Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Huvudmotståndare är..?…


Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer sa för en stund sedan att Moderaterna inte har utnämnt något parti till huvudmotståndare. Vi har samhällsproblemen som huvudmotståndare.

Att sen Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet alla utnämnt Moderaterna till huvudmotståndare visar att vi är relevanta, menar Strömmer.

Och däri har han nog rätt.

Etiketter: , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Det är nattståndet att utnämna Moderaterna till huvudmotståndare. Bara ett parti kan vara huvudmotståndare, och det är rimligen den som man inte vill samarbeta med. S vill samarbeta över blockgränsen, och det går rimligtvis inte om inte M är med, såvida vi inte är beredda att ta SD i båten.

    I semifinaltävlingarna avgörs vilka lag som går vidare till final, och i politiken vill vi att det blir S och M. För Socialdemokraterna blir alltså Moderaterna den kvarvarande motståndaren i finalmatchen. Men gör det M till huvudmotståndaren redan i i kvarts- och semifinalmatcherna? Naturligtvis haltar jämförelsen med idrotten, eftersom vi inte har flera valomgångar. Det är dock viktigt att hålla i minnet att den vi helst vill se på andraplatsen, också är den som vi måste kunna samarbeta med, om inget av blocken får egen majoritet.

    Om vi nu bortser från vad politiker, som har fastnat i gamla föreställningar om vem som är huvudmotståndare, och frågar S-väljarna och M-väljarna vad de tycker, möter vi sannolikt ett växande stöd för tanken att S och M inte bara ska samarbeta i enskilda frågor, utan också vara beredda att – om det parlamentariska läget efter valet så kräver – bilda regering tillsammans.

    Det är självklart att en sådan regering varken kan driva en renodlad sosse-politik eller en renodlad moderat-politik. Jag hoppas innerligt att Löfvén och Kristersson ska vara kapabla att plocka de bästa bitarna från vardera partiet.

    Men låt oss först se hur det går i valet.

  2. Jan Nilsson (inläggsförfattare)

    Det behövs uppgörelser över tidigare gränser i några tunga frågor, sen är det kanske inte samarbete det blir fråga om.
    Men, låt oss som sagt först de hur det går i valet. Jag tror det blir en ”spännande” höst. Och framtid.

    • Lars Flemström

      Jag gissar att du som borgerlig politiker säger det som du måste säga i vetskap om att det finns en stor grupp väljare, de s.k. allmänborgerliga marginalväljarna, som tidigt (kanske bara en gång för resten av livet) har bestämt sig för att rösta borgerlig. men avvaktar till slutet av valrörelsen att bestämma vilket borgerlig parti det blir. Och det är väl känt att denna grupp väljare straffar varje borgerligt parti, som är alltför sugna på att komma överens med sossarna.

      Men vi får först se hur det går i valet. Om de fyra allianspartierna får över hälften av riksdagsmandaten är det bara att följa ”regelboken”, och vi kommer i så fall att få en alliansregering.Om de ”rödgröna” får en majoritet av riksdagsmandaten, föredrar jag en socialdemokratisk enpartiregering, ev. med stöd av V. (men utan ministerposter till V). Om Löfvén en gång till lovar ministerposter till Mp (eller V) redan före valet, kommer det att bli ett svårt val för mig. Mellan soffan och Moderaterna. Kanske Kd, för att rädda kvar partiet i riksdagen.

      Om inget av blocken får egen majoritet, ser jag en blocköverskridande tvåpartiregering (S + M) som det bästa alternativet. En sådan regering behöver inte bli långvarig, men den bör sitt till vi har fått en vindkantring i opinionen, så att det finns en chans att endera blocket får egen majoritet efter ett eventuellt nyval. S och M är enligt min mening de enda partierna som är beredda att ta ansvar för hela Sverige och inte bara smörar för sina egna väljargrupper. Ett fortsatt regeringsdeltagande för Mp är detsamma som fortsatt förfall för regeringsmakten.

      Mp-ministrarna bör gå ut i skogen och kedja fast sig vid träd som ska fällas för att en motorväg ska fram. Det är deras sätt att driva politik. Och det bör de, som sagt var. göra i skogen och inte i regeringen. Det finns marginalväljare mellan blocken också. Som kanske ser en socialdemokratisk enpartiregering som det bästa (förutsatt tillräckligt parlamentariskt underlag) och en M-ledd alliansregering som det näst bästa alternativet

      Det behövs mer realism i politiken i stället för våta drömmar. Och realism finns främst inom M och S – om inte vänstersvansen inom S får för mycket att säga till om.

      • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

        Hej och utsökta ett sent svar.
        Många funderingar där. En sak är vi definitivt överens om. Det måste tas ansvar för hela Sverige och det måste ses till helheten i största möjliga utsträckning.
        Något jag hoppas vi är mer överens om än det kan se ut är det där med soffan. Soffan är aldrig, aldrig ett alternativ. Hittar man inte partiet där man kan stödja det mesta eller som driver de viktigaste sakerna kan man i alla fall alltid skademinimera.
        Man röstar alltid. Särskilt idag när så många väljare verkar kunna rösta på något parti där man inte verkar se vad man får.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>