Maxade tankar

Jag – profitören del 3

forts.

Men efter ett tag så blev det indragningar av tjänster, påbud från ledningen, ändringar av arbetsrutiner som inte underlättade jobbet. Samtidigt förstod vi att man ville lägga ner Hotingsmottagningen. Det var en nedåtgående spiral. Andra i personalen däckade, till sist var jag ensam doktor kvar på 50%. Det gick så långt att jag var helt knäckt (utbränd skulle man säkert kallat det) det gick bara inte att jobba. Jag tog ut all innestående semester, alla innestående jourkomp och tjänstledigt (utan lön) därefter, inte mådde jag bättre av att jag ifrågasattes av ledningen. Det var en enormt jobbig period där det enda stöd jag hade var hemmavid och mest från min fru. Jag satt mest ensam och fick ingenting gjort, att träffa folk var enormt jobbigt. Efter ett tag av självrehabilitering kunde jag började ta vikariat på vårdcentralerna häromkring.

 

Då drog min kollega i Hoting igång och startade en mottagning och räddade därmed kvar en mottagning i Hoting som annars skulle försvunnit om landstinget hade fått bestämma. Man ville att jag skulle jobba där och då valde jag att göra detta via mitt eget företag. Jag valde helt enkelt att ha ett jobb på ett ställe där jag trivts (innan neddragningarna) med folk som förstått värdet av att jobba som ett team. Att det var privat hade egentligen inget med saken att göra. Genom det fick jag plötslig kontroll över mitt eget arbetsliv, jag har möjlighet att styra när jag jobbar. Vi har snabba/korta beslutsvägar och styr arbetet så att det känns så effektivt som möjligt. Tydligen har vi lyckats om man ser till nationella patientenkäten. Jag känner mig uppskattad av ledningen och av patienterna i Hoting. Jag har möjlighet att vara hemma med familjen på ett helt annat sätt än förr. Jag har ork att göra roliga saker, som att spela musik.

 

Jag skulle nog ganska enkelt kunna dubbla omsättningen i företaget om jag skulle vilja det men för mig är ett bra liv mycket viktigare och det innefattar bra arbetsförhållanden där jag får vara stolt över det jobb jag gör, något som Västerbottens läns landsting hitintills misslyckats med. Jag har alltså valt privat vård för att jag själv ska få må bra, inte för att tjäna en massa pengar. Men om firman inte får vinst då blir det konkurs och var hamnar jag då, tillbaka i utbrändheten?

ytterligare fortsättning kommer…..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.