Håkan Juholt: Han verkar numera snubbla vid snart sagt varje framtrådande. I går var det dags igen.

Som centerpartist följer jag förstås intresserat det Juholt presterar. I sitt första tal var han kraftfull, spänstig och lite nydanande. Som en sån där folktalare som likt barndomens predikanter på byns bönemöten kunde formulera sig i dramatiska och intresseväckande bilder. Nu är den retoriska kraften borta och Juholt bleknad som oppositionsledare.

I höstas, i samband med diskussionerna om ersättning för dubbelt boende, växte proteststormen starkt inom partiet. Socialdemokraternas Verkställande Utskott (VU) samlades till en hel dags diskussion. Det spekulerades vilt om att Juholt skulle få silkessnöret. Men efter ett långt sammanträde kom Juholt ut ur sammanträdesrummet som om inget hade hänt. VU hade inte utfärdat nåt körförbud.

Vad hände egentligen? Efterdebatten blev märklig, illustrerat av bland annat Tomas Östros i SvT-s Agenda:

– Jag har väldigt starkt förtroende för de ledamöter i verkställande utskottet som satt en hel dag och resonerade om de här frågorna tillsammans med Håkan Juholt. Det beslut de fattar, det har jag förtroende för, sa Östros.

Ungefär samma sak sa Sven-Erik Österberg. Ingen av dom gav stöd till Juholt – men hade starkt förtroende för det beslut som VU fattat. Vilket beslut?

Jag vet givetvis inte vad som hände. En rimlig tolkning är att VU-ledamöterna den där fredagen i oktober 2011 försökte övertyga Juholt att kasta in handduken. Men Juholt stod på sig och vägrade blankt! Till sist ansåg sig VU-ledamöterna inte ha nåt annat alternativ än att tagga ner.

Det måste ha varit det beslutet som både Östros och Österberg ställde sig bakom och som de ”hade starkt förtroende för”.

Allt är förstås en spekulation från min sida. Illvillig är jag inte. Men jag försöker förstå vad som hände. Och varför allt fler verkar övertygade om att det snart är dags för ett nytt VU-sammanträde!