Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Straffrabatt – Mer våld och skjutningar


Det finns svårsmälta exempel på straffrabatt som nu gör tilltron till samhället och särskilt rättssamhället väldiga otjänster.

Jag tänker särskilt på skjutningarna söderöver, en återfallsmisshandlare, mördare och våldtäktsman som Aftonbladet nyligen har skrivit om och om ett av de färska Umeåmorden. Där träffar jag ibland några av grannarna som påverkats mycket av det som hänt, både nu och tidigare.

För grova brott måste det vara helt fel åtgärd med utpräglad straffrabatt. I de extremaste lägena skulle det kunna bli längre straff för flera mindre brott än för t.ex. mord, en viss korrigering måste kunna ske. Men vi kan inte ha det som nu.

I stället vore det riktigt med en klart signalerande progression. Går samhällets budskap inte hem, utan de första brotten följs av fler, då borde påföljden bli skarpare. Att skydda medborgarna är heller ingen liten uppgift.

Sverige har tio gånger (!) fler skjutningar än t.ex. Tyskland med liknande invandringstal. Det handlar om unga män, vid 30 och uppåt finns ingen skillnad mellan Sverige och Tyskland.
Markera kraftigt mot unga våldbenägna kriminella utan respekt för liv. Ingen straffrabatt, istället progression. Flatheten kostar liv och otrygghet och oförmågan att hantera brottsligheten gör att allt fler söker mediciner som kan bli ännu värre än sjukdomen.

Sveriges statistik för skjutningar bland unga avviker kraftigt skriver Dagens Juridik.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Då får jag föreslå följande.

    1. Mycket unga personer ska inte sitta i fängelse eller ”undomsvårdsskolor” (som nu kallas något annat) tillsammans med förhärdade förbrytare, som lär upp sina unga kumpaner. Inför särskilda ungdomsfängelser, där detta beaktas, för unga förbrytare som p.ga a grov eller frekvent brottslighet inte kan vårdas i frihet

    2. Sänk straffbarhetsåldern från 15 till 12 år. Speciellt 14-åringarna är fullt medvetna om att de kan begå brott ”riskfritt”

    3 Avskaffa alla straffrabatter för personer över 18 år, men inför följande straffrabatter: 75 % för 12- och 13-åringar, 50 % för 14- och 15-åringar och 25 % för 16- och 17-åringar.

    4. Skilj mellan straff och påföljder, som ska vara en ytterligare frihetsinskränkningen utöver straffet för att skydda samhället och /eller den dömde själv, exempelvis förbud att ha vissa yrken efter frigivningen. Alla straff ska mätas i veckor, månader eller år i fängelse, men ska regelmässigt omvandlas till böter för lindrigare brott – för att ingen ska slippa straff för att han saknar pengar till böterna.

    5. Avskaffa 2 / 3-delsfrigivningarna, men inför möjlighet för fångar son så önskar att avtjäna den sista tiondelen av strafftiden med intensivövervakning i frihet under dubbelt så lång tid. Ett tioårigt fängelsestraff blri då 9 år i fängelse och 2 år i frihet med övervakning. Syfte att hjälpa fången med återanpssningen till livet i frihet.

    6. Avskaffa absorptionsregeln, som innebär att den som har begått flera brott, bara döms för det grövsta av dem. I stället ska dömas till fulla straffvärdet för de tre grövsta brotten, halva straffvärden för de tre grövsta därefter. Övriga brott ska inte absorberas helt.

    7. Återinför påföljden internering (som avskaffades 1970) för brottslingar med särskilt hög återfallsrisk. Detta innebär att en återfallsförbrytare får hållas internerad under längre tid än vad straffvärdet för de brott, som han har begått, ger vid handen. Eftersom interneringen ska vara en påföljd och inte ett straff, ska interneringen upphöra, om och när den inte behövs längre, dock ej tidigare än det ådömda straffet ska upphöra,

    8. Rättspsykiatrisk vård ska vara en påföljd, som man kan få i stället för fängelse, och under mist lika lång tid, om man verkligen behöver psykiatrisk vård. Psykiatrisk vård ska aldrig användas för att hålla psykiskt friska personer inlästa under längre tid än vad straffvärdet för deras brott ger vid handen. Men det förekom i stor omfattning sedan interneringarna hade avskaffats.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Intressanta kommentarer. Vissa förslag kan kanske bli svåra att få igenom mot annan lagstiftning. Men ser att vi är överens om många saker. Om inte annat om att vi har saker att åtgärda.
      Ska återkomma till de här kommentarerna.

  2. Lars Flemström

    Både i Stockholm och i Skåne har polisen klagat på att gripna brottslingar i nedre tonåren är tillbaka på gatorna och begår nya brott. De har rymt från fosterhemsplaceringen, och socialtjänsten bedyrar att den har gjort allt den kunnat. Den, som tror att så unga personer inte får låsas in, har fel. T.o.m. isoleringscell för mycket unga används hos Statens institutionsstyrelse men då kallas det vård och inte straff, och då är allt tillåtet. Det är ju för den ”omhändertagnes” eget bästa.

    Inhumant och förödande för den unges utveckling, tycker jag som vill förbjuda all barnmisshandel, även i statens regi. Men även de minderåriga kriminella måste blockas bort från gatorna och straffas för sina brott genom en rymningssäker placering. Och då duger inte en familjehemsplacering hos någon snäll prästfamilj på kommunens bekostnad.

    De ”gatubarn”, som kommunerna inte vill betala för, och därför väljer de billigaste alternativen för, är som regel barn (och då menar jag personer under 15 år och inte 25-åriga afghaner, som också kallas ”barn”, men är ett kapitel för sig) som ö.h.t. inte har rätt att vistats i Sverige, men har tagit sig norrut genom ett gränslöst Sverige. efter att ha rymt från något barnhem i Nordafrika. De ska naturligtvis hållas inlåsta som straff för sina brott, precis som unga brottslingar som är svenska medborgare, tills den kan skickas hem.

    Den som har läst igenom mina åtta förslag i föregående kommentar, har funnit att ingen kommer att få kortare straff än idag, men i vissa fall betydligt längre. Jag föreslår exempelvis en fjärdedel av strafftiden för vuxen för 12 och 13-åringar, och halva strafftiden för vuxen för 14- och 15 åringar. Det är faktiskt långa straff i förhållande till de unga brottslingarnas levnadsålder. Och för brottslingar i åldern 18 – 20 år föreslår jag dubbla strafftider jämfört med idag. genom avskaffandet av straffrabatten på 50 %.

    Vartill kommer att 2 / 3-dels frigivningen ersätts med övervakning i frihet under dubbelt så lång tid som avkortningen av fängelsevistelsen, när 9 /10 av straffet har avtjänats i fängelse.Ett tio-årigt f’ängelsestraff, som praktiken är 6 år och åtta månader, skulle därigenom ersättas med fängelse i 9 år och därefter intensivövervakning under två år

    Det kommer att behövas fler och mer specialiserade fängelser

    Det är nu mycket populärt att ropa på ”hårdare” straff. Men vi måste också ha en diskussion om straffens syfte och innehåll. Samt relationen mellan brott och straff, där grövre brott ger hårdare straff ska vara huvudprincip. Enligt flera vittnesmål upplevs detta som mest rättvist av de kriminella själva. Varför inte bygga på den rättskänsla, den goda grund för ett fortsatt lagligt liv, som trots allt finns hos de flesta kriminella, i stället för att behandla dem som vårdbehövande offer?

  3. Lars Flemström

    Jag har kommenterat inlägget, eftersom jag uppfattat att vi är överens i stora drag. Detaljerna kan nog behöva ytterligare genomgångar. Vad syftar straffet till?

    1. ”Vedergällning”, som inte alls är samma sak som ”öga för öga och tand för tand”. Redan i 1865 års strafflag hade man klart frångått principen att brottslingen skulle tillfogas ett lika stort lidande, som han hade tillfogat sina offer. Att straffet skulle vara ”proportionellt” mot brottet innebar helt enket att grövre brott skulle ge hårdare straff.

    ”Vedergälla” betyder betala tillbaka. Tanken var att brottslingen hade tagit sig rättigheter som han inte skulle ha, och skulle därför straffas med en förlust av rättigheter, som laglydiga människor har, i synnerhet personlig rörelsefrihet. Samtidigt avskaffades ett antal rättighetsförluster, som förekommit i äldre lagstiftning såsom rätten till personlig och kroppslig integritet. Tortyr förbjöds helt, både som förhörs- och straffmetod. Skampålen avskaffades. (Men har nu återinförts av media som utomrättsligt extrastraff, som utdöms av journalister och chefredaktörer på ytterst godtyckliga och rättsvidriga grunder.)

    Nämnda strafflag skiljde mellan straff och påföljder, som var en ytterligare konsekvens utöver straffet av brott. En sådan påföljd var ”förlust av medborgerligt förtroende”, vilket i praktiken var avsättning från offentlig tjänst, som krävde just medborgerligt förtroende. Vi har nu en växande flora av påföljder i denna bemärkelse, utan en tydlig rättslig reglering.

    Vanliga syften med straffen är ”individprevention” (avhålla den dömde från att begå nya brott) och allmänprevention (avskräcka andra från att begå brott). Ett ytterligare syfte, som nu måste börja diskuteras, är samhällsskyddet, som syftar mot att framtida brottsoffer och hela samhället från nya brott av samma gärningsperson. Detta är förvisso kontroversiellt, men det är ännu värre att straffa (med straffet maskerat som vård) helt oskyldiga och icke brottsbenägna personer för befarad framtidiga brottslighet hos notoriska återfallsförbrytare.

    Att skylla deras brott på en psykisk sjukdom, som yttrar sig på detta sätt, är som att skylla brott på cancer och låsa in cancersjuka. Anledningen till att jag halkade in på spåret straffrätt är mitt engagemang under 1990-talet för psykpatirenters mänskliga rättigheter. Och mitt stöd för chefsläkaren på Karsuddens rättspsykiatriska sjukhus, Han friskförklarade mördare, som dömts till rättspsykiatrisk vård, efter några veckors observation.

    Han blev hårt kritiserad av jurister, journalister och politiker (som ansåg sig vara experter på psykiska sjukdomar) men även av kollegor, som menade att det är läkarens plikt att ljuga i samhällsskyddets tjänst. En kollega skrev i DN att ska sjukförklaringarna av brottslingar avskaffas, måste vi ”återinföra djävulen som förklaringsmodell” till att vissa personer begår brott. Jag såg till de psykiskt sjuka, som drabbades av fördomarna att de skulle vara farliga – fördomar som hindrade deras tillfrisknande. Jag insåg behovet av en ny strafflag, som utgår från att en brottslings handlande kan vara fullt adekvat, sett ur hans egen synvinkel – isht om han inte behöver sona sitt brott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>