Kåserade fritt om Ester och hennes autism.

Besökte i dag Kärnhuset i centrala Umeå; ett Personalkooperativ som driver ett kafé och en secondhandbutik och som bjuder in förläsare av olika slag, författare och musiker, som ska sprida kunskap och underhålla. Jag fick denna inbjudan redan i maj. Så här beskriver de sitt uppdrag:

”Vårt uppdrag är att skapa sysselsättning och meningsfull tillvaro för människor med psykiska funktionshinder av olika slag. Du behöver inte ha någon diagnos för att besöka oss. Arbetslöshet, sjukskrivning mm kan skapa nedstämdhet och ensamhet och då kan det vara bra att umgås med andra och bryta ev. isolering.”

Utifrån den deklarationen borde jag sitta där dag och natt.

Det var också ett av mina ideella uppdrag; min plikt som författare, att ibland ställa upp utan arvode. Brukar göra 2-3 sådana framträdande per år. Jag vet ju att många små, ideella föreningar har det ekonomiskt kärvt.

Ester var som vanligt temat, men i ett annorlunda format. Inte så litterärt som jag annars förhåller mig till bokens text, utan mer i en resonerande form då jag steg för steg presenterar mina ”bevis” angående Esters alldeles egna universum: Den autistiska. Som vanligt lämnade jag den röda tråd som jag arbetat fram under hela helgen och smög mig istället in i den fria  berättarkonsten. Inget framträdande är den andra lik – trots att jag snart passerar mitt 40:e framträdanden under det gångna året. Hade ju lagt upp en vattentät plan i min pärm med A5-ark, tränat på texten ett flertal gånger för att hålla mig innanför 60 minutersgränsen. Tja, fritt pratande blev det 61 minuter, så jag måste ha en berättarklocka i ryggmärgen.

KORT OM AUTISM
Det finns mängder om fördomar om och kring autism. Bland annat så har vacci motståndarna hävdat att det finns ett samband mellan vacciner och autism. Rent nonsens. Klart är att Ester, i det stora hela, hade problem i det sociala samspelet med  folk i flock. Hon hade svårt att förstå och tolka flockens regelverk och folket i flocken förstod i sin tur inte vad Ester sa. Upplagt för missförstånd, konflikter, utanförskap.

Är det verkligen DU? Jag blev yr av glädje.

HJÄRNAN tar på ett tidigt stadium en annan utvecklingsväg – än den mest typiska vägen. Knappt mätbart. Denna lilla, lilla ”sväng” leder till ett annorlunda sätt fungera och tolka omvärlden. Det påverkar sättet att tänka, vara och kommunicera med andra. Det ska poängteras att Autism inte är någon sjukdom. Därför finns heller ingen bot. Man föds autistisk och får leva med funktionshindret livet ut.

Forskning visar att nästan hälften av äldre med autism aldrig haft någon riktig vän; inte heller någon partner; drygt hälften hade inga barn. Onekligen är autism något som kan förknippas med ett livslångt utanförskap.

MÖTE MED MIN VÄN
Efter mitt framträdande kom han in i Kärnhuset och sa ett kort hej. Min gamle vapendragare och polare, min vän S. som jag inte träffat på årtionden. Jag var nära tårarna. Men bet ihop. Vår vänskap måste lappas samman, få tid på sig att komma till ytan. Något gick sönder hos oss båda när våra vägar skiljdes. Det måste få tid att läka. Men endast Vår Herre vet hur mycket jag saknat den mannen, hur jag då och då ropat i djupet av min själ hans namn. Jag hoppas att han vill vandra vid min sida längs försoningens väg. Vi får se. Han var liksom jag sjuklig. Hans ansikte skvallrade om ett lidande. Jag hoppas han lade märke till mitt medlidande.

I övrigt: Vänskapen bär på tillgivenhet, empati, medkänsla och ömsesidig förståelse. Vänner känner till varandras hemligheter. De dömer en inte varandra. De hjälps åt. En vacker tanke, eller hur. Kanske är jag naiv.

Skrönor i vackra Tärnaby

Västerbotten är ett stort län. När jag bokades i Tärnaby, så grunnade jag några dagar innan jag tackade ja. Faktum är att det 35 mil till Tärnaby från Umeå. Jag var dessutom tvungen att åka till Skellefteå för att hämta min följeslagare, kvinnan som rattar bilen, som ser till att jag tar mig upp och ner från scenen etc. Nåväl, det blev totalt 80 mil, nästan 10 timmar i bilen, vilket inte är lyckat med min Parkinson.

Tufft att ljuga i kapp med Mikael Niemi.

Fick vara med och ljuga under årets Fjällbrygd ute Udden i Tärnaby. Jag, Göran Lundin och Mikael Niemi fick fritt ljuga i 10 x2 minuter. Inte lätt. Men jag redde mig gott med historier från Baklandet: När farsan råkade starta dyngspridaren precis framför boningshuset och om Konungen då han sprang in i ett brinnande hus och räddade telefonkatalogen.

Jag har en del av mitt hjärta i Tärnaby, då jag 1985 arbetade på ortens ålderdomshem som dess föreståndare. Deltidsarbete. En dag i veckan. Resten av tiden under fyra månader skulle jag tokträna i slalombackarna. Det blev över tusen åk. Men vad hjälpte det? Jag blev sämre.

Det var fullsatt nere på Udden. Upp mot hundra personer som betalade 200 kronor för en inträdesbiljett. Uppe i fjällvärlden har man förstått att kultur kostar – där var det inget prutande om redan halverade arvoden.

Övernattning. Denna gång hos min snälle förläggare Göran Lundin som byggt ett småhusimperium, och som kronan på verket ett timrat hus enligt rysk modell.

Förläggaren Göran Lundin

Det blev en hel del snack om framtiden och om eventuella nya romaner från min sida. Göran som trappar ner sin roll som förläggare och ska vi 72 års ålder bli pensionär. Förlaget övergår till en nätbokhandel. Endast två författare kommer att även i framtiden kunna få sina ev. verk utgivna. Det är en ära att vara en av dessa. Jag har därför skrivit över rättigheterna till Göran – och har därför bryskt tackat nej till en av Drakarna. Nu passar det …

Torsdagen den 21 juli var det dags att berätta om Ester. Stor lokal var bokad i Sporthotellet. Fullsatt. Återigen kring hundra åhörare. Ett tiotal hade träffat Ester och dessutom – Rune Ångströms dotter var på plats.

Fulla hus i Tärnaby.

I romanen finns ju Rune med, vänsterytter i Lycksele IF under femtiotalet, som enligt Ester var så vackert välkamme.

Jag frågade dottern om detta stämde. Japp, exakt, han var mycket noga med sitt hår, svarade han. Hon hade skrattat gott när hon läst detta i min roman ”Älskade Ester”.

Väl åter till kusten, låg vi mest i dagarna två. Värk. I dag åker jag till Umeå. En kort sträcka på endast 13 mil.

Ljuger med käppen i handen.