Ibland blir man duktigt konfunderad. Att dåliga nyheter säljer är ingen nyhet. Kolla bara in en dagstidning och räkna efter hur många positiva nyheter du hittar.

Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa ditt liv stående på ett ben.

Vilken fantastisk dag vi hade i går. Coachkonferens i Umeå med nio andra coacher och två fantastiska ledare.

Verktyget coaching fortsätter att fascinera då det är ett så oerhört kraftfullt sätt för människor att komma loss och vidare. På något märkligt sätt plockar det fram insikter som legat så nära i medvetandet att det nästan känns löjligt, Men ändå har de varit oåtkomliga.

Coachkonferens idag! Får träffa alla coola härliga fantastiska människor och dessutom vara med på festen i kväll.

Va lattjolajban vi ska ha!  

Snart är snön här igen. Alla kulörer försvinner och allt blir vitt och svart, kallt och mörkt. Och så drömmer vår Herre som ett slags final i onsdags till med en natur som är så otroligt vacker att man fullkomligt tappar andan.

Ibland fungerar människan rätt idiotiskt. Har gått och haft skitont i en arm ända sen i somras men inte gjort nåt åt det. Armen har smärtat som bara den vid vissa rörelser.

Men sjukgymnasten i Robertsfors är hopplös att få tid hos och boka tid hos naprapaten i Umeå kändes som man aldrig fick tid till.Tills jag började tänka på det i Steve Jobs perspektiv:

Om jag bara hade en dag till att leva, skulle jag göra det jag har planerat idag eller skulle jag göra förändringar?

Jag försöker börja svära mindre. Och en coach skulle reagerat direkt på ordet försöker då det ordet oftast bara är en ursäkt eller ett uttryck för något som man inte är riktigt beredd att göra. I alla fall inte just nu.

Lina har lärt sig läsa och tar gärna en bok med sig i sängen. Men ibland är viljan större än orken.

Blev så sugen på att få se nåt annat än datorn och samhället i går så jag åkte ner en sväng till Rickleån i går. Har inte fiskat där på hela hösten då fisket dels varit dåligt, del så är fisket efter lax och havsöring ett slit där man sällan får fisk. Så det har blivit regnbågsfiske istället de tillfällen som bjudits.

kommer sanningen men också många saker som förgyller tillvaron.

Målade om det som ska bli Alvins rum i helgen. Resultatet blev bra. Grabben fick välja färgen på en vägg själv och ville ha den röd.

Såg ut som värsta skräckfilmscenariot när jag provdrog ett penseldrag. Blodrött var ordet.

Ibland kommer de smärtsamma påminnelserna från oväntat håll. Dottern ropade och bad om hjälp framför datorn.

Det visade sig att kontorsstolen trasslat in sig en av (alla dom) sladdarna som låg på golvet.

- Får man doppa? 

-Ja.

-Yes!!!

Alvins söndag började bra.

Vaknade klockan sex i morse. Ungefär som vanligt. Gick och la mig i Alvins säng och läste en stund. Blev skittrött och somnade om. Som vanligt. Kvart över sju kom Alvin och la sig bredvid mig. Som vanligt. 

Tittar jag ut genom fönstret ser jag samma gula Ford Mondeo på uppfarten, samma svarta damcykel på gräsmattan, samma innebandyklubba som ligger bredvid cykeln, samma gata med en något blötare asfalt än i går.

För att ha varit dagen för jordens undergång i går så har det inte hänt mycket.

Harold Campings miniräknare går nog varm idag. 

Diskuterade det här med att ha barn med en vän häromdagen. Hur livet förändras och aldrig blir som förut och hur den egna friheten obönhörligen krymper i mer eller mindre stor utsträckning. Hur det blir konflikter, problem och oro som inte funnits där tidigare.

Vad är det då som gör det så värt det?

Jag kan ju bara svara för mig själv men jag kan tänka mig att de flesta föräldrar upplever samma sak.

Jag fascineras över människor som kan springa toklånga sträckor, typ en mara. Hujedamej, fyra mil. Själv har jag väl nåt slags rekord på drygt åtta kilometer. I och för sig på en halvhyfsad tid på under fem minuter kilometern. Men det var för mååånga år sen).

Nickelback är tillbaka med nytt album! Kommer 21 november. Första singeln lovar jäkligt gott. 

Hittade den här plåtgubben utanför ett hus i Upplands Väsby. Rätt cool!

Blev rena skräckfilmscenen hos svärföräldrarna i går. Plötsligt stod lätt fobidrabbade svägerskan i soffan och övriga släkten från barn till vuxna var i lätt upprorstillstånd.

- Det är sen stor spindel här! ropade ett av barnen.

Jag som brukar plocka spindlar på golvet hemma tog det hela med ro. Svärfar kom också med en bit hushållspapper och jag tänkte att allt är lugnt.

Då springer en STOR spindel BLIXTSNABBT över golvet som i värsta skräckfilmscenen där den dödliga insekten bara ska gömma sig för att göra sig redo att dela ut ett dödligt stick.

Det var jävligt creepy helt enkelt.

Som tur var gömde sig kangeroveln inte speciellt väl och blev snart offer för ett dödligt hushållspapper.

Men det tog en stund att hitta lugnet efter det.

Lina läste bok för Alvin i morse. Vad stora de håller på bli!

Funderar på vad jag ska skriva om och tänker att jag vill skriva om boken men känner mig så jävla pretentiös och egotrippad för att jag jämt pratar om boken som jag håller på att skriva.

Men så kommer jag på Steve Jobs ord om att leva och agera varje dag som det vore den sista. Om inte handlingarna han planerat under dagen var värda att göra om den här dagen vore den sista i hans liv så gjorde han förändringar.

Men ändå går vi där, rädda för vad andra ska tycka och begränsar oss och skjuter upp och tänker att det där kan jag göra sen.

Så sen ska jag börja... leva .. Eller? 

Vad är viktigt i ditt liv?