Projektadmin. tar över 60%

På tal om mitt förra inlägg om att vidga sina vyer, att prova annan mark och våga sticka ut.

Jag och en kollega har en idé. Denna idé baseras på nyteknik och innovation, något som kommer att bespara samhället en hel del pengar globalt. Vi ville veta om denna idé hade bärighet och om det finns någon slags finansieringsmöjlighet att få ta hjälp av.

Vi började med att besöka ALMI. Idén har absolut bärighet på många olika sätt och sedan blev det tal om finansiering. Olika möjligheter diskuterades och olika infallsvinklar kom upp som går att jobba utifrån.

MEN MEN….VET NI VAD…..vissa finansierer kräver att man har bl a Universitetet inblandat för att göra en utvärdring efter vägen och få en bit av kakan.

HÖR NU HÄR…..UNIVERSITETET VILL HA ÖVER 60% I ADMINISTRATIVA KOSTNADER för att deltaga i en IDÉ SOM JAG SKAPAT UT, som jag har all kunskap om hur den ska genomföras. Det som jag suttit och klurat ut, allt förarbete som jag har lagt ned och till slut kommit fram till en produkt/tjänst som har bärighet.

FATTAR NI…för de 60% som andra ska ha – för att finansieren ska vara nöjd – KAN JAG FÅ MIN IDE ATT BLI KLAR!!!!!?????????

SMULAN – vad du uttryckte det bra.
Men vad jag funderar på är hur upptäcker jag att jag trampar på andra i min strävan efter det jag vill ha? Är det något som sker medvetet, en kallt beräknad utstuderad process eller sker det bara automatiskt?

Att jag som ‘högpresterande’ individ, med fokuserad blick tar för mig, skapar tillfällen och banar mig fram till målet, märker att jag trycker bort andra i min framfart. Har det något att göra med självförtroende och självkänsla?

Hur reagerar jag som blir ‘överkörd’? Låter jag det ske, tar jag strid eller lägger jag mig bara ner och låter det ske?

Ja, man har nog blivit överkörd ett antal gånger men har säkert även kört över några – utan att jag vet om det. Det har säkert hänt på grund av att jag är så drivande, orkar inte vänta på tröga organisationer/individers långsamma beslutsprocess utan tar helt enkelt beslutet själv. Orkar inte tjaffsa om småsaker utan skiter helt i det hela om det uppkommer etc.

En kommentar

  1. Smulan

    Hur du upptäcker du trampar på andra? – byt plats med den andre för en stund och känn efter hur du själv skulle känna det om du var denne person. Är inte svårare än så.:-)

    Det är fullt tillåtet att var högpresterande och framåtdrivande bara man inte glömmer människorna som berörs av ens agerande. Gäller bara vara lite smidig och ha lite medkänsla för andra så kommer allt gå mycket lättare och man riskerar inte låta människor falla som korthus på vägen där man dragit fram.:-)

    Hur man själv kommer reagera om man skulle bli överkörd vet man aldrig. Allt handlar om känslor, känslor som för stunden kan spela oss spratt trots vi vet intellektuellt hur vi inte ska reagera. Det enda vi kan göra är att då vi känner våra känslor dra iväg för oss, lära oss hejda oss för en liten stund i det vi känner och försöka få kontakt med oss själva igen. Att bejaka våra känslor, även dom som inte ger oss glädjen just för stunden, är att leva. Leva och lära oss om oss själva. Och lär vi oss om oss själva så lär vi oss också förstå hur andra kan känna det.

    Att inte hela tiden rusa blint framåt kan ge mer framgång än vad man annars kommer få.;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>