Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: politik

Är Löfven min statsminister?

Av , , 6 kommentarer 8


Ja. Så länge jag försvarar demokratin är han det. Så såg t.ex. presidenterna Bush uttryckligen på sina efterträdare och politiska motståndare.
Jag ser det också så trots att jag har så svårt att begripa många regeringsbeslut. Jag är rädd att flera av gårdagens och dagens misstag ska stå morgondagen dyrt. Inte minst på energiområdet. Det som i längden påverkar så mycket, hårt som mjukt.

Apropå valda ledare. Det är några fler i politiken som säger sig stå för ”kristna värden” idag än för 20-30 år sedan. Som säger sig kämpa för kristendomen, åtminstone för ”kristna värden”. Frågan är hur mycket alla bryr sig om det man säger sig vilja försvara.
I bibeln uppmanas de kristna att be för ”alla i ledande ställning”. (1 Timoteusbrevet 2:1-2) Det var romarna som styrde då. De förföljde de kristna, avrättade Petrus, Paulus och många andra. Ändå uppmanar Paulus de kristna att tacka för alla människor och be för all överhet. Inställningen är kraftfullt otidsenlig och sällsynt, var det då också.
Skulle en strimma av en liknande inställning vara vanligare ideologiska motståndare emellan i vårt sekulära nutidssamhälle kanske färre skulle känna avsmak för politiken och fler vilja ta samhällsansvar.

Jag vill byta ut Löfven, jag vill se en ansvarsfull borgerlig regering. Inte en främlingsfientlig, inte en med oklar syn på demokrati, rättssamhälle, auktoritära regimer och oberoende media. En regering som ser till hela landet och hela befolkningen. Till näringslivet, offentligheten och den lilla människan. En med förståelse också för vårt kristna arv och vad det medför.
Jag vill byta ut Löfven, men jag vill att det ska lyckas bra för honom och regeringen så länge han har uppdraget att styra landet. Sverige först. Före mig, före mitt parti. Politiken och makten är medlet, inte målet.

Mycket kan sägas om republikanerna far och son Bush. De började i alla fall hjälpa sina efterträdare med maktövergången timmarna efter valutgångarna var klara. Man underlättade så gott man kunde. För dem tycks ”America first” ha suttit mindre i munnen och mer i ryggmärgen, hjärtat och samvetet. Att sätta landet före både jaget och laget kännetecknar en statsman.

Jag har lyssnat till Löfven ikväll som den statsminister han är. Idag tycker jag att han i stort sett sa det som kan och behöver sägas; Det är fullt allvar, men inte total kris. Det här måste vi se till att klara av, var och en och tillsammans. Visst kunde mer ha sagts, men vem hade väntat något revolutionerande nytt?

Tills vi byter statsminister hoppas jag att det går bra för Sverige under honom. Att han och regeringen gör så mycket klokt och så få misstag som bara är möjligt under förutsättningarna. På den okända väg vi har framför oss där ord som ”omställning” kanske kommer att få bredare betydelse än vi kunnat föreställa oss.

Sverige får inte krossas

Av , , 3 kommentarer 16


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Beredskap för nödtider

Av , , Bli först att kommentera 13


Försvaret ska bistå med ett fältsjukhus i Uppsala, det är bra. Vad jag vet har vi möjlighet att sätta upp ett par sådan nuförtiden, det är för lite.

När det gäller mat, ”medicin” och militär gäller verkligen inte bara vanliga marknadsprinciper. Det börjar fler och fler tack och lov förstå efter en alldeles för lång sömnperiod till höger och vänster.

DN hade härom dagen en upplysande artikel om de moderna fältsjukhus vi hade för 30 år sedan. Ingressen står här nedanför, men läs artikeln. Den är fri.
Tänk om vi haft dem nu och kunnat köra tester, behandling och intensivvård mot Covid-19 utanför våra sjukhus.
I en tid då ett barmhärtighetsvädjande rött kors eller en halvmåne istället blir riktpunkt för syriska och ryska bombplan i Idlib så kan man behöva fler än de två fältsjukhus jag tror vi kan sätta upp. Om utifall att.

Här är DN-artikelns ingress, om du inte läser hela artikeln:

”För 30 år sedan, 1990, hade Sverige världens modernaste krigssjukvård. Den bestod av 50 sjukhus: 35 fältsjukhus i armén och 15 marina stridssjukhus. Varje fältsjukhus hade sex operationssalar och intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer. Allt var nedpackat, mobilt och kunde snabbt installeras i uppblåsbara plasttält som bildade ett sjukhus med egen elförsörjning och värme.”

35 gånger 18 blir 630. Bara försvaret hade alltså 1990 fler intensivvårdsplatser med respiratorer/ventilatorer än Sveriges samlade sjukhus hade förra veckan.
Man kan inte organisera ett samhälle för bara vackert väder. När vi kommit igenom detta har vi en hemläxa att göra.

Ingen höjd skatt i Vännäs

Av , , 2 kommentarer 9


Det är en mycket gammal ”nyhet”, men många tycks ha missat att vännäsborna slipper skattehöjningen på 5 öre. Den som höll på att bli verklighet på grund av ett förbiseende vid skatteväxling mellan kommun och region. Senast idag kom saken upp med en fråga om höjningen var ”medveten”.

Missen kunde tack vare snabbt agerande åtgärdas innan nyår. Kommunalskatten som relativt sett slår hårdast mot låginkomsttagare ska inte höjas utan debatt och politiska beslut. I Vännäs inte alls. Inte ens fem öre.

Myter om medicinbristen

Av , , Bli först att kommentera 14


I dagens ofta bedrövliga pajkastningsmiljö betyder sanningen ibland inte så mycket. Vi ser det i lokal- och rikspolitik och tyvärr i högst olika delar av det politiska landskapet.

En myt som många på vänsterkanten skulle hålla sig för goda för är den att medicinbristen som ibland uppstår beror på omregleringen av apotekssektorn.
Apoteken var privata fram till 1971 då de förstatligades. När omregleringen skedde 2009 var Sverige det enda landet i Europa, och ett av få i världen, med ett statligt monopol. När Sverige bröt statens monopol hade Rysslands största privata apotekskedja 1168 apotek.

Många som sprider myten om att medicinbristen beror på att vi inte längre bara har statliga apotek Vet egentligen vad bristen beror på.

Allt fler av våra mediciner tillverkas i Asien, ofta i Indien eller Kina. Vissa livsviktiga beståndsdelar och färdiga mediciner tillverkas i ett fåtal fabriker i Indien och Kina. En störning i process eller leverans påverkar en hel värld. Hela västvärlden har nu ojämnare medicinförsörjning än vi varit vana vid. De bristsituationer vi upplever i Sverige beror inte på att vi återigen organiserar apotekssektorn annorlunda än Kuba och Nordkorea. Den ligger till övervägande del i produktionsledet.

Situationen är allvarlig. Vad skulle kinesiska staten kunna göra om den blir riktigt sur på ett Sverige som vägrar foga sig i en fråga? Vad kan hända om det blir politisk oro, ett lokalt eller regionalt krig eller kanske en pandemi med sämre kommunikationer eller helt stängda gränser?

Sverige hade dessutom förr beredskapslagring av mediciner, det har vi slutat med. Finland lagrar både livsmedel och mediciner till sin befolkning. Det kan vara erfarenheterna av grannens anfallskrig som gör att de ofta säkrar sitt folks behov lite bättre.

Europa bör se till att fler mediciner tillverkas här. Det är inte fråga om handelshinder, utan om sunda beredskapstankar och mångfald av leveranskanaler. Vi talar om ”redundans” när det gäller Internet. Om kedjan bryts någonstans ska flödet fungera ändå. Om det behövs någonstans så är det i fråga om mat och mediciner.

Medicinbristen beror inte på privata apotek, men måste minimeras. Det kommer att ta tid.


Har själv inte studerat nedanstående FOI-rapport men den ser intressant ut:

https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–4644–SE

Den här Fokus-artikeln om beredskapslagring är kort och läsvärd:

https://www.fokus.se/2019/06/medicinbrist-eskalerar-beredskapslager-saknas/

Sista kommunstyrelsen

Av , , 6 kommentarer 9


Ja inte för mig, så vitt jag vet. Däremot gjorde Johan Söderling under måndagen sista sammanträdet som kommunstyrelsens ordförande i Vännäs.

Själv kom jag in i lokalpolitiken i mogen ålder, men har hunnit ”nöta ut” två kommunalråd. Matts Lundgren och Johan. Anna Frej som nu tillträder borde bli långvarigare än undertecknad i politiken. Säker kan man dock inte vara. När någon börjar sent händer det att man inte slutar så fort heller. 😉

Nog har det slagit gnistor mellan Johan Söderling, oppositionsrådet Ulf Eriksson och fler av oss. Det har dock varit sällsynt och idag höll Ulf ett mycket bra, varmt och övertygande tacktal för kommunstyrelsens räkning, något för alla kunde instämma i.
För egen del lyfte jag in en sak som Johan bidragit med. Något i sammanhanget ovanligt som präglat Vännäspolitiken i hög grad och bidragit till en sällsynt sak- och samarbetsinriktad atmosfär – Prestigelösheten.

Det är inte få gånger saker ”vänt” under samtalen i kommunstyrelsen. Johan har parat vilja, driv och en utpräglad förmåga att lyssna. De gånger då det rykt stickor och strån har det gått över fort. När idéerna har ansetts långsiktigt bättre för invånarna på annat håll har partiföreträdarna ofta haft förmågan att kunna ändra sig. Inte har vi alltid blivit överens, men prestigelösheten har präglat mycket av vår lokala hantering av Vännäs. På sådant har kommuninvånarna mycket att vinna. När politiken är prestigeriden och den allmänna nyttan kommer tvåa efter person- och partiprestige så finns mycket att förlora.

Vi är och blir förstås inte alltid överens i Nya majoriteten, där Moderaterna ingår, och mellan partierna i övrigt. Inte heller idag. Den något ovanliga majoriteten jobbar ändå tillsammans på ansvaret för verksamhet, hållbarhet och ekonomi i vår fina kommun. Många gånger arbetas en total enighet fram med alla partier, som till exempel kring periodens budget.
Vi saknar inte utmaningar och svårigheter. Saker som t.ex. demografin är inte möjliga att påverka, bara parera. Vännäsmoderaterna tror ändå att det finns goda förutsättningar att komma framåt, odla arbetsmiljö, företagsklimat med mera och få ihop ekonomin i kommunen även under Annas ledning.

Lycka till med det som kommer, Johan och Anna!

Norrlandslänen toppar

Av , , Bli först att kommentera 12


Sträck på sig Norrland! Vi har många svårigheter att kämpa med, alltifrån demografiska problem till politiska beslut formade för stora städer som slår hårt mot Norrland och naturresursområdet.

Men EU:s undersökning om sociala framgångsfaktorer (EU Social progress index) var intressant att se under första kommunstyrelsedagen i Vännäs. När det gäller Grundläggande mänskliga behov, Förutsättningar för välmående och Möjligheter hör vi till Europatoppen. Läs gärna preciseringarna på bilden.
2BCEC481-B6A0-447D-BF4B-C1E5ABDBFD2B

Sveriges fel och förtjänster

Av , , Bli först att kommentera 12


För två månader sedan skrev Veckans Affärer om tidningens Forbes nyhet att Sverige för andra året i rad utsetts till det mest ansedda landet i världen av Reputation Institute. En nyhet många sett. Resultatet ska basera sig på 58 000 intervjuer i G8-länderna. På andra plats kom Schweiz.
Det kan säkert förvåna många och väcka kraftiga reaktioner hos dem som främst tar del av sidor eldade av krafterna som ägnar sig åt att svartmåla vårt land. Många faller in i den kören utan att riktigt veta vad man gör, jag hoppas att man inte vet det i alla fall. Vet man det börjar det snudda moraliskt, och i några fall kanske direkt, landsförräderi.

Vi har regelrätta problem och ”utmaningar” av rang och många saker som bekymrar. Vilken ”klassisk” ideologisk grundsyn och vilka politiska ambitioner vi än har måste vi ändå rimligen kunna erkänna att vi bor i ett av världens absolut bästa länder och försvara det. Om vi inte hör till dem som vill hålla t.ex. Ungern högre. Då har man andra referensramar.

Det går att peka på många saker i Sverige som absolut måste åtgärdas, flera för länge sedan. Dit hör gängkriminalitetens utbredning och inte minst den helt horribla hanteringen av ”samordningsnummer”. Den som innebär att det inte bara går att få en ny felaktig identitet i Sverige, man kan ha flera. Man kan räkna upp mycket här.

Regeringens handlingsförlamning på flera områden måste få ett slut. Ej färdigtänkta symbolbeslut måste backas eller hindras. Samtidigt måste alla seriösa politiker, opinionsbildare och vardagstyckare tänka över vilka förtalskampanjer man vill delta i. Inga politiska positioner och kortsiktiga opinionsvinster är värda att vi hjälper till med de påverkansoperationer som riktas mot vårt land.

Erkänn Sveriges fel och förtjänster. Gör något åt felen, vårda och framhåll det positiva. Vi har mitt i allt så oerhört mycket att vara tacksamma för och glädjas åt.

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Klart Hanif skulle be om ursäkt

Av , , 4 kommentarer 20


Jag håller inte med Bildt om allt. Höll inte med om att Turkiet skulle in i EU när den tanken var mycket vanlig. Anser att den gode, skärpte och duktige Carl Bildt är bekymmersamt svävande när det gäller Israel.
Tycker dock att hans utrikespolitiska gärning som helhet är bra. Misstag kommer dessutom ingen undan.

Denne beskrev Hanif Bali som ”…en man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiska skeende någonsin”. Carl Bildt, f.d. statsminister, utrikesminister och HB:s partikamrat. Klart som korvspad att en riksdagsledamot inte kan kläcka ur sig något liknande. På en fest i ett ungdomsförbund kunde det kanske passera. I partiets motivering till korrigering lyfts även angreppen på andra personer och grupper upp. Jag är också bekymrad över hetsen och skrämseln kring iofs reella hot som lyfts till helt oproportionerliga nivåer. Överdrifter och svepande halvsanningar bromsar också andra från att ta upp viktiga saker som verkligen behöver belysas. Enligt min mening stärker detta mest bara krafterna inom och utom landet som vill Sverige illa. Nyanser är inte lyx och mjäkighet.

Hanif Bali har bett om ursäkt, det är bra. Det ska räknas honom till godo. Nu skriver människor jag annars kan ha förtroende för att Hanif ”har rätt”. Alldeles särskilt människor som på ett eller annat sätt vill komma åt Moderaterna. Läs ovanstående citat en gång till! Hanif har fel, så som han skrivit det. Det är många viktigheter han skrivit och sagt som kantrat pga sättet att generalisera och säga det. Man behöver definitivt inte vara vänster för att anse det.

Tiden målar gärna i starka, skrikiga färger. Några politiker förstärker trenden, internationellt och i Sverige. Jag hoppas ännu på en god insats från en mognad Hanif Bali och är tacksam för att partiet nu satte ner foten.