I morgon:

Vakna senast elva och dricka kaffe och läsa tidningen i sängen.
Tvätta klockan tolv.
Städa.
Köpa bröd, fiskbuljong, purjolök och en ny tandborste.
Handla kläder att ha på mig i helgen.
Laga fisksoppa.
Förfesta.
Asta Kask/The Accidents/Lost Patrol.

Nu:
Läsa kurslitteratur i journalistik.

Senare:
Kolla på Family Guy tills jag slocknar.

Hej, hej.

Jag sitter och pratar med den mystiska mannen (som jag ju visserligen har hälsat på en gång, vilket var på Augustibuller förra sommaren, men som jag ändå inte känner) på MSN om det där med att starta en enskild firma. Han kan allt om ekonomi som jag inte kan, men som jag förmodligen kommer att lära mig snart eftersom jag ska på rådgivning på banken. Pedagogisk är han, den där mannen. Men hemlig.

Jag har jobbat ikväll och har sedan jag kom hem hunnit äta en lastbilschaufförsportion med mat och därefter duschat. Ska snart diska och städa lite eftersom Lovisa ska sova hos mig i helgen så att vi kan ha sällskap hem efter spelningen på Scharinska. Sedan ska jag kolla på film i sängen och förhoppningsvis somna i vettig tid så att jag orkar upp i morgon och kan pallra mig till V to the K. Nej, vet ni vad, jag skiter i att städa. Städa kan man göra när man är död.

God natt.

Hej, hej.

Brorsan ringde för någon timme sedan och frågade om jag sov. Det gjorde jag inte, för jag hade precis vaknat för att ändra alarmet till klockan tolv i stället. Så är det att vara en slacker. Hur som helst undrade han om jag ska på Asta Kask/Accidents/Lost Patrol på Scharinska på fredag, och det ska jag ju absolut. Hoppas jag. Det står nämligen på hemsidan att det är året man fyller tjugo som gäller, men jag har hört rykten om att just det har ändrats efter jul och att det nu är dagen man fyller tjugo som gäller. Fan, om det är så blir jag jävligt ledsen i ögat. Biljetten har jag ju liksom redan köpt, och det vore trist om jag, och även Becker, inte kom in. Det är inte lätt att bara vara ett litet barn alla gånger.

Försöker få tag på min brukare för att ta reda på när jag ska börja jobba. Har ett svagt minne av att vi sa 17.00, men det är långt ifrån säkert eftersom jag aldrig skriver upp sånt där. Har dock tänkt att bättra mig, och just därför införskaffade jag mig en kalender igår (som jag nu kommer använda i sammanlagt två veckor innan jag skiter i den). Bra där.

Hej, hej.

Sitter och lyssnar in mig på Kings of Convenience, eftersom de lirar i Umeå ikväll och yours truly ska dit med pennan i högsta hugg och recensera. Tar dock pauser från melankolin ibland och lyssnar på den här fantastiska låten som jag inte vetat vad den heter fram tills att Becker skickade den på MSN för några dagar sedan. Har seriöst letat i år och dagar, och då är den ändå ganska känd. Knäppt, hörrni.

Nu ska jag göra mig i ordning och sedan börja röra mig in mot stan så att jag kanske hinner köpa ett par skor innan konserten börjar. Tänkte även besöka biblioteket och låna lite böcker. Det är fan på tiden.

Hej, hej.

Anna, en av mina fina klasskamrater från gymnasiet, skrev i sin blogg i höstas om att hon har en kampanj som heter ’En bra sak om dagen’. Det där lever jag också efter, och har så gjort ett ganska bra tag. Mest för att inte känna mig helt som en loser. Dagens bra sak var att ringa morsan och be henne om skjuts till Coop Forum och sedan panta fem kassar med burkar och flaskor, och därefter storhandla mat som ska räcka några veckor. Köpte bland annat palt, risgrynsgröt och en hel platta med nudlar (kostade bara tjugofem spänn!!!). Så jävla gött.

Nu ska jag fortsätta trycka igenom min nyinköpta ring i snoken. Hålet har nästan växt igen så det gör ont som fan och tårarna sprutar, men det gör ingenting. Man är väl för fan en viking (gammalt Text och Media-ordspråk). Dessutom känner jag mig förbannad, frustrerad och ledsen, och bara en sådan sak gör ju att det blir lätt som en plätt att plåga sin egen näsa (fast jag skulle nog ännu hellre göra illa någon annan just nu, är faktiskt inte så destruktiv av mig egentligen).

Tur att jag har jävligt roliga kompisar i alla fall. Det här är hämtat ur Bibis blogg:
’Johanna hookade med en snubbe från Los Angeles som hade hårfästet bak i nacken.

Johanna: – Har du sett hans glasögon? Han har tappat bort dom…
Jag: – Johanna, har du sett hans HÅRFÄSTE!?’

Hej, hej.

Ljuvlig dag idag! Vaknade kring halv tolv efter tretton timmars sömn och gick upp till brevlådan för att plocka fram den allra första tidningen sedan jag startade min prenumeration i fredags. Västerbottens-Kuriren, of course. Har tidigare ansett att jag inte har råd att prenumerera på tidningen som jag skriver för, så jag har typ inte läst mina egna artiklar och krönikor på flera månader (förutom i Wordpad då), men i fredags kom jag fram till att jag är dum i huvudet om jag inte startar upp en prenumeration när jag ju faktiskt tycker att det är okej att bränna pengar på öl på krogen och äckliga Hemköp-mackor när jag jobbar. Innan jag gick och hämtade tidningen var jag övertygad om att det skulle ha blivit något strul, så jag hade redan börjat planera ett låtsas-argt inlägg till brudarna på Privatmarknad (typ liknande de telefonsamtal som jag fick uppleva i somras när jag jobbade där, då man till exempel fick höra att man skulle dra åt helvete för att tidningen inte kommit till samlingsbrevlådan i Bajskorvsträsk). Men tidningen hade som sagt kommit och jag blev lycklig.

Har jobbat både lördag och söndag, men är ledig idag och det känns verkligen helt galet skönt. Ska bara slappa och dricka te så att jag kanske någon gång blir av med den här jävla hostan.

Vi ses, hörrni.

Hej, hej.

Sitter hemma hos Hinken efter en sväng på Myrorna där jag provade stora pälsar och Robyns silverdunjacka från 1995/1996. Hinken var mest intresserad av alla prylar, och inhandlade en liten låda med Stockholms stadshus på. Fint. Därefter fikade vi på Coop (lyx) och svängde in på H&M där jag köpte örhängen för allt vad jag var värd, eftersom jag råkade supa bort mitt favoritpar i Hemavan. Nu laddar vi mest inför ett The Office-maraton som ska vara hela kvällen, och samtidigt visar han mig bisarra och vulgära ryska fängelsetatueringar i en bok. Blir nog en festlig kväll det här.

Vi hörs, va.

Hej, hej.

Fan vad livet leker, alltså. Jag fick mer pengar för ledsagarjobbet än vad jag trodde att jag skulle få, och är därför långt ifrån fattig den här månaden. Det ser ljust ut på arbetsfronten och jag har förmånen att få hålla på med det jag tycker är roligast i hela världen trots att jag saknar utbildning. Jag har underbara vänner, och däribland Hinken som jag snart ska ut på äventyr med på Myrorna, Kupan och Barnens Hus. Det är sol och några minusgrader ute. Mitt hår luktar gott. Mina byxor är nytvättade och sitter slickade över röven. Min lägenhet är städad. Om tjugosju dagar blir jag äntligen tjugo. Det känns som att all stress, allt slit och alla tårar har lönat sig. Snart ska jag dessutom träffa Ylva, mitt hjärtas fågel, igen. Oh, glory day.

Det är nästan så att man kanske skulle fira denna ljuvliga dag genom att gå på reggaeklubb på Scharinska, men vi får väl se.

För exakt ett år sedan (24/1 2007) hade jag och Emelie det så här chill-i-dill i datasalen vid det fantastiska konferensbordet. Mest chill-i-dill tyckte nog dock Ylva att det var, eftersom hon ansåg att det var okej att vila fötterna på skolans egendom.

Hej, hej.

Läser om bråket på Östra gymnasiet och förundras över hur stökigt det verkar ha blivit där sedan jag slutade. Vad fan sysslar folk med? Det kan i och för sig ha varit stökigt även när jag gick där, för om det nu hade varit det så hade jag ändå ingenting märkt. Jag hade min egen lilla Text och Media-bubbla på översta våningen i S-huset och levde bara i harmoni med brudarna i min klass. Vi satt mest i vår egen datasal med fötterna på bordet och snusade och snackade skit och brydde oss inte så mycket om omvärlden. Jag lärde aldrig känna någon som gick på skolan, förutom kanske de personer som jag läste kurser med då, men dessa morsade man ju egentligen bara på i korridoren. Ibland. Det kanske var därför som gymnasiet aldrig kändes så speciellt, jag vet inte.

Hinken skickade ett fantastiskt klipp, och nu planerar vi ett The Office-maraton som ska äga rum inom kort. Det måste ju vara världens roligaste serie någonsin. Älskar’t.

En het tjej. Lovisa heter hon och kommer från Skellhell.

Hej, hej.

Min sjukt snygga kompis Lovisa sms:ade tidigare och undrade om jag ville följa med på tatueringskryssningen, ni vet den som jag ska åka på med Bella och hennes arbetskamrat. Nu blir ju allting ännu roligare, eftersom det ju alltid är the more the merrier som gäller. Hoppas bara att jag inte ska jobba just då eller något, men det återstår väl att se.