Dagens snackis i tidningar verkar vara boken ”partiledaren som klev in i kylan” om avsättning av Juholt. En intressant bok då den bekräftar den bild jag själv haft av hela den historien. Historien om hur partiets verkställande utskott skjuter sin egna, demokratiskt valda, partiledare i sank. Ett citat som nämns är ”Partiet är i grunden uppbyggt kring politisk kamp och det är alltid konflikter” och det slog mig att det är ju precis så många uppfattat partiets arbete även hemma i Vilhelmina. Nu har man från socialdemokraterna sida i olika blogginlägg hävdat att man vill ha kommande mandateriod med mindre konflikter och mer samarbete. Man får ju hoppas att det inte bara är tomma ord utan omsätts i praktiken, men hitintills känns det inte som om man visat upp nån reell vilja till det. Men det är ju ytterst tidigt än att göra nån fullständig bedömning än. Jag har varit med på ett gemensamt möte mellan partierna och där var känslan mer att man från ålderspresidenten ville tala om hur valfullmäktige skull gå till och inte att man ville föra en diskussion. De beslut som togs på det mötet togs av ålderpresidenten helt på egen hand.
Ytterligare har vi problemet med att man regerar med en avhoppare från ett annat parti som säger sig vilja vara en brobryggare mellan blocken. För att vara en brobyggare krävs att man har ett förtroende i olika läger och den rollen har han nog helt självständigt lyckats förstöra genom sitt agerande. Vem vågar lita på en person som (avsiktligt eller oavsiktlig) använt sig av ett partis namn för att skapa sig en personlig maktposition. Vågar man från majoritetens sida lita på en person som tidigare hoppade av socialdemokraterna och nu hoppar av politiskt alternativ?
Efter valet har vi som tillhör den blivande oppositionen jobbat stenhårt utifrån den mycket ovanliga valresultatet med ett fullmäktige utan tydlig majoritet, allt för att skapa en kompetent ledning för kommunen, åtskilliga är de möten som förekommit vilket kanske mest har märkts genom den tystnad som förekommit från allians-bloggare. Min roll i det hela har varit att läsa och försöka uttolka de lagar och regler som gäller och peka på vad som är möjligt och vad som inte är juridiskt tänkbart.
De blivande majoriteten i Vilhelmina har alltså mycket att bevisa innan man lyckas få till ett positivt samtalsklimat, man har för mycket i bagaget som först måste upp i ljuset, för mycket tidigare konflikter som man måste hantera. Om man nu kan lämna tanken om politik som en stor konflikt.