Dubbla domedagar

Av , , Bli först att kommentera 8

Det var inte direkt klackarna i taket på övervåningen där jag fick sitta vid lill-TV:n och se Leksand få däng av ett mycket tungt och smart spelande Rögle. Jag avreagerade mig med dammsugning i pauserna, för jag orkade inte höra mer på Wikegård. Jag tycker det är fantastiskt att man ”gnäller” på att det är lite folk, när det är vargavinter i Leksand och nästan 5000 pers på läktaren en tisdag i december i Allsvenskan. Men hallå – hur ser det ut i Elitserien??
Nu tog kommentatorerna tillbaka det i slutet av matchen men då var jag redan så irriterad på att allt tydligen var fel i Leksand denna kväll.

Jag orkade inte ens höra på slutintervjuerna utan gick ner för att bli lite upplivad. Eller inte.
För om det var begravningsstämning uppe hos mig, så var det domedagsläge på bottenvåningen. Där sopade Modo just in sitt 3-1-mål i öppen kasse mot Skellefteå på bortaplan. Tre mycket tystlåtna män i varierande ålder blev vittne till katastrofen. Två av dem fick avreagera sig på spanskaläxan.
 
Som grädde på moset kliar det i min hals och jag har ont i kroppen. Mjukbrödet är slut, det är 100 minusgrader ute och jag bröt just av en nagel. Livet är hårt just nu.
Det var bättre förr.
Bli först att kommentera

Fuck Carpe Diem

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag försöker leva i nuet. Carpe diem är ledorden som jag och mina jämnåriga fått lära mig. Det kunde man ju räkna ut på förhand att det var skit! Hur gör jag nu, stackars kvinna, när jag kommer in i ålderdomen??

Var fjärde äldre människa är deprimerad visar nämligen nya undersökningar. Kvinnor är mer deprimerade än män visar forskning. Anledningen till skillnaderna tror man är att män lever på gamla minnen och kvinnor i nuet. När männen blir gamla kan de sitta och dra gamla jaktskrönor och konstatera att det var bättre förr. De gamla kvinnorna upplever istället en känsla av att inte vara behövd, när kroppen säger stopp och man inte orkar som förr. Man har inget att relatera till bakåt eftersom det är nuet som har betydelse.
Med anledning av denna forskning uppstod detta telefonsamtal igår.
 
Jag: Hur är det?
X: Det är väl sådär, jämna plågor, kallt och jävligt och trött är man.
Jag: Du låter som en gammal kärring nu.
X: Vaddårå?
Jag: Ja, du lever för mycket i nuet. Om du hade tänkt lite mer som en gammal man skulle du ha kunnat sitta och fundera på hur skönt det var i solen 1978 och säga ”det var bättre förr”. Ny forskning.
X: Då är det synd om mig.
Jag: Varför det? Du får tänka om helt enkelt.
X: Jag som hade ett så jävligt liv förr. Om jag skulle sitta och tänka tillbaka på det , DÅ skulle jag bli jävligt deprimerad!
 
Så nu jäsiken får jag börja samla minnen och tänka som en man. Det var bättre förr helt enkelt.
Jag ska börja med att tänka på när Leksand spelade i Elitserien så löser det där sig bara fint tror jag.
 
Bli först att kommentera

Hinna ha helg

Av , , Bli först att kommentera 9

 

 
”Det känns inte som att jag har haft någon helg” har lillsonen sagt varje söndagkväll i höst. Jag förstår vad han menar. Även om man är ledig, har man inte tid till att liksom bara gå i pyjamas och såsa runt. Det är ett fritt val att göra roliga saker, men även roliga saker tar energi och driver upp tempot. Så enkelt är det.
 
Anton har haft en jättebra helg. Men jag förstår att den liksom bara ”försvinner”.
Fredagkväll hade han som vanligt träning och sen var han på ungdomsgården. På lördag fick vi göra oss en tur in till stan eftersom han skulle döma hockey i Noliahallarna. Väl hemma därifrån åt vi rostbiff och klyftpotatis med vitlöks- haricot verts som Isa lagat och sen åkte min man och jobbade. Anton spelade lite dator och åkte till UG igen och Isa och jag julpyntade och bakade lussekatter.
 
Vid ett-tiden ringde Julia och var stående med Volvon i Hörnefors och skulle ha guidning i avsnittet startkablar. Fyra uppspelta 19-åringar fick en telefonlektion i röd-mot-röd-modellen och de fick faktiskt igång bilen till slut.
Söndagmorgon tände jag ljus och sjöng adventspsalmer i gudstjänsten medan de andra sov, och sen hade Anton match. Min man satt speaker och jag tittade på hockey. Efter några timmar ute på julskyltningen, med puckrullning, hästskokastning, prickskytte och en fascinerande eldshow som slutkläm, behövde man några timmar på sig för att tina upp. Barnens kusin var här och åt fantastiska hemlagade hamburgare på hörnsjökött och hjälpte till att pynta ljuskronan.
 
Och det var där den kom, den där söndagsrepliken.
”Det känns inte som att jag har haft någon helg”.
Så den resterande kvällen tillbringades med att ”Ha helg”. Dricka glögg, äta traditionell saffranskrans och se 12 avsnitt av julkalendern ”Julens hjältar” som jag fick i födelsedagspresent för ett par år sen, men som inget velat se med mig förrän nu. Den är till och med bättre än jag minns den! Se den!
Och vips kändes det som att man fick lite helgvila i alla fall och att man åtminstone var nervarvad innan man skulle lägga sig. Det är härligt med advent!
Bli först att kommentera

Skolmat och ångest

Av , , 2 kommentarer 10

Jag har följt debatten om skolmat på vk.se. Man tror ju lätt att saker är som när man själv gick, men så är det ju inte. När jag minns tillbaka känns det som att jag pratar om 1800-talet.

Det där med mattanter som la upp portioner åt en var inte alltid så kul.
Jag var extremt liten (vilket man inte kan tro nu!) när jag gick i skolan. Jag vägde 14 kilo när jag började första klass och tyckte att något av det värsta som fanns var just att äta.
Vi hade en matlista i klassrummet där fröken varje dag prickade av vilka som hade ätit upp skollunchen. När man hade ätit upp två veckor i rad fick man en guldstjärna.
Jag fick aldrig någon under hela min skoltid. Jag minns fortfarande den där jobbiga stunden efter maten när fröken ropade upp alla och man fick svara ja eller nej på om man ätit upp.

Hela matsituationen var en enda stor ångeststund för mig.
Jag vet att min bekymrade mamma tog upp det här på dåtidens kvartssamtal och fröken tyckte att jag skulle säga till tanten som öste upp maten att jag bara ville ha lite.
Jag var dessutom ganska blyg, så bara att be om mindre mat var ett oerhört steg för mig.
Följande dag stod jag som vanligt i matkön och när det var min tur sa jag försiktigt till tanten att jag ville ha jättelite.
”Va?!?!” sa tanten.
”Jag vill ha jättelite” sa jag lite högre.
” Jättelite? En jätte han är stor som ett hus han” sa tanten och skrattade rått medan hon öste upp dubbel  portion.
Snacka om att gå stukad därifrån. Jag satt med tårarna droppande i levergrytan hela lunchen.
Förhoppningsvis har det hänt en del sedan dess.
 
Det finns fortfarande saker jag aldrig skulle servera hemma, efter hemska minnen från skoltiden. Levergryta är en rätt, fiskbullar en annan.
Men, jag har också i minnet att vi fick en del fantastiskt goda maträtter.
Däremot fick vi aldrig bruna bönor, vilket var min älsklingsrätt. Motiveringen var att barn inte äter sånt. Jag måste ha varit en udda fågel redan då. Och bönor älskar jag fortfarande i alla former.
2 kommentarer

Firardag

Av , , Bli först att kommentera 10

”Mamma, vet du vad det är för dag idag?” Undrade Julia idag.
Jag hann desperat bläddra igenom hela minnet för att försöka minnas om jag hade missat någon namnsdag, någon födelsedag, någon allmän flaggdag eller bemärkelsedag i största allmänhet.

”Idag är det exakt ett år sen jag tog körkort” sa hon belåtet.
Just den händelsen hade jag inte riktigt fört upp på min lista över firardagar.
Men nog kan jag offra mig och dricka lite glögg framför hockeyn. Det finns alltid en anledning att fira.
Bli först att kommentera

Jag fick blåsa och visa körkort idag igen,…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag fick blåsa och visa körkort idag igen, ute i en by. När jag svängde in på vägen stod där fem poliser i huvor och såg ut som en maskerad insatsstyrka vid byaskolan.Hjälp, vad är det nu som har hänt tänkte jag. Det som hänt var inget mer uppseendeväckande än att det var kallt ute. Det är fjärde gången i höst jag blir stoppad i kontroll och som vanligt blåste jag rent och hade körkort med mig. Antingen är det någon som tipsar om just mig som trafikfara eller så har polisen lagt mer resurser på trafikkontroller. Mig stör det inte, tvärtom. Jag är bara förundrad över att inte fått blåsa en endagång på 20 år och nu fått blåsa fyra en höst.

Bli först att kommentera

Firma flytta frostig frys

Av , , 2 kommentarer 11

Gårdagen tillbringades hos mamma med operation flytta frysskåp från den kalla stugan i Ockelsjö till Nordmaling. En sån där åtgärd som jag hade tänkt göra redan i höstas när jag var där och badade istunna. Den kunde ju stå oinkopplad hemma för eventuella akuta behov och sen flyttas tillbaka till stugan i vår tyckte jag. Efter en tjafsig diskussion med min man gav jag med mig och lämnade den.

”Herregud, vi är fyra personer hemma nu. Vi kan väl inte behöva mer än en fullstor frysbox, ett frysskåp och en halv box???”
Jo, uppenbarligen kan vi det. Särskilt om den som vägrade flytta frysen fyndar fläskfilé, skinkstek och helgskinka för glatta livet.  Vi har oftast en trave matlådor till ”behövande utflyttade barn” i frysen också. Dessutom upptog ett lamm, en kvarts älgkalv och en lott älgtjur tillsammans med en stor mängd äppelmos, våra frysarealer. Och nu fick jag till min stora lycka tag på en kvarts ko från min favoritbonde i Hörnsjö! Det är så högklassigt och gott kött att jag blir alldeles salig bara jag tänker på att få äta det i vinter. Men vi måste ju faktiskt frysa de där 50 kilona. Och en och annan julkaka kanske jag också tänkte baka.

 

Well, nu konstaterade samme man som vägrat ta hem frysen att just nu skulle vi ha behövt den där frysen vi har i stugan i alla fall.
Ibland avskyr jag verkligen att jag låter mig övertalas att ändra mina planer.
För gissa på vems lott det föll att hämta åbäket. Och nu är det vinter.
 
Det gick som tur var att köra de 400 metrarna ut till stugan, eftersom morsans sambo plogat upp där en gång sen snön föll.
Väl där pulsade vi från vägen ner till stugan med en skrana som lastfordon. Vi baxade ut frysskåpet, drog det på skranan upp till bilen och lastade in det. Det gick finfint.
Två straka kvinnor, varav den som verkade piggast är pensionär!
 
Sen blev jag bjuden på hemlagad pölsa och persikopaj med chokladmousse , vi gick igenom lite julklappslådor, jag fick med mig en påse ekologisk potatis, en vinterjackach en kappa  till Julia och lyckades laga Antons dragkedja till hans nya jackan, tack vare reservdelar från en gammal dragkedja i morsans dragkedjelåda. Inget gör mig så galen som när någon liten skitdetalj går sönder i dragkedjan på nya jackor. Och det känns som att det händer stup i kvarten.
Sen åkte vi på Returmarknaden i Vännäsby, innan jag plockade upp Petter som gör sjukgymnastpraktik i Vännäs, släppte av morsan i Ockelsjö och ilade hem för att Petter och övriga familjen skulle hinna på hockey i Övik. Logistik är underskattat.
2 kommentarer

Väckt och knäckt

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag har inte trillat ur sängen i natt. Däremot väcktes jag av ett sms vid 4-tiden. Ett sms på min mans högljudda telefon. Jag flög rakt upp, innan jag fick lite ont i magen. Vem smsar den tiden om det inte har hänt något?
Svar: Telia.
Det är ju själva f*n att man ska bli väckt av ett teliautskick den tiden??

Då fick jag ännu ett tillfälle att sura över förlusten på övertid mot serieledande Örebro igår. Jag hade en riktig myskvällensam framför Leksandshockeyn, med mina stjärnljusstakar tända. För all del en jämn och kul match, men med marginalen till fel lag bara. Å andra sidan är väl en poäng på bortaplan mot serieledarna rätt bra. En Nordmalingsspelare hade Örebro på isen. Christoffer Norgren. Inte var jag särskilt ledsen över att det var han som inte rensade bort Olimb så att Leksand kunde kvittera med 12 sekunder kvar av ordinarie matchtid och därmed rädda en poäng. Jag menar, man får skilja på patriotismerna när det gäller viktiga saker!

Familjens alla pojkar, inklusive småkusinerna Eriksson och ett par kompisar till Anton tog Chryslern till Modo-Skellefteå.
Sonen gick till skolan i Skellefteå-tröja, Skellefteå-mössa och Skellefteå-halsduk. Glad som en lärka efter storvinst mot Modo.

Jag minns hur det var när jag gick på högstadiet här. Vissa dagar, efter hockeykvällar, gick man hellre till skolan än andra.
För övrigt noterar jag att om man googlar på Skellefteåtröja så är mitt gamm-gamla blogginlägg på sjunde plats. De sex första är från ett par månader tillbaka när Luleåsupportrarna brände en Skellefteåtröja.
 
Det här är dock ursprungsinlägget
Begrava Renberg
DelaKommentarer (1 st)
 - 17 maj 2007 16:04
Jag lägger alltid en bit tidningspapper i botten på vår kompostlåda som står på diskbänken. En sån där vanlig plastbytta som jag tömmer i stora komposten varje dag. När jag vek ihop det rosa tidningspapperet från sportbladet och pulade ner det i kompostlådan, fick jag Mikael Renberg i Skellefteåtröja i botten av plastbyttan.
Hur sjukt det än låter blev jag nästan euforiskt glad över att tömma äggskal och slafsiga teblad  över honom. Jag dränkte hans skellefteåtröja med gammalt sliskigt ris och morotsskal. Sen hällde jag den på diskbänken och tänkte att nu kommer min man att hälla en massa äckel över honom också. Intet ont anande.
Sen blir han trädgårdsjord till mina jordgubbar Renberg. Då har man ju haft lite nytta av honom också.
 
 Kommentarer (1 st)
AIKare
19 juli 2007 08:42
Här sitter man och surfar helt fridfullt, och plötsligt hamnar man på en blogg med ett kort av en brud och en text om kompost med Renberg i…och detta efter att jag googlat efter en "Skellefteå-tröja". Ha de bra!
Bli först att kommentera

Bläckfisken och mitt platta fall

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag vaknade av att jag föll ur sängen i natt. Jag hann precis ta emot mig med ena armbågen mot sängbordet  och knät i golvet innan katastrofen var ett maximerat faktum. När jag försökte kravla mig upp igen var där fullt i min säng.

Alla föräldrar vet väl hur det är att ha ungar som nattvandrar och hur trångt det kan bli i ens säng då? Men när barnen vuxit upp räknar man liksom med att man ska få ha sin egen säng i fred.
Fullt var det, som sagt var. Inte av barn men av min äkta man som tydligen tyckte att det var helt okej att disponera 150 cm säng själv, medan jag fått tilldelat 30 cm. Försök själva att flytta på en djupt sovande två meter lång man. Jag fick hacka till honom med min ömma armbåge och väcka honom för att få honom att flytta sig.
”Vad är du så sur för” muttrade han.
Jag var färdig att explodera.
 
Jag är inte riktigt den där ”kramgoa” typen som vill ha armar och ben runt kroppen som om man satt fast i en bläckfisk. Jag får närmast panik. Min man fungerar helt motsatt.
Han BLIR Bläckfisken när han somnar och ska ligga väldigt nära.
Han flyttar närmare, jag flyttar utåt, han flyttar lite närmare, jag flyttar ännu mer utåt.
Oftast räcker det med att man petar till honom lite hårt med fingret när han överskrider gränsen. I natt måste jag ha sovit extra hårt eftersom jag inte märkte att han tjuvat till sig en meter förrän det var för sent!
Nu funderar jag på om jag i julklapp ska sy en jättestor vetedocka att lägga i mitten, så har han något som stoppar upp, som han kan slingra armar och ben runt, samtidigt som jag håller mig kvar i sängen.
Bli först att kommentera

Många barn= många kompisar= många kvarglömda…

Av , , 1 kommentar 7

Från mobilen

Många barn= många kompisar= många kvarglömda saker. Vi har en låda vid dörren, ni vet en sån man har på idrottshallar och förskolor, för kvarglömda saker. Igår fick jag skicka hem en del med min syster och en gympapåse som jag äntligen spårat ägaren till , men fortfarande ligger där en svart bomullskofta dam 38, en grå stickad damkofta L och en svart kortärmad topp small. Dessutom ett par blå gympaskor och tre mössor som kommit dit under hösten. Jag har frågat runt överallt där jag kommit på, men inget napp. Hur länge ska man vänta innan man kan skänka bort det till bättre behövande? Är det någon som saknar något .

1 kommentar