Lisbet Olofsson, the one and only

Ikväll går programmet "Himlen kan vänta" - 1 år senare.

Jag ser fram emot att se hur det har gått för alla de medverkande.Vet att Helena dog i sista avsnittet av sin hjärntumör. Så det ska bli med blandade känslor att se hur det gått för de andra.

När folk försvinner är det deras brister, de små egenheterna man minns och vill bevara. Det man själv bara vet om honom/henne och man hatar när minnet bleknar, rundas av och uddarna försvinner. Man märker att man inte minns blänket, glittret i hans ögon, omtanken som ligger som en varm filt omkring en och hans doft. Det fejdar sakta och säkert bort hur mycket man än försöker framkalla det hela.

Mia Skäringer sa i sitt sommarprogram (minns inte vilket år) att det värsta var att hon inte minns hur hennes pappa doftade. Har tänkt en hel på det att jag har ett dåligt doftminne av min make. Han doftade sjukhus, den där tråkiga skarpa doften av deinfektionsmedel och väldigt anonymt.

Så då brukar jag ta på mig hans jacka och dra in den svaga doften som finns kvar och det ger mig ett inre lugn. Han finns hos mig. Hans jacka, halsduk och keps hänger i hallen för att påminna mig och att jag haft förmånen att få dela livet med världens mest underbara man.

Hanebäst

I morse (läs igår morse- fredag) var jag på Morgonpasset i Umeå som Näringslivsservice och Västerbottens Handelskammare anordnar i samarbete med REX.  Träffade Mikael Hansson i bloggen bredvid här också - kul. Roland Carlssons stämma ljöd över salen och passet kunde börja. Det var väldigt intressant att få höra hur Olofsfors bruk samt Valmet, Komatsu Forest tacklat lågkonjukturen.

Vad som slår mig är hur mycket man satsar på att utveckla personalens kompetens gällande utveckling av sina produkter, hur man slimmar organisationen genom att införa leanproduktion och få varje enskild individ målfokuserad på det gemensamma målet som är satt. 

ALLTSÅ GÖR INTE ALLA DET?  Nu menar jag mer att man använder målfokusering, gör alla ansvariga för sin del, använder ett coachande ledarskap och inför mer och mer bitar av leanproduktion. Detta pratade jag om för tio år sedan. Se bara på tipsen som jag skrev om angående att hålla möten för ett tag sedan.

TIPS på föredragshållare
När allt var över så pratade jag lite med Theres Furberg, Rolands högra hand och konstaterade att de vill ha in föreläsare från UMEÅREGIONEN. Det känns ju väldigt UMEÅbaserat men eftersom Olofsforsbruk var inbjudna så fick jag en ide och gav tips på att de kan fråga E6 i Robertsfors om de kan ge sin syn på det hela. Ett till världsledande företag som kämpar på.

Passade på att tillägga och vill ni ha lite roligt, inspirationsrikt så kan jag komma och prata lite car-b-q.  JISSES ANÅDA , HON LIKSOM STELNADE TILL MITT I EFTER-NAMNET PÅ DEN KONTAKTPERSON som jag uppgav på E6. Flackade lite med blicken och sa jaja, det är du ja och mumlade nått om nått helt annat. Inte fasiken skrev hon upp mig på den lilla illatyglade papperslappen utan försökte mer komma undan det hela.

ALLTSÅ. luktar jag?!!! eller är det inte riktigt snyggt, accepterat och affärsmässigt att sälja 2 000 böcker om hur man lagar mat på bilmotorn?  

Ja, efter min och Tina Thörners föreläsning här i Umeå var jag lätt tillplattad eftersom Tina fick lite hjärnsläpp och pratade långt ut på "MIN TID" så jag fick snabbkorta ned min bit med 20 minuter. Vilket säkert lät forcerat och "snabbgjort". Men jag ville inte dra över tiden. Kan "DE"  ha "hört" om det - tvivelaktigt efter den positiva recensionen.

Studio ett (Radio), Agenda (TV), SVT, TV4, Bosse bildoktor, DN motor, andra tidningar, de flesta medier har slagit upp det stort . (SVT köpte recept av mig och skulle spela in 16 avsnitt i mitt garage här i Robertsfors)  men i Umeåregionen........*skakar på huvudet*

NU KOM JAG PÅ DET;  DE HAR SETT; HÖRT DET SÅ MYCKET SÅ DE ÄR LESS PÅ 
ATT HÖRA MER OM DET.................... så måste det ju vara...eller hur ??!!...... *slår näven i bordet så kaffet skvätter*

Hanebäst

Paul Redstig sa så här på fejjan i morse;
"Paul Redstig Man förvånas över tak som rasar in helt obegripligt hur man kan låta det gå så långt"

Det var då jag förstod att jag måste göra något åt mitt tak. Vill ju inte att Paul Redstig ska få "vatten på MC`n" (kvarn) bara för att mitt tak rasar in av min lathet.

Sagt och gjort. Efter att ha ventilerat tillvägagångssättet (för flera veckor sedan) med en av mina brorsöner, gav han mig en HINT. Han hade nämligen i somras försökt greja med en stega på taket och använde ett spännband och satte fast sig runt skorstenen. I FALL ATT.

JAPP, jag hade bestämt mig att jag i alla fall skulle gå upp på taket och kolla läget. Jag tog med spaden för att känna mig fram Taket och storleken på skorstegen får en helt annan dimension när man är uppe på taket. Jisses vilken omkrets murstocken med allt lulllull som finns utanpå.

I ALLA FALL, jag började pilla lite vid 10.oo på förmiddagen och jag blev mer och mer modig. Eller utan förstånd för med detta snödjup var det ingen risk att ramla ned från taket på något sätt. (tyckte jag)

Jag duckade snällt, slutade skotta när Jannegranne var ute för om han hade sett mig skulle han kommit stegande och säkert gett mig ovett över mitt takskottande. Samt alla andra vänner, huvva men vad de inte vet har de inte ont av. De får görma på mig sedan men då är det gjort.

När jag bara hade 1/3 av taket kvar tänkte jag helt oväntat på; GUNNEL HÄR BREDVID eller mer hennes R. För efter att jag fått en fläskläpp av spaden, rivit hål på täckbyxorna, fått senadrag efter att jag spjänat mot taket och blivit lite oförsiktig och stod upp utan betänkligheter så vandrade mina tankar att använda
LEAN PRODUCTION när man skottar snö.
(Tänker inte utveckla det mer just nu, men det drev på mig resten av tiden. Jag belv riktigt uppmuntrad av tanken på att skotta tak med minsta möjliga kraft, rätt utrustning etc)

Klockan 12.30 var jag klar! ENA SIDAN för den andra sidan får jag ta senare. Mina armar är liksom dubbelt så långa. Axlarna värker redan och det liksom knastrar när man böjer ryggen. PERFEKT, som ett redigt ordentligt gympass och med halva taket fixat.

FY FAN VA BRA JAG ÄR!!!
Hanebäst

OSKOTTAT

SKOTTAT

Jamen nu blir jag rätt road och en aning småförbannad tillsammans med en knastrig topping av uppgivenhet.

Har fått brev från radiotjänst i Kiruna.
De har uppmärksammat att TVLICENSINNEHAVAREN på "min" adress har avlidit. Därefter uppmanar de att de önskar få information om vad de ska göra med radio- och TV-avgiften. Om man gör något så HÖR OCH HÄPNA eller mer LÄS OCH HÄPNA;

"OM INGENTING ANNAT MEDDELAS; FÖRÄNDRAS INTE TV-INNEHAVET UTAN 
FAKTURORNA SKICKAS ÄVEN FORTSÄTTNINGSVIS TILL ADRESSEN SOM OVAN."

shittpommfritt - HÅRDA BUD I MELLERUD.

*TVI TVI TVI - spottar kaffesump, blev så till mig att mitt utsökta sinne för att känna att kaffet är slut och sump börjar komma blev för ett ögonblick bedövat*

Nu ramlar det in en massa erbjudanden om billiga gravstenar...*blir matt i lacken*

Hanebäst

 Mod är inte alltid något som ryter högljutt.
Ibland är mod den stilla rösten som vid dagens slut säger;
I morgon ska jag försöka igen.
                                        Mary Anne Radmacher

Det hjälper att ta nya tag och försöka lite till, för jag vet att det plötsligt, kan vända. I min värld handlar detta om mod,  modet att fortsätta även om det känns svårt.

Att även ställa tuffa men tankeväckande frågor till mig själv:

• Vad har du lärt dig av detta?
• På vilket sätt kan du dra nytta av dessa nya erfarenheter
• Vad finns det för positiva värden  i det du varit med om.

Det är väldigt provocerande att bli utmanad att försöka se något positivt i en svår situation. För då är man så upptagen med att vältra sig i sina problem.

Hanebäst

Igår kväll när jag kom hem så pulsade jag upp på gården. Pulsade ned med soptunnan i högsta hugg och kände mig oerhört nöjd med att ha kommit ihåg att den ska tömmas. (Det finns vissa indikationer på att tunnan ska ut för alla andra i kvarteret har den ute.)

Hittade ett stort roligt kuvert i brevlådan som jag kastade mig över. Insåg att man inte ska skotta snö klockan 21.30 på kvällen. En liten stund under filten och kolla på nyheterna stod som nästa punkt.

Fasiken vad kallt det var hemma hos mig - kollar snabbt innetempen som visar 15 grader. Ner i källaren och fippla på hela fjärrvärmeappareten med hopp om att lite mer värme ska komma in. Jag var försiktig eftersom jag fattar att blåsten nästan lyft alla parkettgolv eftersom huset står lite högt upp.

(JISSES - NU KOMMER HEMGLASS och tutar lilla melodin och vill att jag ska köpa glass)

Över- och underarmsträning
Idag startade jag upp snöslungen. Tittade i tanken om jag hade bensin för jag vill inte ha soppatorsk när jag är längst ned vid vägen. Orkar inte släpa upp tingesten för backen. När jag kommit mig ut kom Jannegranne och sa att han kunde fixa bort min snö om den var kvar när han kom hem. Han är gullig han men han såg väl min desperata min över alla dessa vred och handtag som ska hit och dit.

Till råga på allt så fungerar inte sprut-tratt-manicken så man plötsligt kan man få allt över sig. Soptunnan stod halv under snö eftersom snöplogen gått också. Så det var bara att börja köra. Eller idag blev det mer en brottningsmatch eftersom det var mer snö än vad slungan orkade svälja. Så man fick liksom ta det i omgångar. Blev som en snögubbe efter all snö som jag lyckades få på mig.

Jag är tacksam att jag inte lyckades skjuta några stenar genom fönstret eller på mina snälla grannar. Så nu är mina armar väldigt geleaktiga och lustiga men det står bara middag på schemat. Har blivit bortbjuden på middag så jag behöver bara försöka gräva in det i munnen.

Hanebäst

Många säger till mig att jag ska skynda långsamt fram så jag hinner sörja ordentligt.

Då funderar jag lite stilla;

- Hur sörjer man?
- Hur gör man när man sörjer?
- Hur ..GÖR..man rent praktiskt?

Jag vill ju sörja på rätt sätt så att jag kan så småningom gå vidare, bli glad och tycka att saker och ting är roligt igen men jag har liksom ingen aning hur man gör det på BÄSTA sätt.

Är det något som man kan planera - göra en plan över, göra en lista och kryssa över på den när man utfört det och gå et tsteg framåt?

Kan någon berätta det för mig. 

 TACK

Hanebäst

I gårdagens tidning 19 jab -10 fanns en artikel med rubriken:

Rekordmånga jobbar över utan ersättning.

Grattis säger jag bara, detta har jag försökt debattera här på VK flera gånger, försökt få en mängd människor att få upp ögonen för men ICKE SA NICKE.
Man FÖRSTÅR problemet när man blir sjuk av all övertid och man börjar förstå sambandet.

Då först fattar den enskilda människan att det inte var så smart att förhandla bort sin övertid mot en veckas semester (många gånger är det redan bortförhandlat). För man har jobbat så mycket mer övertid än vad en veckas semester innebär. Man har helt enkelt slitit ut sig pyskiskt.

Vad tror ni personen i fråga får för namn på sin "sjukdom"?
Varför utsätter sig personer för att jobba denna övertid - vilka mekanismer står bakom, vilket behov styr en att jobba ihjäl sig? Vad är det för kraft som driver människor framåt mot sjukdom.

Det finns en chef bakom, men frågan är om chefen alltid är medveten om hur mycket de anställda jobbar när inte övertiden syns. Chefen vill bara ha en "uppgift" levererad och bryr sig inte om hur mycket TID som läggs ned till att få fram uppgifterna.

FETTDOKTORN Dahlqvist kom åter i blåsväder när hon kanske grep över för stora stycken och gör lite för kontroversiella uttalanden, blev missförstådd och citerad fel på olika håll.

Citat; "Annika Dahlqvists har gått ut och berättat att hon själv nobbar vaccin mot svininfluensan. I stället tror hon att hennes fettdiet ska hålla henne frisk."
Detta uttalande betyder att hon inte längre får jobba som läkare i landstinget i Västernorrland.

Sedan detta; Hon är Årets förvillare, enligt Vetenskap och Folkbildning.

Hanebäst

 Nu har jag bestämt mig - det ska bli slut på cola och pepparkaksfrukostare. Slut på att stiga upp klockan 02.00 och äta mjukkaka från Sikeås bagarstuga med äkta smör, tjocka skivor av v-bottensost eller krutrök. Nu får det bli ordning och reda.

I slutet av förra veckan var världens bästa syster yster förbi och sov en natt också. KUL som stryk - vilket barbariskt uttryck.  Vadå stryk!!??Det var i alla fall  väldigt trevligt.

Jisses....när man börjar säga trevligt istället för skitkul då får man övre medelåldesrpoäng!!??

Tillbaka till ordning och reda - mest troligt blir veckan likt den där leken som man lekte på skolgården i mellanstadiet. Den som "var" stod med ansiktet mot väggen och hade deltagarna bakom sig. Utan att se uppmanade man massan att röra på sig. 

- Alla som har något rött på sig tar 4 myrsteg framåt.
- Alla som har gult på sko tar 2 elefantkliv (steg) fram.
- Alla med gröna ögon tar 7 mussteg fram.
- Alla med prickiga mössor tar 5 gethoppsasteg bakåt.

Den första som klappade en på ryggen var den som fick "vara" eller "stå" nästa rast.

Hädanefter kommer mina dagar att bestå av mussteg, hoppsasteg och elefantkliv.

Jag ser fram emot idrottsgalan i kväll, kommer att sitta bänkad framför med ett OSLOTE.
Gammdotra som bor i Oslo lärde ut hur man gör inneteét som serveras dyrt på Oslos fikaställen.

Jag gillar både henne och teét starkt - inte nu bara för att hon är kock och fyllde upp frysen med älgköttsgryta. En sådan där som långkokat på guinness. Mustigt och...

Ja, inte Guinnes vår gamla hund utan det mustiga ölet. Detta påminner mig om när hon pratade med en kompis och förklarade att Guiness var en grythund.
(kerry blue terrier)

- men inte ska ni väl koka han i en gryta!!!!! fick hon till svar.

Oslote
Några skivor citron
Några skivor färsk ingefära
ca 1 tsk honung

slå på hett vatten och dra en stund

MUMS..för mig...

Hanebäst

Jag har fått en förfrågan om att skriva en bok.

En bok om hur man hanterar sorg, död och tar sig vidare från ett stort svart hål som uppslukar en. Från att ha klarat av den första veckan i djupröd pulserande chock. När det känns som om magsäcken och tarmarna ligger i en stor hand som långsamt kramar hårdare och hårdare. Så hårt att uppfattningen är att hjärtat håller på att tränga upp genom bröstkorgen och att magsäckens innehåll ligger farligt nära att trycka sig upp. Vilket gör att inget alls kan tryckas ned heller så att äta är inte att tala om.

Men törsten finns - flera liter vatten för att kompensera alla tårar som runnit över och som gjort insidan uttorkat som renkött.

Nästa steg upplever man i vakuum, man sitter i en stor vadderad kupa och världen fortsätter på ett märkligt sätt. Ibland upplever man att man sitter i ena hörnet uppe i taket och blickar ned på sig själv. Folk sitter runt en och munnar öppnas och stängs men man hör inte vad det är som sägs. Man finns i sin egen lilla bubbla, avstängd från all vänlighet.

Därefter börjat man få syre, man kippar efter andan så hårt att det gör ont i bröstkorgen. Hörseln kommer åter och man hör folk pratar till en. Man börjar uppfatta ord, vänliga, sammetslena och man börjar på något sätt leva av dem.  Man börjar ta in, alla människors empati, omsorg, omtanke och ......... mänsklighet.

Man upptäcker att man lever!, man andas, man finns, man existerar och man vill verkligen förtsätta existera.

Inget är roligt men någonstans i maggropen börjat det spira en liten känsla som växer sig starkare - en stark ro på att jag ska vidare. Jag kan bara inte sätta mig ner på en stol och bara låta världen snurra omkring mig. Min övertygelse är att jag måste ta kontroll över min situation och göra något åt dem.

Varje dag blir en utmaning, jag måste prova att ta ett steg framåt varje dag och när det tar det stopp får jag stanna upp. Invänta mig själv och när tiden känns rätt fortsätta. Jag vet att man får inget gratis och förväntar mig up and downs.

Är det något folk vill läsa OM?
Jag vet inte jag.

HANEBÄST