stånd efter att vi kontaktat S i Åsele och frågat om vi fick komma dit och föra dialog. De gav samtycke till det på vissa villkor. Endast två stycken fick komma och det var av yttersta vikt att massmedia hölls utanför. Detta möte åkte Richard Salmonsson och Kerstin Hamberg-Bergholm till. De fick där löfte av S-föreningen att dessa skulle komma till Baksjöliden framöver för fortsatt dialog. Tommy Danielsson skulle kontakta vår styrelse och meddela lämpligt datum. Richard Salmonsson hörde av sig ett par gånger till Danielsson för att påminna honom om att lämna besked. Men, mig veterligen har något sådant fortfarande ej kommit – och nu är det ju ingen mening med det längre. (Det står om detta också i den där boken.)

Efter debatten ställde Kerstin Hamberg-Bergholm en fråga till Peter Lindström och Gunnel Jonsson (som suttit med som åhörare). Hon frågade om de fortfarande ansåg att det var ett bra beslut att genomföra skolförändringen i Fredrika.

Svaret blev ja.

Drottning Kristina lär ha sagt ”Det fordras mod för att erkänna ett misslyckande”.

3 kommentarer

I fablernas värld

Av , , Bli först att kommentera 35

I dagens Folkbladet (artikeln publicerad på nätet igår kväll) hävdar Åseles nuvarande kommunalråd att det är en fabel att företaget Frekabs flytt från Åsele kommun skulle ha med nedskärningen, ursäkta jag menar förändringen, av Fredrika skola att göra.

En fabel.

Det är ju ett felaktigt yttrande på flera sätt.

En fabel är, som många säkert vet, en berättelse där förmänskligade djur förmedlar en lärdom.

Nu jämförde visserligen kommunalrådet vissa oppositionspolitiker med måsar, i sin blogg våren 2013. Om någon drog någon som helst lärdom av det vet jag icke. Någon annan hänsyftning till förmänskligade djur kan jag ej påminna mig ha förekommit under de här åren (2011-2014).

Om jag förutsätter att ordet fabel används för att beskriva att någon fabulerar (vilket ej är korrekt svenska), så skulle det betyda att någon/några berättat om företagets flytt på ett levande och fantasifullt sätt utan verklighetsförankring. Det kan jag tänka mig inträffar både här och där.

Men, att påstå att Frekabs flytt från Åsele kommun ej var grundad på det politiska beslut som innebar att Fredrika F-9 skola förlorade högstadiet – det är icke bara att fabulera. Det är ren lögn.

 

Bli först att kommentera

Om tre veckor

Av , , Bli först att kommentera 17

Det är val den fjortonde september. Om tre veckor. Då ska vi gå till valurnorna och lägga våra respektive röster på det parti, lokalt, regionalt och nationellt som bäst kan tillvarata våra intressen. Våra intressen som rör oss själva, vår omgivning, våra barn och barnbarn samt världen i stort.

Ingen har sagt att valet skall vara enkelt och det är det synnerligen icke idag.

Förmodligen vill vi alla ha en dräglig tillvaro för oss själva och våra närmaste. Vad vi lägger för betydelse i det uttrycket varierar. Somliga räknar en dräglig tillvaro som att ha minst en årslön på banken, att utan större åthävor kunna göra en resa eller två per år till ett (varmare?) land utanför Norden och att med lätthet kunna välja vad man vill berika sig med i form av sociala eller kulturella händelser eller sportevenemang utan att fundera nämnvärt över vare sig kostnader eller huruvida garderoben innehåller en för tillfället lämplig klädsel.

Andra räknar en dräglig tillvaro som att slippa välja huruvida de sista slantarna skall gå till inköp av förnödenheter eller till räkningar. Att slippa en tillvaro med ångest över att ej kunna ge sina barn ens lägsta nivån utav den materiella standard som är norm i vårt samhälle. Jag pratar om alla som lever ett liv där inköp av nya kläder ej betyder nya kläder, utan begagnade. Alla som vill ha en tillvaro där de slipper utförsäkringar och istället har en social trygghet. En tillvaro där man vid sjukdom kan ägna sin knappa energi åt tillfrisknande, istället för att behöva slåss mot myndigheter för att få mat för dagen.

En dräglig tillvaro kan även räknas i sådana termer som att man blir respekterad och accepterad, på lika villkor. Oavsett härkomst, utseende och vem man helst vill dansa sista dansen med eller se vid sitt frukostbord.

Om man ser till den jämförelsevis lilla delen av landet som var och en av oss lever sitt liv i, vill vi självklart alla att den närmaste omgivningen ska vara dräglig. Vägarna ska vara lättframkomliga, kollektivtrafiken ska finnas och fungera, samhällsservice, sjukvård och skolor ska vara lättillgängliga, ha kompetent personal och svara mot våra förväntningar. Precis som alla andra i resten av landet önskar. Resurser ska finnas för oss oavsett var vi bor.

Om man tänker på att vi önskar en dräglig tillvaro även för framtida generationer, behöver vi politiska beslut som främjar omhändertagande av den planet vi bor på. Till skillnad från brutalt utnyttjande av jordens resurser utan tanke på följderna.

Allt detta och mer därtill ska vi hitta en balans i, oavsett vilken utgångspunkt vi står vid. En kompromiss med oss själva, så att vi kan avgöra vilken valsedel som är det minst dåliga alternativet. För som jag personligen ser det, finns det inget alternativ i dagsläget som är till hundra procent gott. Åtminstone ej ur min synvinkel.

I landstingsvalet kommer jag att rösta på person, ej på parti. För de partier som traditionellt skall stå upp och försvara rättigheterna för de människor som har svårt att föra sin egen talan på grund utav sjuk- och/eller fattigdom, har där kraftigt brustit i sin gärning. Även till riksdagen kommer jag att rösta på person, ej på parti. Jag kommer förmodligen att kryssa Emma (kryssaemma.se), för att även om vi är oense i vissa frågor, så brinner hon för att värna landsbygden på ett sätt som få törs göra numera. Det är nämligen ej riktigt politiskt korrekt på alla plan. (Inget riksdagsparti såvitt jag vet, vill satsa på byskolor, till exempel.) Dessutom är hon socialliberal. Eller så håller jag mig till den röda sidan av valsedlarna. Den solidariska. För kruxet med att kryssa person, är ju att blocket drar nytta av det. I det kommunala valet har jag ej bestämt mig än. De lokala partierna på denna orten (Bjurholm alltså) är ytterst blygsamma när det kommer till att tala om vad de strävar efter att åstadkomma. Eller så vill de ej att eventuella skiljaktigheter skall komma upp till ytan, i den här kommunen som medialt verkar vara så politiskt överens.

Jag hoppas att Era val den fjortonde september grundar sig på allas lika värde och att resultatet kommer att bli till det bästa för oss alla och världen i stort, nu och i framtiden.

Ha det gott där ute.

 

Bli först att kommentera

Det går framåt

Sakta med säkert går det framåt på hälsofronten. Skynda långsamt, det är vad jag gör.

Jag är numera officiellt partipolitiskt obunden, sen ett tag tillbaka. Frihetskänslan är välkommen. Förmodligen kommer jag även framledes att uttrycka mina åsikter om det ena och det andra. Men, det kommer att dröja innan jag ger mitt engagemang till ett politiskt parti – om någonsin igen.

Njut av sensommaren och ha det gott där ute.

Bli först att kommentera

Hej,

Jag konstaterade nyss att sist jag loggade in här var i februari. Men, jag förmodar att allas vardagsliv lunkat på som vanligt, trots frånvaron av mina inlägg. Jag tänker fatta mig kort.

Även fast jag saknar stora delar av den kommun (och det landskap!) som vi lämnade förra sommaren, så är jag ytterst tacksam över att jag slipper rösta i kommunvalet i Åsele till hösten. För jag tycker att det verkar vara en enda soppa – med åt skogen för många kockar.

För övrigt beror min frånvaro på att jag håller på att försöka hämta mig från vad som numera kallas utmattningssyndrom. Sök på ordet på Google om ni har frågor.

Nedanstående text beskriver orsaken rätt bra.

 

image

 

 

Med det önskar jag er en trevlig sommar.

Ta hand om er själva, varandra och ha det gott där ute.

 

 

Bli först att kommentera

Jag tror så här:

Av , , 5 kommentarer 32

Om man ska komma någonvart med kommunpolitiskt arbete, må man låta bli att hävda rätten till idéer. Om någon kläcker en bra idé, som främjar kommunens utveckling, då spelar det ingen roll vem som kommer med den. Där vet jag att de flesta av er är eniga med mig. Men, jag vill dra det där lite längre. Det spelar heller ingen roll, anser jag, vem som förverkligar denna idé, så länge det blir gjort och är till kommunens bästa.

För om man verkligen, med handen på hjärtat, vill det bästa för kommunens fortlevnad och utveckling, så spelar sånt ingen roll. Sådant spelar roll om man är ute efter ära, berömmelse och väljare. ”Vi har bäst idéer och förslag – Rösta på oss!”

Ta det där med ungdomsrådet till exempel. Den idén kom via ett medborgarförslag. Har ni sett människan som skrev det hävda rätten till idén? Nej, just det. Personen i fråga är mycket väl medveten om hur det har gått till och är nöjd och belåten med att förslaget blev praktisk handling, även om det ingenstans pratas om var förslaget kom från början.

Om man ska samarbeta opolitiskt, blocklöst, tvärpolitiskt eller vad ni än vill kalla det, så tror jag att man icke kan slåss om väljare på det traditionella sättet, som är just detta – kampen om vem som har den rätta ideologin och de bästa idéerna. Utan då må man hitta nya former för detta också.

Det spelar ingen roll vem som kommer med förslag. Det som spelar roll är att goda förslag blir omsatta i praktisk handling.

Nu är ju den mänskliga naturen (tyvärr) ofta sådan att man har lite svårt för det där. Det finns ett talesätt som påstår att ”Det är med idéer som med barn, man tycker bäst om sina egna”. Men, då får man väl tänka som så att är det nu med idéer som med barn, då må man lära sig att klippa navelsträngen även till idéerna.

 

Jaja, nog med reflektioner för ikväll. Jag kommer nu att ägna resten av kvällen till att vara nervös över att jag ska prata om min bok i direktsändning i P2 imorgon.

 

Ha det gott där ute!

 

 

5 kommentarer

Förvirrat

Av , , 4 kommentarer 21

Som läget ser ut just nu tycker jag att det verkar aningen förvirrat. Det finns två olika sammanslutningar i kommunen, som båda menar att de är fristående från landsövergripande politiska partier, att de strävar efter utveckling i kommunen och att de vill att allas idéer ska komma fram i ljuset. Bland annat. Dels Åselepartiet och dels den nystartade föreningen Opinion (som ingen människa hittills vet vilka medlemmar den har bortsett från Jonas T, utom de som är med i den och deras bekanta).

Det har pratats från flera håll, om vikten av att föra dialog och om vikten av att kunna lyssna på varandra, för att få en fungerande politisk arena i kommunen.

Hur kan det då komma sig att det finns två (2!) opolitiska föreningar? Den frågan kan man säkert ställa sig, om man är helt utan information från berörda parter – vilket de flesta kommunmedborgare förmodligen är. Vem tänker förklara det för väljarna (och oss andra), ordentligt, offentligt och lättförståeligt?

Det verkar vara en hel del kockar som ska försöka koka ihop den soppa som Åsele kommuns lokalpolitik varit på sistone, till något som är hyfsat välsmakande. Jag undrar om de har förmågan att jämka ihop sina recept.

 

Det påminner lite om vad som nu sker på föreningsfronten i Fredrika.
Det finns en levande föreningskultur i Fredrika, med flera aktiva föreningar.

Det har startats en ny förening även där. Dock ej med mål att komma in i kommunfullmäktige. Utan en förening med, vad det verkar enligt vad som står i media, samma mål och mening som Fredrikas Framtid haft och har. Det verkar också en aning förvirrat.

Än mer förvirrat blir det om man betänker det faktum att Handlarn i byn, som sägs vara en av grundarna, varit styrelseledamot i Fredrikas Framtid de senaste två åren. Dock en rätt passiv sådan. Men, likväl ledamot och som sådan förmodas man ha viss kunskap om vad den förening man är med i har för syfte.

De senaste åren pratade vi emellanåt i Fredrikas Framtid om att ett ökat samarbete mellan byns föreningar skulle gagna byn som helhet. Då tänkte vi närmast på Föräldraföreningen, Hembygdsföreningen och Fredrika IK. Men, även andra, som exempelvis Fredrika skoterklubb. Vissa aktiviteter i byn har även på senaste tiden genomförts via samarbete föreningarna emellan med lyckat resultat. Samarbete ger ofta det – Lyckade resultat.

Men, varför startar man föreningar med till synes samma syfte som andra föreningar som redan finns, istället för att gå in och samarbeta med människor i dessa redan existerande föreningar som har samma mål som en själv?

Det kan väl ändå icke vara så, att människor har så svårt för detta med att lyssna till varandra, att föra dialog, att de ej förmår samarbeta? Det kan väl icke vara så att människor har så svårt att respektera varandras olikheter och så svårt att se förbi eventuella krockar i personkemin för att arbeta tillsamman mot ett gemensamt mål, att de helt enkelt låter bli? För om det är så, då spelar det ingen roll hur många nya föreningar som startas oavsett hur vackra mål de säger sig ha. Då har de ju redan i uppstarten visat att de ej duger till att samarbeta med andra människor än de som de själva väljer ut.

Jag hoppas verkligen att det icke är så att man vill vara herre på täppan, bestämma själv och ta all ära åt sig för eventuella framgångar och därför bildar nya föreningar istället för att gå in i redan existerande och lyfta sina idéer där. Det skulle ju vara närmast småaktigt.

 

Nu tänker ni kanske att jag kastar sten i glashus. Med tanke på S-föreningarna. Men, vi startade ingen ny förening! Vi gick (tillbaka för somliga) till Fredrika S-förening, bytte namn på den till Södra Lapplands S-förening och gick tydligt och klart ut med att vi under socialdemokratiskt flagg ville verka för hela kommunens fortlevnad och utveckling samt att vi ville föra dialog, verka för ökad öppenhet och lyssna till alla kommunmedborgare. Vilket Åsele S vid den tiden och några år bakåt verkligen ej gjorde. Snarare tvärtom. Tyvärr.

 

Det är bra med folk som bokstavligen arbetar för utveckling, istället för att enbart ösa ur sig visioner utan att lyfta ett finger för att förverkliga dem. Det är ännu bättre om dessa människor som arbetar för utveckling, kan finna en väg att göra detta tillsammans. Oavsett om det gäller kommunpolitik eller lokal byautveckling.

 

Ha det gott där ute.

Ta hand om varandra och om min hemkommun.

 

4 kommentarer