Tandis

Jaha då var det dags för tandläkarbesök igen då. Är inte ett dugg rädd för henne men tycker det är, som besvärligt. Dels att jag måste dit och dels att vara där.

Det värsta är röntgenbilderna. Sist tror jag den lilla sköterskan tog 10 bilder! Jag höll på att bli vansinnig. För det första gör det alltid så ont så tårarna rinner och för det andra skulle jag ha velat rikta den där förbannade kameran rätt åt henne. Hon dög ju inte till det själv. Sprang ut och in som en jojo och aldrig blev hon nöjd. Flyttade kameran 1 mm och blev ändå inte nöjd så då kom hon på den briljanta idén att flytta tillbaka den en halv mm. Så klart blev hon inte nöjd då heller vilket jag hade kunnat tala om för henne om jag inte hade haft en röntgenplåt i munnen. Dessutom är man ju lite finkänslig och vill inte tala om för någon hur man tycker att de ska utföra sitt jobb. Som att lära en städerska att skura golv eller en snickare att spika. Till slut kom tandläkaren in och styrde upp fotandet. Förmodligen var jag näst intill självlysande då. Hon satte kameran i precis det läge jag förstått att man skulle och vips var det klart.

Tycker också att det är jobbigt att hon kommer fråga om jag dricker mycket juice, vilket jag inte gör, och sen kommer hon att fråga om jag gnisslar tänder vilket jag inte heller gör. Sen kommer hon att se ut som om hon inte tror på mig och sen lämnar vi det ämnet.

Vi kommer nog diskutera min knasiga framtand och jag kommer tycka att den blir dyr att fixa och sen kommer hon att säga att vi måste byta ut en provisorisk lagning som vi gjorde för flera år sedan.

Det hände sig nämligen som så att för en 6-7 år sedan drabbades jag av akut tandvärk. Fikade med goda vänner när blixten slog ner. Fruktansvärt!!!  Spring hos tanddoktorn flera ggr där det slipades ner tänder och flera försök att laga hål som inte fanns gjordes, men utan tillfredställande resultat tills…..

….jag en vacker sommardag inte stod ut längre. Efter en sömnlös natt i Mädan drog jag till folktandvården i Ullånger. (Stället som satte galgen på kartan) Där jag äntligen fick träffa tandläkaren med stort T. Han pjoskade inte på. Tog 1 röntgenbild och konstaterade att en visdomstand måste ut, PUNKT Jag som aldrig dragit en tand förut blev förstås lite blek men när jag fått en lektion i hur man kan likna nervbanor med motorvägar och påfarter var jag med på noterna. (Är ju faktiskt utbildad trafiklärare)

Trots nära pensionsålder, och med, av reumatism förvärkta händer, lyckades han dra ut en tand som jag själv inte ansåg det vara något fel på. Där hade jag ju inte alls haft ont. Värken försvann för alltid och min beundran över hans kompetens tog över.  

Kvar finns nu en provisoriskt rotfylld tand som har börjat göra ont….helt i onödan :(

2 kommentarer

  1. Jörgen Boman

    Usch! Det låter som du borde tandläkare och inte är så sjåpig och kan sköta en kamera utan att göra illa sina patienter. Jag kan varmt rekommendera Jörgen på Tandläkarhuset. Både jag och Kicki går till honom. Han är suverän! Den största smärtan han åsamkar sina patienter är den i plånboken, men det kan det vara värt! Och så ställer han inga misstänksamma frågor om juicekonsumtion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>