I länsmedia idag rapporteras att i princip alla 180 personer som förlorade arbetet när Element Six i Robertsfors lade ner sin fabrik har hittat nya jobb eller andra sysselsättningar. Arbetslösheten i Robertsfors är återigen nere på den nivå där den låg före detta dramatiska varsel. Inte minst har det expanderande Martinsons i Bygdsiljum kunnat anställa ett stort antal personer.

 Jag blir oerhört varm i hjärtat av denna nyhet, och vill rikta en stor eloge till alla som gjort detta möjligt, inte minst kommunledningen och projektledaren för ”Robertsforsmodellen” Olof Norberg. Jag är också glad över att Länsstyrelsen kunnat medverka i denna process, både genom direkt ekonomiskt stöd och genom att länsrådet Lars Lustig har ingått i den rådgivande styrelsen för projektet.

 I en storstad är det kännbart med en så stor nedläggning av ett företag. För en kommun av Robertsfors storlek (knappt 7000 invånare) betydde förstås 180 förlorade jobb oerhört mycket mer. Därför är det på sin plats att gratulera alla som på olika sätt medverkat till att det gått så väl. Och grattis till alla som fått nytt jobb eller utbildning!

En av de allra största fördelarna med mitt uppdrag är att det gäller hela länet, inte bara Umeå där länsstyrelsen har sitt kontor. Därför försöker jag ofta resa runt i länet och träffa både kommunledningar och olika företag. Förra veckan besökte jag Vilhelmina. Det var en ljuvligt vacker resa dit, det är sannerligen gott för själen att se vårt län i försommarskrud.

Kommunstyrelsens ordförande Åke Nilsson och vice ordförande Annika Andersson hade gjort ett digert program med många bra diskussionsämnen, men tog också med mig på ett par företagsbesök.

I byn Siksjönäs utanför Vilhelmina besökte vi ett spännande företag, vars produkt – såpa – baseras på ett lokalt recept från åtminstone 1926 – men kanske är äldre än så.

Sara & Magnus Idenfors driver sedan ett år tillbaka företaget Västerbottenssåpa. Byn ligger vackert vid Siksjön på den stora Malgomajsjöns östra sida och här tillverkas såpa efter ett recept som kommer från Saras gammelfarmor Fredrika Helmersson.

På kort tid har Västerbottenssåpa – eller Såperiet som man också kallar det – byggt upp en kundkrets, där många har hittat till företaget och produkterna via marknadsföring i sociala medier. För att möta efterfrågan har man också utvecklat en webbshop som på kort tid blivit viktig för företaget.

Hur gick det till?

Sara Idenfors familj ägde tidigare ett hotell. I den rollen upptäckte hon vilket slöseri, både ekonomiskt och för miljön, det var att skicka använt frityrfett från hotellet i Vilhelmina till Murmansk i Ryssland för destruktion eller annan användning. Där och då föddes idén om att, med morfars hjälp, leta fram farmors recept på kokad såpa och på försök starta om den gamla traditionen och tillverkningen. Det gjordes också under några år, med hotellets frityrfett och morfars jobb i källaren gjordes såpa som användes som rengöringsmedel för hela hotellet.

Efter att hotellverksamheten avvecklades startade Sara såpatillverkningen på riktigt. Under försöksåret 2015 utvecklades verksamheten snabbare än väntat. Inte minst det faktum att produkten tillverkas av lokala råvaror har betytt mycket för efterfrågan. Fettet som omvandlas till såpa kommer idag från Vilhelmina, Strömsund, Vännäs, Storuman och från Umeå.

Det kostar pengar för företag att bli av med fett, men de som lämnar sitt fett till Såperiet kan göra det gratis. De får sedan – som extra tack för besväret – tillbaka tillräckligt mycket såpa för att kunna städa/rengöra sina egna kök. En riktig win-win-situation för båda parter.

Och visst var det roligt att få träffa en så driven entreprenörssjäl som Sara, en person som brinner starkt för sin sak. När det dessutom, som här, har ett gediget miljötänk med sig, är det bara extra bonus.

Den senaste tiden har planerna på en torvtäkt i Vitvattnet i Bjurholms kommun diskuteras. Det finns ett starkt motstånd mot täkten från såväl markägare och boende som från kommunen. ”Varför i hela friden”, har frågan då ställts, ”ska Länsstyrelsen gå emot den lokala opinionen och godkänna torvtäkten?”. Eller ”Har det gått prestige i frågan?”, som en av de personer som engagerar sig mot etableringen uttrycker det i tidningen. Helt berättigade frågor, om man inte är så insatt i lagarna som reglerar torvbrytning.

För självklart har vi från Länsstyrelsens sida stor förståelse för både kom­m­unens och de boendes oro.  Vi har därför lagt oss vinn om att ha en löpande dialog med både de närboende och kommunledningen. Men för att förstå vårt ager­ande, och vårt beslut, måste man också förstå vilket uppdrag Länsstyrelsen egentligen har i prövningsprocessen, och vilka de juridiska ramarna för detta är.

I dag regleras torvtäkter i olika prövningssystem, beroende på vad torven ska an­vändas till. Så kallad odlingstorv, som används till exempel som jordförbätt­rings­medel och stallströ, regleras i miljöbalken. Sådana täkter prövas av någon av landets tolv miljöprövningsdelegationer och överprövas i förekommande fall i mark- och mil­jödomstol. Energitorvtäkter, däremot, regleras i huvudsak genom Lagen om vissa torv­fyndigheter (torvlagen). Energitorvtäkter prövas av länsstyrel­serna och kan över­prövas hos regeringen.

Det Länsstyrelsen har att göra när en ansökan om koncession för en energitorvtäkt kommer in är alltså att göra en prövning utifrån Torvlagen och dess bestämmelser – något annat ligger inte inom ramen för vårt bemyndigande. Länsstyrelsen har inte – och får inte ha – några egna ”åsikter” om huruvida det är bra eller dåligt att bedriva torvverksamhet, utan vårt uppdrag är kort och gott att göra en prövning utifrån gällande lagstiftning.

Och i fallet med den planerade torvtäkten i Vitvattnet har vi kommit fram till att den ligger inom de ramar som lagen ställer upp. Torvlagen ger emellertid en möjlighet att ”för­ena koncessionen med ytterligare villkor”, vilket vi också gjort i det aktuella fallet; tämligen tuffa tilläggsvillkor dessutom, som rör kontroll av utsläpp till vatten.

I detta torvsammanhang är det värt att påpeka att Länsstyrelsen, rent principiellt, anser att systemet med koncessioner för torvtäkter är föråldrat med tanke på att synen på torv som energikälla har förändrats och brytningen minskat kraftigt. Vi har därför i olika sammanhang framhållit behovet av att modernisera lagstiftningen genom att upp­häva torvlagen och samordna på så sätt att alla mål pröv­as enligt miljöbalken av miljöprövningsdelegationerna och där­efter avgörs i mark- och miljödomstol.

Enligt ett regeringsförslag kommer också torv­lagen att upphöra den 1 januari 2017, samtidigt som det införs ändringar i miljö­balken. En välkommen förändring menar vi, men: i det aktuella fallet med torv­täkten i Vitvattnet är det alltså Torvlagen som varit det lagrum som legat till grund för vår prövning.

Avslår Länsstyrelsen allt byggande i strandnära lägen? Ibland kan man förledas tro att det är så. Då kan det vara bra att se efter hur det verkligen ligger till.

Först kan det förstås vara bra att veta något om själva regelverket, det som regering och riksdag beslutat om och som vi alla har att rätta oss efter, allt efter våra olika uppdrag. 

I den här länken från Strandskyddsdelegationen finns många bra uppgifter. Både om hur lagstiftningen ser ut idag, vad man de facto kan göra redan idag, och också vad delegationen anser man behöver göra för att lösa kvarvarande problem. Detta är något som regeringen nu har på sitt bord och funderar på eventuella ändringar i lagstiftningen.

Under tiden gäller förstås det nuvarande regelverket. Där finns vissa möjligheter att ge dispenser från det strandskydd som gäller. Och länsstyrelsen har gjort en sammanställning av de strandskyddsdispenser som beviljades under år 2015.  

Sammanställningen visar bl. a att:

• Kommunerna har beviljat dispenser för 58 nyetablerade bostadhus (inkl. fritidshus)

  Motsvarande siffra för 2014 var 37 dispenser och för år 2013 var det 54 st.

• Totalt beviljade länets kommuner 294 strandskyddsdispenser under 2015. Det är 37 % fler jämfört med 2014.
• av dessa 294 upphävde länsstyrelsen 5 % på grund av att det inte fanns förutsättningar för dispens.

  Andelen upphävande har i Västerbotten legat mellan 3-5% sedan 2010 (jfr övriga riket 5-8%).

   

   

En av mina företrädare som landshövding, Gustav Rosén, brann verkligen för trädgårdar och odling av många slag. Han lät personligen hämta träd och andra växter för att grunda trädgårdar i Umeå och det berättas att han skickade äpplen till riksdagen för att visa att det verkligen gick att odla också här i norr.

Jag tänkte på det förra veckan när jag besökte ett av länets snabbt växande företag – Brännland Cider och dess VD Andreas Sundgren. Brännland Cider är ett företag som bara funnits några år men som redan hittat en stor marknad, både i Sverige och utomlands. Och man gör sin cider av just det – äpplen.

Det har varit en snabb resa för företaget. Från att för ett par år sedan finnas på försök på några få av Systembolagets butiker, finns man nu över hela Sverige och håller på att finna marknader också utomlands. Alldeles särskilt roligt är det att man också fått ett flertal utmärkelser, något som förstås gör det ännu lättare att nå in på nya marknader.

I år räknar man med att producera c:a 25 – 30 000 flaskor. Några av dem kommer att hamna på residenset i Umeå för att såsmåningom serveras till gäster från när och fjärran. Och i det sammanhanget kanske jag någon gång nämner några ord om Gustav Rosén och hans idoga arbete med att få människor att plantera äppelträd i Västerbotten.

Andreas Sundgren, VD Brännland Cider

Årets pelargon Caliente Pink

Vårt län har många olika företag som arbetar med ett särskilt miljötänk. Det kan handla om att energieffektivisera den egna verksamheten, att producera produkter som hjälper till att förbättra vår miljö eller något annat.

Igår besökte jag ett företag som gör lite av varje i den riktningen – Hällnäs Handelsträdgård i Hällnäs utanför Vindeln. Det är ett företag som odlar kryddor och sallad och blommor – och kallar sig passande nog för ”den ätbara trädgården”. Levererar fantastiskt nog varor till hela Sverige och delvis till Finland.

Miljön då? De flesta produkter är Kravmärkta, man värmer upp växthusen med hjälp av bio-energi, för att undvika skadedjur används biologiskt växtskydd i odlingen av kryddor och sallad i stället för kemikalier och man återvinner returvattnet i ett slutet system för att minimera gödselförbrukningen och därmed miljöbelastningen.

Jag har besökt företaget förut, men då var det höst. Då odlade man många olika kryddor och sallader men inte lika många produkter som den här årstiden. Igår var det inte bara grönt – det blommade fantastiskt av penséer i mängd och pelargonior, en härlig färgprakt! Och jag provsmakade en alldeles ljuvligt god jordgubbe, från en planta som kanske snart finns i en trädgård nära dig :).

Förutom att arbeta ”grönt” på alla sätt, är man en intressant arbetsplats med personal som talar nio olika språk, klart det blir ett och annat missförstånd då, men mest av allt blir det berikande för oss alla, sade Björn Isaksson som är VD. En inställning man kan hoppas smittar av sig på många fler arbetsgivare.

Igår presenterades på en mässa i Stockholm årets perlagon i Sverige, det är en sort som heter Caliente Pink. Och i Hällnäs stod många vagnar med just den blomman – på väg ut till någon butik någonstans i Sverige.

Bilderna visar också en minimal pensé-planta, så ser den ut innan det blivit det vi sätter i våra blomlådor, och en härlig annorlunda växt som är Basilika på stam, ser ut som ett bonsai-träd.

Och avslutningsvis:

Visst är det fantastiskt att veta att det här i Västerbotten odlas örter och kryddor och blommor som sedan levereras till hela Sverige, inte minst till Skåne!

Ni som läser den här bloggen vet förstås att Länsstyrelsen kan bevilja olika former av företagsstöd. Det kan handla om stöd till investeringar,  innovation, jordbruksstöd eller annat. Du kan läsa mer om det i den här länken den här länken .  

 Just den här veckan har vi kunnat bevilja flera viktiga investeringsbidrag i länet, varav ett par större i Hemavan.

 Det ena handlar om Hemavan Bilverkstad AB som ska bygga en ny byggnad invid flygfältet för c:a 16,5 miljoner kr och ha verksamhet både för bilar och för skotrar. Det finns klara regelverk för hur stöd kan beviljas, exempelvis är försäljningsytor inte berättigade till stöd. Dessa är därför avdragna på byggytan, vilket innebär att företaget beviljats ett stöd på 3,9 miljoner kr.

 Det andra gäller Trollunet AB som satsar på och räknar med fler turister. Man kommer att bygga till sin fjällanläggning med ett antal flera rum, där planeras en total investering på 9,1 miljoner och har nu beviljats ett stöd på strax under 3,2 miljoner.

 Självklart är dessa investeringar viktiga för bygden. De vittnar dessutom om en stark framtidstro för bygden, särskilt viktigt för alla bofasta men också för de turister som besöker vårt län.

Idag kom postutredningen med sitt förslag. I korthet innebär det att regeln om övernattbefordran, dvs. leverans dagen efter ett brev postats för 85 % av all post, tas bort och ersätts av en regel om att 95 % av all post ska delas ut inom två arbetsdagar.

 Frågan är förstås om denna tidsförskjutning har någon större betydelse. I vart fall i dagens läge när så många använder digitala kanaler med elektroniska fakturor och brev som skickat via mail? Ja, kanske för en del.  I vart fall för den som inte är så värst digital – kanske inte ens använder dator – eller för den som faktiskt föredrar brev på riktigt. Svenskarna är ju bland de flitigaste i Europa vad gäller brev per invånare.

 Men för andra kommer det inte att spela någon roll alls. Stora företag har redan i mångt och mycket slutat med fysiska brev, de kommer inte att beröras av förändringen. Inte heller personer och företag i urbana miljöer – är det brådskande kan man ju faktiskt leverera sitt brev själv. Lika lätt kommer det sannolikt inte att vara på landsbygd och glesbygd. Och det skiljer sig förstås för privatpersoner och företag. Och det skiljer stort på var någonstans man bor. Stad och land. Skillnaden växer.

 Redan idag är man på många ställen van vid att få sin morgontidning med eftermiddagens postutdelning. Och om fakturan från försäkringsbolaget eller bensinföretaget kommer på tisdagen istället för på måndagen spelar säkert ingen roll. Kanske inte heller om ett vykort kommer en eller annan dag senare än hur det är idag.

 Annorlunda är det med viktiga brev som är brådskande och som måste levereras den vanliga post-vägen. Som avtal som måste skrivas under fysiskt. För att inte glömma de många leveranser av varor som idag sker med brev. Idag kan en mindre reservdel till en maskin skickas från leverantören och vara på plats i morgon, med utredningens förslag blir det ytterligare en dags stillestånd.

 Så blir det för den som driver företag utanför de stora orterna och inte själv kan hämta det man behöver. Och som inte gör det lättare att vara företagare i lands- och glesbygd precis.

 Just därför skulle det vara intressant att veta om man från postutredningen gjort någon särskild analys kring tanken om att Hela Sverige ska leva.

 PS.

Västerbotten har i princip det bäst utbyggda bredbandet i landet. Men det innebär inte att det finns tillgång till bredband överallt, i de allra glesaste delarna finns det ett stort behov av fiber – och där koncentreras insatserna nu.

Det är två områden som är särskilt viktiga och som dessutom kan gå hand i hand; företagande och miljö. Företagande är viktigt för hela Västerbotten – för utan livskraftiga företag blir det inga jobb, och utan jobb blir den ingen lön och inte heller några skatteintäkter, det som slutligen betalar den välfärd vi alla vill ha: bra skolor, vägar och synliga poliser. Ja, ni vet vad jag menar.
Så självklart är det viktigt med företag, inte minst i vårt län.

Det andra området, miljön, är något som alltfler inser att vi måste arbeta med. Värna och vårda. Och kanske ändra något i vår livsstil för att hjälpa till. Om vi ska kunna nå klimatmålen och bromsa uppvärmningen behöver det göras många förändringar.

När företagande och ny teknik inriktas på miljöfrågor blir det ett riktigt win-win-läge. Och i Västerbotten finns så många företag som ligger i framkant där.
Jag väljer nu att besöka den sortens företag runt om i länet, både för att lära känna människan bakom, höra drivkraften och viljan, men också för att kunna berätta vidare om det som sker här i länet.

Igår gjorde jag en sådan resa och besökte några företag, bl. a Envibat i Skellefteå, ett miljöföretag som arbetar med olika processlösningar för rening av gaser och vatten och värmeåtervinning, de blev Årets företag i Skellefteå förra året.

Det är stimulerande och roligt att möta personer som Harry Johansson på Envibat, han är en av flera företagare i Västerbotten som håller på att förbättra, förändra och förnya tekniken. Precis det vi behöver, både för att få fler företag som växer och för att få fram produkter och tjänster som vi alla har nytta av, inte minst för den miljö vi värnar!