Maxade tankar

Resande vecka

Vissa veckor får man tillbaka den känsla man hade under de år då jag var heltidsmusiker och låg på ständig turne.
Denna vecka har varit på det viset även om det till största delen handlat om kyrkopolitik. Måndagen ägnades åt att leda kyrkonämnden i Storuman, tisdagen blev det kyrkorådet i Vilhelmina, onsdag gick åt för en resa till Skellefteå och möte med kyrkans arbetsgivarorganisation. Sen blev det 2 dagar med jobb också. Hade jag inte haft möjligheten att jobba halvtid (plus jourer), så skulle jag inte kunnat ha de förtroendeuppdrag jag har inom kyrkan. Egentligen är det ett stort problem då många förtroendevalda är lite till åren komna och det behövs en återväxt.

8 kommentarer

  1. Edor Abrahamsson

    Hej ”farbror doktorn”. Du säger det kan bli dåligt med föryngringen. Ja vem är intresserad av sånt idag? Jag menar kyrkan. Den har väl mer eller mindre spelat ut sin roll. Sedan vad du gör och om det är nödvändigt, jag menar om det är av vikt och om inte, det skulle vara en bräcka i samhllet. Jag ska säga för min del, allt sedan jag fick rösträtt, har röstningen i kyrkovalet (blanketterna) åkt raka spåret i papperskorgen.

    Jag hoppas inte du tar illa upp, men jag ville bara säga som jag tror de flesta känner.

    Ha det!

  2. Max Fredriksson

    Svar till Edor Abrahamsson (2012-10-05 09:51)
    Nej,jag tar inte alls illa upp.

    Jag tror säkert att många tänker som du. Men jag tror mycket handlar om det klassiska med att sakna kon när båset är tomt. Bara ett exempel är ju den mängd med barn som går på de aktiviteter som kyrkan anordnar. Det skulle märkas mycket om vi slutade med det.

    För min egen del handlar t också om att är man förtroendevald för något måste man ju utföra det uppdraget så gott man kan. Jag vill inte bli som en del personer som bara sitter utav alla möten och inte har nån åsikt alls.

  3. Max Fredriksson

    Svar till Edor Abrahamsson (2012-10-05 09:51)
    Nej,jag tar inte alls illa upp.

    Jag tror säkert att många tänker som du. Men jag tror mycket handlar om det klassiska med att sakna kon när båset är tomt. Bara ett exempel är ju den mängd med barn som går på de aktiviteter som kyrkan anordnar. Det skulle märkas mycket om vi slutade med det.

    För min egen del handlar t också om att är man förtroendevald för något måste man ju utföra det uppdraget så gott man kan. Jag vill inte bli som en del personer som bara sitter utav alla möten och inte har nån åsikt alls.

  4. Andreas Westin

    Hej!
    Jag har en rak fråga till Dig:
    Är Du kristen?

    Jag frågar bara för att stilla min nyfikenhet och har naturligtvis full respekt om Du väljer att inte svara mig!

    Lev väl!

    Sedan har jag en kommentar till Edor.

    Du frågar vem som är intresserad av sådant idag?
    När det gäller kyrkopolitik så är det inte det jag syftar på nedan, utan jag syftar på Kristi församling – alltså den grupp av troende som bildar en gemenskap för Guds rike och syfte.

    Upplysningsvis så växer kyrkorna så det knakar! Bara här i Stockholm (som jag har hyfsad koll på)så finns det mängder av ungdomar som söker OCH finner. Samhällets vilsenhet, påklistrade ”lycka”, egoism och ensamheten gör att ungdomar söker det som är äkta. Det som är äkta är det som håller, och den mannen -JESUS- av judisk börd som spikades upp på ett kors för 2000år sedan är äkta, han helar och upprättar unga människor varje dag i detta land!

    Jag lägger upp ett par länkar så ser Du den levande Gudens församling idag!

    Lev väl Du också!

    http://www.hillsong.se/

    http://www.klarakyrka.se/

    http://newlife.nu/

  5. Max Fredriksson

    Svar till Andreas Westin (2012-10-05 21:10)
    Svaret på frågan om jag är kristen är egentligen omöjlig att svara på eller så kanske den är helt självklar.

    För att kunna ge ett svar måste man definiera vad man menar med att vara kristen. Den tro som jag har kan aldrig vara likadan som din. Det är en av de mest personliga saker man kan ha. Eller så är det så enkelt att det beror på helt hur man definierar sig själv.

    Men för att ge något slags svar så har jag nog tidigare inte definierat mig själv som kristen men å andra sidan har jag alltid, åtminstonne i vuxen ålder,varit aktiv på något sätt i kyrkan.

    Svaret på frågan får man nog först den dan när detta livet är över. Då får man veta om man levt ett tillräckligt gott liv eller så kanske det bara blir svart. Men det viktigaste av allt är att jag inte alls ser på den dan med nån skräck utan då får man svaret på frågan som nästan alla ställer sig – vad händer sen?

  6. Edor Abrahamsson

    Hej Andreas! Lite av svaret på din fråga om kristenhet får jag kanske hänvisa till ”doktorns”. Men givetvis är allting bättre än om man missköter sig eller på annat vis hamnar utanför samhällets -vad vi kallar-normer och väljer gå i kyrkan eller till något som man finner mening med i livet. Det är väl det de går ut på, att finna en mening i livet. Jag tror ingen, ingen inte upplever någon kris förr eller senare i livet. Då kan det bero på vilken livsfilosofi man har. Ger upp eller kämpar och arbetar sig genom hindren. Något längre svar tänker jag inte ge och naturligtvis har jag ingenting emot kyrkan i sig, gamla kyrkor tycker jag är mycket trevliga bara besöka och för byggkonstens skull samt visst har det haft ett gott syfte genom åren. Det är bara det att i vissa fall kan varken en präst eller någon annan ge svaret på livets frågor. Man får helt enkelt tänka till själv lite. Om jag visste svaret på allting kanske det inte vore bra det heller och jag vet inte om jag ens skulle tala om vad jag tror mig veta. Det får bli min egen hemlighet.

    Ha det gott Andreas/edor

  7. Leif Danielsson

    Max, för min del har jag inte märkt att det kommit något gott från kyrkligt håll.
    Historiskt sett har kyrkan ställt till med så mycket elände och orsakat så många krig. För att inte tala om hur de behandlat vanliga människor genom århundraden. Inte kan man beskylla kyrkan för att ha stått på de fattigas sida, det är ett som är säkert.
    Ledande personer inom kyrkan försöker hacka ögonen ur varandra än idag. Den enda person jag har respekt för är Bengt Pohjanen, men han blev ju utkastad p.gr.av att han vågade ta ton mot överheten.
    Dessa präster som inte accepterar kvinnliga präster får än idag inte sparken. Tja, det går att hänvisa till tron och samvetet när det gäller prästerskapet.
    Senast igår såg jag Sievert Öholm och en pastor kritisera yoga, som tydligen inktäktar på kyrkans domäner…suck!
    En annan sak jag tänkt en hel del på är prästers övertro på att de har överlägsen kunskap i religiösa frågor. Hur kan de dupera människor till att andäktigt lyssna på dessa predikningar, vilken övernturlig krft besitter de, som tycks veta så oändligt mycket mer än tex. jag?
    Obs att jag skriver om hur jag uppfattar kyrkans lakejer, inte om personlig tro. I det fallet håller jag med dig, det är inte så lätt att definiera sin tro, som säkert ändrar sig åtskilligt under resan mot graven.

    Detta är ingen krtik mot dig utan bara mina reflektioner om kyrkans värld.

  8. Max Fredriksson

    Svar till Leif Danielsson (2012-10-06 13:33)
    Roligt att du läser och vill kommentera.

    Det finns visst mörka fläckar i historien men det som går att diskutera där är vad som är kyrkans direkta ansvar eller när man har gjort något i kyrkans namn.

    Men om man dömer något efter det som varit dåligt måste man också ta i beräkningen och jämföra med det som varit bra. Tittar man historiskt inom mitt gebit så skötte ju stora delar av sjukvården via kyrkan och grundläggande medicinsk kunskap utvecklades via olika kloster och dess munkar. Mycket av samhällsbildningen har skett med kyrkan som en viktig, kanske den allra största parten.

    När det sen gäller prästernas religiösa kunskap tycker jag snarast att det vore konstigt om jag kunde mer än dem. De har ju ändå flera års utbildning i teologi.

    Men det viktigaste av allt är ju ändå hur vi själva väljer att leva våra liv. Att vi verkligen har tänkt efter och valt själva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.