Buisness English

Studierna fortsätter. Är nu inne i en tvåveckors kurs in Business English.

Efter några dagars engelskundervisning förväntas jag kunna skriva affärsrapporter, framföra rollspel och hålla liv i en debatt. Dessutom tycks det som att jag ska förstå 50 ord som *intangible assets eller ännu värre, den engelska beskrivningen av orden. *Assets having no physical existence but which can be licenced and sold to others.

Helt plötsligt känns det som att jag inte kan någonting.

Efter en del kluriga övningar blev jag ändå glad då jag såg att vi äntligen skulle få ägna oss åt de små prepositionerna, at, on, in, by osv… En baggis! Men vad tusan, heter det: in the corner eller at the corner? Nä inte då, on the corner skulle det ju vara. Och så fortsatte det.

Vi fick även en övning om False friends. Typ att ränta inte heter rent på engelska. Alltså helt enkelt försöka undvika svengelska. Meningar som -Do you feel again me… eller -Are you holding with me… är alltså inte att föredra om du vill göra dig förstådd på den lilla gröna ön.

Jag brukar inte ha några problem med att ställa frågor eller begära bekräftelse på att jag förstått eller försöka presentera en simpel sammanfattning när föreläsaren snurrat in sig i fantastiskt krångliga förklaringar.

Men i detta ämne känner jag mig som en liten första kladdare. Är livrädd att få frågan, tittar åt alla håll utom framåt. Struntar i att jag inte förstår vad han där framme pratar om. Och inte ett ord svenska tycks han vilja förstå heller. Mycket frustrerande.

Trots detta är det ändå ganska kul. Tror vi alla känner lika men uttrycker det på olika sätt. En del lägger sig till med en cool stil, en del uttalar klart och tydligt att de inte kan ett ord engelska, en del kan inte men försöker så gott det går, en del håller på att kräkas av nervositet och en del gör som jag, låssas kunna och hoppas få de rätta frågorna.

Första dagen blev jag flyttad från första raden till den längst bak. Inte vet jag varför men ganska lugnt och skönt var det där bak. Blev som bortglömd där nere. Men nackdelen var att jag inte såg ett dyft av vad som stod på tavlan. Så igår smög jag tillbaka till min plats längst fram. Vips upptäckte vår lärare Brian att jag fanns. Hade tur ändå och lyckades svara något så när rätt på de frågor jag fick.

Sometimes I wonder what he thinks of us….a bunch of women how gets lost in translation and are trying to find their way back whit Google (an intangible asset)