Åka buss

När det passer med tider så åker jag gärna buss till Umeå på jobb. Har börjat förlika mig med att bussens tider inte är att lita på så det gäller att ta till tid för att hinna dit jag ska.

Har börjat vara då och då på nordens mest växande och anlitade viktcentra. Det medför att bussen blir ett bra och vilande alternativ till att sitta och dänga bil fram och tillbaka. Helst när jag inte ska utföra några andra jobb, ärenden eller annat som ska göras den dagen.

Att åka buss är bara det en rätt rolig och annorlunda upplevelse. Jag åker mer än hälften av tiden med Norrlandskusten – stiger på i Sikeå. Den här bussen har en värdinna/värd som går omkring och myser, tar bort skräp och erbjuder förtäring under färden.

Igår när jag åkte så hade jag några bakom mig som ville köpa biljett detta medför att det tar en stund att sätta sig innan bussen kommer igång. Automatiskt blir man hänvisad att gå upp på andra våningen.

Jag tar stegen i högsta hugg och ställer mig överst och blickar över passagerarna. Åldern på de som åker är väldigt varierande och bussen är rejält FULL med folk. En äldre dam bredvid mig verkar ha köpt båda sätena – dubbel biljett eftersom hon sitter på det yttersta sätet och har sin väska placerad på sätet bredvid.

Bussen stod stilla och ingen kom upp bakifrån i trappen så jag kan iakta en stund till. Jag tittar stint på damen som har ett säte till övers. Hon ignorerar mig totalt. Jag ser att hon sneglar lite på mig i ögonvrån så jag fortsätter att blåstirra men hon tittar bara mer intensivt och fokuserat ut genom fönstret.

Detta funkar inte för mig utan jag börjar TOKLE åt beteenden. Skrattet liksom bubblar upp och jag biter mig lite i kinden för att undvika det hela. Detta ska ni ALLA VETA uppmärksammas av de passagerare som sitter runt damen. Så alla runt omkring börjar också tokle och få skrattrynkor runt ögonen men de har ingen ledig plats bredvid sig.

Då börjar det klappra i trappen bakom mig så jag tittar snabbt ned och börjar sedan gå i gången längre bak för att få en plats. Här är det annorlunda. De få platser som är över är ytterplatser och de som sitter innerst har lyft bort väskor och prylar som de uppenbart hade där när jag kom upp. Men de är vänliga, ser med öppen blick på mig och plötsligt blir det svårt att välja en plats att sitta på.

Det känns som om jag sviker de andra när jag väljer en plats bredvid en ungdom – en karl med lockigt hår – Beatelsstuk – skäggstubb och med varm blick.

Sitter sedan en stund och funderar över vad det ska kosta att sitta på de VIP-platser som finns längst bak i bussen. Inte många sitter där så jag antar att det är för DYRT. Funderar också över vilka som ska tänkas åka där för affärsmänniskor törs inte lita på bussens tidtabell.

OCH ingen fick sitta bredvid damen som köpt på sig dubbla säten under färden in till Umeå.