Vinst eller kvalitet?

I helgen upprepade Lars Orly att Vänsterpartiet krav att i praktiken sätta stopp för friskolor att gå med vinst eftersom de finansieras med skattepengar.

Men varför begränsa sig till friskolorna?

En rad privata företag bygger vägar betalda via statliga infrastrukturpengar. Ska de också med i vinstförbudet?

Och varför inte lägga in vinstförbud i ordningsreglerna för företag som tillverkar mediciner, för företag som tillverkar sjukhusens sängar och rullatorer.

Varför ska företag som säljer maten till skolorna och sjukhusen undantas från vinstförbud? De vinsterna kommer väl rimligen från skattepengar också?

Det blir ganska knepigt om man försöker tillämpa Lars Orlys sätt att tänka.  

Lars Orly vill ha vinstförbud i branscher där det mest jobbar kvinnor. Är det särskilt olämpligt att gå med vinst inom verksamheter som är mjuka och där många kvinnor startar företag? Men mycket lämpligare, ja till och med acceptabelt om vinsten kommer från läkemedel, asfalt eller tekniska produkter?

Orly anför hänvisar till exempel på bristande kvalitet eller orimliga avtal. Det är lätt att hålla med där.

Men det finns bättre lösningar: Istället för vinstförbud är tydligare kvalitetskrav, bättre uppföljning och mer genomtänkta avtal effektivare medicin.

Det viktiga är att sätta fokus på den kvalitet vi får inom vården, skolan och omsorgen, för det vi gemensamt betalar via skatten.