…

Jag har idag läst en del artiklar om kyrkomötets beslut om ändrat äktenskapsbegrepp.

Själv hör jag till dem som har Kyrkans "klassiska" tro att det kristna äktenskapet vilar på ord som 1 Mos 2:24: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött." Det rubbar på intet vis min tro vad gäller människans absoluta och lika värde och det ändrar inte mitt bemötande av människor som inte delar min tro, syn och läggning.

Den kristna kyrkan har på de flesta ställen och tider levt mitt ibland helt andra religioner och kulturer och under de mest skiftande förhållanden och samhällssystem. Globalt och historiskt är det sällan kyrkan har varit lierad med staten. Jag tror inte det har varit meningen från början och finner stöd för det både i Bibeln och i Luthers "tvåregementslära" (Ungefär: "Det andliga Nåderiket styrs av Guds ord och de världsliga, "borgerliga" styrs av lag och genom makt"). Som jag ser det skulle kyrkan ha avsagt sig vigselrätten, låtit staten ta hand om juridisk äktenskapsregistrering och trots alla mänskliga brister fortsatt förvalta äktenskapet ungefär som man gjort de sista årtusendena.

Tillbaka till politiken. Vid Moderaternas partistämma i Gävle, då partiet beslöt att ställa sig bakom samkönade äktenskap med ca två tredjedelars majoritet, frågade jag efteråt Fredrik Reinfeldt om vi som hade en annan syn egentligen borde hålla oss undan från politiken. Han sa då att man måste kunna ha olika syn i de här frågorna och att vi skulle stanna. Om inget kommer ivägen tänkte jag göra det, så länge man nu får.

Det blev en lång inledning det här. Jag tänkte ju främst länka till en debattartikel av Birger Schlaug. Det är inte alla stunder vi tänker lika, men i den här frågan kommer vi från helt olika ståndpunkter till ganska lika resultat. Klicka här och läs hans artikel om den politiskt korrekte guden.

DN SvD Dagen