Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: samhällsansvar

Totalförsvarsövning

Av , , Bli först att kommentera 9


För första gången på över trettio år körs nu övningar för totalförsvaret, det civila och militära försvar där vi alla har en del. Där alla mellan 16 och 70 har tjänsteplikt om det skulle krävas.
Idag övades det i Vännäs kommun.

Trots att också verkligt obehagliga tankar måste tänkas var det en mycket väl använd dag. Det är verkligen klokt att övningarna sätts igång igen. Kriser kan se väldigt olika ut och olika samhällsfunktioner bör vara rimligt samövade.

Mycket man kommer fram till har också med ett i sanning hållbart samhälle att göra. Hög grad av nära ”självförsörjning” präglade barndomen för många av oss äldre. Det producerades en del mat privat hemma och mer än idag yrkesmässigt i närområdet.
Skulle saker någon gång gå väldigt, väldigt fel vore det betydelsefullt om vi var närmare den situationen igen. Blir vi fortsatt bevarade från krig och större kriser vore det ändå en stor vinst på många plan om mer mat kunde odlas nära. Det är bra med handelsutbyte, men mat är en vara som i mycket avviker från alla andra. Man kan klara sig utan det mesta en period om man måste, men inte utan mat.

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

I Reinfeldts och Borgs parti

Av , , 18 kommentarer 13


Jag engagerade mig i Reinfeldt och Borgs moderater, trots att jag på många sätt är en gammal moderat. Det som gjorde att jag till slut sa ja till några gräsrötter som ville jag skulle ”ta värvning” var det tydligare samhällsansvaret, ambitionen att regera och inte bara protestera samt att man höll ihop samhället genom att se till att de med de lägsta inkomsterna tjänade procentuellt mest på jobbskatteavdragen. Det var nödvändigt att ha med låginkomstperspektivet när man skulle göra något åt vårt globalt rätt extrema högskattesamhälles bromsande konsekvenser. Det sociala ansvaret kände jag igen från de ännu äldre glesbygdsmoderaterna, ofta präglade av kristna rötter.

Det fanns verkligen saker jag beklagade hos de nya Moderaterna. Något av det som skar sig mest mot mina uppfattningar fick jag några gånger tillfälle att vädra med Reinfeldt själv. Till föga nytta förstås, han fick höra mycket från gräsrötter, men det kändes bra att få säga. I något fall faktiskt fråga om han tyckte att man med mina åsikter skulle lämna partiet. Det tyckte han inte. En mogen människa hittar inte heller ett parti där man köper allt.
Angreppen på Reinfeldt är tämligen ovärdiga. Det är klart det fanns missbedömningar och kompromisser som gick för långt. Utan de sista blir man kanske inte största parti, som Moderaterna opinionsmässigt var ibland.

Jag minns hur några namnkunniga gick hela vägen och lite till som Reinfeldt när det gällde försvaret och mycket annat. Några av påhejarna och vapendragarna hackar på honom idag.
Jag hackar inte. Jag hedrar honom än idag och hoppas att man en dag ska se med viss barmhärtighet också på mina fel och missbedömningar, längs stigarna på min nivå.
Även om det i längden spelar rätt liten roll vad människor tycker.

Vem ska vårda din mamma?

Av , , 2 kommentarer 7


Länge har jag utgått ifrån uppgiften att att Umeåregionen inklusive Övik behöver totalt 4 000 undersköterskor till 2025. Det är värre, enligt vad Dalkarlsås vårdlärare och jag fick höra under tisdagen.

Bara i Umeå kommun, utan kransen och Övik och med landstingets/regionens verksamheter oräknade, beräknas 4 500 undersköterskor och vårdbiträden behövas till 2028. Utbildningstakten är nu 100-120 st per år om man räknar ihop samtliga gymnasie- och vuxutbildningar i kommunen. Hoppas man räknat in att de ”äldre äldre”, över 80, ökar med 40 % på ungefär samma tid.

Digitaliseringen kan i den bästa av världar kapa personalbehovet med 30 %. Då behövs kanske bara 3000 fler vårdanställda i kommunen till 2028. (NUS och primärvården behöver några också) Hela Umeås alla utbildningar får med nuvarande takt fram drygt 1000 nya till dess. Hur många utbildas för Övik, Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln, Robertsfors och Lycksele m.fl. kommuner?

Den enda arbetskraftsreserv vi har nu är de utrikesfödda och svenskfödda som av olika skäl hamnat utanför utbildning och arbetsmarknad. Domen kommer att bli stenhård över politiker, profession, fack och utbildare om vi inte snabbt och resolut börjar flytta så många som möjligt mot framtid inom vården. För de flesta i arbetskraftsreserven behöver det ske i flera steg. Man går inte från SFI till en vårdutbildning på gymnasienivå.

Nyss har en utbildningsväg stängts då Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar stoppats. En ny väg där grupper av utrikesfödda har kunnat utbildas med teori och praktik till tidsbegränsade anställningar, skaffa sig branscherfarenhet och fackspråkkunskaper så att man framöver också kan klara ”betygsutbildning” till vårdbiträde, undersköterska och sen kanske sjuksköterska. Utbildningsvägen har varit ett oerhört mycket bättre alternativ än att ta in totalt outbildade i verksamheterna. Som man tyvärr måste göra allt oftare.

Det är sannerligen inte lätt att ta fram fler vägar till vårdutbildning på passande nivåer. Ofta tycks det intressantare att bevaka principiella ståndpunkter, hävda olika intressen och orealistiska målsättningar eller att söka formella hinder. Tyvärr kommer det framöver en salt nota på det som inte blir gjort. Jag ser framför mig bilder från en drastiskt försämrad vård och mediadrevens frågor varför vi lät tiden gå när arbetskraftsbristen varit känd så länge.
Att många som kunnat bidra hamnar i försörjningsstöd istället för i förvärvsarbete för vår handlingsförlamnings skull dränerar oss dessutom på ekonomiska resurser.

Allt är inte bara svart. Det händer positiva saker här och där, på komvux, folkhögskolor, yrkeshögskolor och vissa gymnasier där man har fler sökande än tidigare. Det snickras på kreativa initiativ, men vi är ändå milsvitt från behoven. Det behövs mer.

Vi måste få ändan ur vagnen!

Politiken – återkomsten

Av , , Bli först att kommentera 11


Idag har vi haft KS i Vännäs. Det var en odramatisk dagordning med en uppiggande avvikelse.
Det hade kommit en inbjudan till partierna från Hammarskolan som p.g.a. lite problem inte noterats av alla förrän på morgonen.

De flesta gjorde ändå ett besök hos högstadieeleverna. Det kom en hel del intressanta och oväntat jordnära frågor från väldigt trevliga ungdomar. T.ex. om äldreomsorgen, yrkesutbildningar och kommunal ekonomi. Sen kom en del mer förväntade frågor också.
Vi lägger på de unga mest hela tyngden av klimatproblematiken och då är det inte fel att också tala om ekonomin, hur det förmodligen blir för dem om vi nu satsar hejvilt kortsiktigt på mer bra åt alla. Några förstod verkligen hur det skulle kunna bli om vuxengenerationerna lämpar över ett skuldberg på dem och räntan skjuter i höjden. Vi ska inte ta av de unga visionerna, men inte heller lura någon att det bara är att skriva önskelistan och ropa högst. Då överlever engagemanget inte krocken med verkligheten.

Jag försökte så gott jag kunde peppa dem att engagera sig och sa att ingen annan än deras egen generation kan ta hand om morgondagens samhälle. Det fanns en del ögonpar där det såg ut som det gick in.
Hoppas vi får många unga till politiken igen. Visionära och ansvarstagande, för den vardagliga helheten, inte bara för den egna karriären.
En politikens återkomst.

Slopade valaffischer?

Av , , 2 kommentarer 10


Såg just en uppgift om att valkampanjerna och affischeringen inte påverkar opinionen. Frågan är om det riktigt stämmer, men ändå. En kollega i politiksvängen vädrade också tanken nyligen.

Hur många tio-, kanske hundratals, miljoner skulle sparas på slopade valaffischer? Hur många bilmil och hur många mantimmar i tillverkning, uppsättning, reparationer och bortstädning i 290 kommuner? Hur mycket miljö? Tänk om någon kunde räkna på det.

Men frågan är vad Ung Vänster då skulle ge sig på? Vissa distrikt uppmanar på FB medlemmarna att förstöra för andra partier. Som då förstås sympatigöds.
Man kanske måste ha affischerna som en sorts ”offeranoder”, saker av mindre ädelt material som korrosionen får ge sig på istället för att förstöra annat.

Straffrabatt – Mer våld och skjutningar

Av , , 6 kommentarer 9


Det finns svårsmälta exempel på straffrabatt som nu gör tilltron till samhället och särskilt rättssamhället väldiga otjänster.

Jag tänker särskilt på skjutningarna söderöver, en återfallsmisshandlare, mördare och våldtäktsman som Aftonbladet nyligen har skrivit om och om ett av de färska Umeåmorden. Där träffar jag ibland några av grannarna som påverkats mycket av det som hänt, både nu och tidigare.

För grova brott måste det vara helt fel åtgärd med utpräglad straffrabatt. I de extremaste lägena skulle det kunna bli längre straff för flera mindre brott än för t.ex. mord, en viss korrigering måste kunna ske. Men vi kan inte ha det som nu.

I stället vore det riktigt med en klart signalerande progression. Går samhällets budskap inte hem, utan de första brotten följs av fler, då borde påföljden bli skarpare. Att skydda medborgarna är heller ingen liten uppgift.

Sverige har tio gånger (!) fler skjutningar än t.ex. Tyskland med liknande invandringstal. Det handlar om unga män, vid 30 och uppåt finns ingen skillnad mellan Sverige och Tyskland.
Markera kraftigt mot unga våldbenägna kriminella utan respekt för liv. Ingen straffrabatt, istället progression. Flatheten kostar liv och otrygghet och oförmågan att hantera brottsligheten gör att allt fler söker mediciner som kan bli ännu värre än sjukdomen.

Sveriges statistik för skjutningar bland unga avviker kraftigt skriver Dagens Juridik.

Sänka löner?

Av , , Bli först att kommentera 5


Om någon skulle komma på den galna tanken att lagstifta om sänkt lön för en viss procent genomsnittliga arbetstagare i ett yrke och verkligen kunna få igenom det skulle det påverka lönerna neråt i yrket.

Om man gör en procentuell sänkning av framförhandlad lön för en utvald grupp med så stora hinder att de trots stor arbetskraftsbrist aldrig får chansen att komma in på arbetsmarknaden påverkar det knappast lönerna alls. Hur skulle i så fall praktikplatser påverka?

Människor ”utanför” behöver få komma in och behövas på arbetsmarknaden. På många arbetsplatser och områden behövs fler medarbetare, direkt och långsiktigt. Som samhälle behöver vi arbetskraft i ett läge då de arbetade timmarna sjunker framöver. Många behöver flytta från försörjningsstöd till förvärvsarbete. Många människor behöver praktikplatser och språkpraktikplatser för att påbörja sin livsresa, men anställningar är så mycket bättre.
Därför finns förslaget om inträdesjobb för unga svenskfödda och för nyanlända.

Jag tror det skulle fungera och definitivt är värt att prova. Inga löner ska sänkas.

Bör demokratin bevaras?

Av , , Bli först att kommentera 6

Sveriges demokrati ja. Du som bryr dig om dagens och morgondagens samhälle, se de tre programmen i serien ”Länge leve demokratin”. Här nedanför hittar du program nummer två, det är så långt jag hunnit.

Sen tycker jag du ska gå med i ett parti. (Helst Moderaterna förstås, men hellre en vettig vänsterpartist än en ovettig) Tänker du vänta tills du hittar ett som inte har några frågor där du tycker de har käpprätt fel, kanske t.o.m. gör dig riktigt upprörd, så blir det aldrig av. Men Sverige är värt att ha kvar och det Sverige vi har är beroende av demokratins funktioner, friheter, rättigheter och skyldigheter.

Nu angrips samhället av många grumliga krafter som lockar människor med mer och mindre lättsvalda beten. Håll huvudet kallt och nyktert och hjärtat varmt. Stöd dem som försöker och se om du kan ta del i arbetet själv.

Här har du programmet.

Läkaren från Syrien

Av , , 4 kommentarer 10

Att översätta utrikesföddas kunskaper måste gå betydligt snabbare. Inte minst när det gäller kvalificerade yrken där vi har stora behov. 

Vi måste också bli mycket snabbare och bättre på att hjälpa nysvenskar till de mindre kvalificerade jobb som ofta ratas i Sverige idag, trots att de ofta är inkörsporten till arbetslivet i allmänhet och grunden för så mycket i tillvaron. Vi har bara att acceptera att mer av språkets slutputs kan och måste göras på arbetsplatsen, det är där man i Sverige möter språket. Det får låta hur småskuret det vill, vi måste också få folk i arbete så fort det går. Det är fler i kön och arbetet är också i regel självkänslans och integrationens bästa drivhus.

Sakine Madon skriver klokt om den nuvarande långsamheten i Norran idag.