Om hammaren är det verktyg man har…

Folkbladets ledare har sen regeringsskiftet 2006 varit påtagligt fixerade  - närmast besatta - av kritik mot Centerpartiet i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet. I hundratals ledare har tesen formulerats. Nästan oavsett vad Maud Olofsson gjort har betecknats som ”högerpolitik”.

- När Maud under bilkrisen inte ville äventyra skattebetalernas pengar och inte köpa SAAB åt  staten var det ”högerpolitik”.

- Jobbskatteavdraget, som haft störst betydelse för låg- och medelinkomsttagare, och sänkt deras skatt med 59 miljarder kronor, var ”högerpolitik”.

- Arbetslinjen var ”högerpolitik”.

- Europas mest ambitiösa klimatpolitik var också ”högerpolitik”.

Och när Maud Olofsson nu vill att staten ska göra mer för att få fram nytt friskt investeringskapital för att snabba på den gröna omställning som klimatkrisen kärver, är det förstås också ”högerpolitik”.

Att Vattenfall fortsätter hämta hem vinster från brunkol och uran i Tyskland för att säkra pensioner och vård i Sverige är ”vänsterpolitik”. Däremot blir det ”högerpolitik” om Vattenfall säljer sitt brunkol i Tyskland och staten istället använder pengarna för att investera i ny tekning för gröna klimatlösningar och vinst i Sverige.

Om hammaren är det verktyg man har, blir det spik av allt man ser......