Långsint
Jag är långsint. JAG ÄR LÅNGSINT!!!??
För flera år sedan upplysta min bror om att jag är långsint. Det var när jag berättade om en incident när jag var tonåring som jag var riktigt irriterad på. När jag sa att personen i fråga fortfarande var som luft för mig, att jag varken bryr mig om eller känner att jag behöver visa någon respekt för personen.
Min bror sa;
– Du är så långsint av dig!! När någon går över din gräns så förlåter du dem aldrig.
Jag vet inte om det är dåligt eller bra att vara långsint. Det är ingen som riktigt har berätta det för mig eller kunnat förklara nack- och fördelar. Jag har tre ”gränser”, kliver man över dem så kan man betrakta sig som ej existerande och berättigande att få sin röst hörd hos mig. Jag slutar helt enkelt lyssna, kommentera eller ens ödsla tid och energi på det hela. Det är inget jag tänker på utan det sker liksom väldigt automatiskt och skoningslöst.
- När någon går bakom min rygg. Jag får indikationer på att allt är ok och sedan smäller det. Någon utnyttjar min goda vilja genom att förtala, köra över eller underminerar.
- När någon anklagar mig för lögn, att jag hittar på och inte står för vad jag säger.
- När ”man” begär att jag ska be om URSÄKT när jag berättar hur jag känner!! Man negligerar mina känslor och ifrågasätter dem. Känner jag så känner jag oavsett!! Det finns inget förnuft i det jag känner men det är verklighet för mig.
Senaste kommentarerna